En gryende stjärna

Det har nu gått ett par veckor sedan Bodengolfaren Oskar Bergman avslutade säsongen i USA. Han var ytterst nära att nå PGA-touren, den tour som rankas som världens bästa. Nu blev det inte så men Oskar Bergman kan ändå summera 2008 som sitt livs bästa golfår. Norrbottens-Kuriren träffar 31-åringen på ett fik i Boden. Trots att det finns många fördelar att flytta över till USA, inte minst är det bättre ekonomiskt sett, har han valt att bli länet och hemstaden trogen. Denna dag är Drottninggatan i Boden allt annat än vacker. Det blåser halv storm, är plusgrader i luften och snön har blivit ett grådassigt slask som tar sig in i vilken vattentät golfsko som helst. Ändå: - Det här är avkoppling, säger Oskar Bergman leende och tittar ut över hemstadens, för dagen, inte alltför charmerande centrum. Men så är det. Boden betyder vila. Träning förstås - men ändå - vila. Och det behövs. För livet som golfproffs är inte alltid en dans på rosor. Oskar Bergman är inte den som klagar, inte alls, han lever sin dröm. Men visst är det ett tufft jobb ibland - inte minst om utgångspunkten i livet är Norrbotten och arbetsplatsen är USA. Avgiften kostade 40.000 kronor
Norrbottningen är van vid långa resor till jobbet men det här, det här är något alldeles extra. Väl på plats i USA har han hittat en väl fungerande planering och det är en förutsättning för att ge sig själv chansen att spela bra och därmed spela in tillräckligt för att kunna leva på sin sport. För som ordspråket lyder - det kostar att ligga på topp. 20.000 kronor per vecka närmare bestämt - plus andra avgifter. Bara anmälningsavgiften till slutkvalet till PGA-touren gick loss på nästan 40.000 kronor. Men nu är det inte i första hand för pengarnas skull Oskar Bergman spelar golf. En trevlig bonus, absolut, men när han i sexårsåldern först började var det knappast dollarbuntar som fanns framför ögonen. Som alltid handlar det om kärleken till sporten. Som alltid. - En kompis pappa hade golfklubben i Degerbäcken och vi fick följa med till ranchen och slå en del där. Jag lyckades väl träffa bollen och kunde inte släppa det där sedan, säger Oskar Bergman och ler. "Det där", golfen, blev viktigare och viktigare i takt med att han blev allt bättre. När märkte du att du var riktigt bra? - Det har jag inte märkt än (skratt). Nej, men så här har det varit för mig: när man har tre, fyra i handikapp så tittar man på scratchspelarna och tänker oj, vad bra man måste vara. När man sedan har scratch så tittar man på de som har plus två och tänker samma sak. När bestämde du dig för att satsa ordentligt? - Det måste ha varit samma år som jag satte banrekord i Sävast, säger Oskar Bergman. Banrekordet står sig fortfarande, Han har tangerat det ett par gånger men rekordrundan kom redan år 2000. Vad tänkte du då? - Det var mer att jag insåg min potential. Och så ville jag bli ännu bättre. Sedan började jag jämföra med andra spelare och tävlingar runt om i Europa och då insåg jag att kan jag spela så här så funkar det. Då hävdar jag mig. Efter ett par år på Challengetouren i Europa, en tour som är steget under Europatouren stod han inför ett vägval. Fortsätta harva i Europa på banor han spelat om och om igen eller pröva vingarna. Han valde det senare. Med facit i hand kan Oskar Bergman skriva under på det. "Inte hela världen"
- Jag kände att jag behövde en ny utmaning. Det som hände för två år sedan, när jag spelade på Challengetouren, var att jag kände att det inte gav mig någonting. Skulle jag bli bättre måste jag byta arbetsplats, byta miljö. Jag la aldrig av men det blev ett litet uppehåll, säger Oskar Bergman. Nej, att lägga av var aldrig ett alternativ. Även om han kan falla tillbaka på något annat. - Golfen har aldrig varit livsviktigt för mig, jag vet att jag kan göra andra saker. Skulle det gå dåligt är det inte hela världen, säger Oskar Bergman. Han fortsätter: - Jag är utbildad elektriker och har jobbat som det i fyra, fem år. Jag vet att jag kan greja det här även om det skulle gå åt pipan. Det måste kännas skönt, hur många bland spelarna som kuskar runt har det i ryggen? - Det är väldigt ovanligt. I USA har jag inte stött på någon som har något annat att falla tillbaka på. Många kommer direkt från skolan ut på touren. Där finns alla typer av människor. Rika, fattiga..., de som är glada hela tiden och de som... inte är så glada hela tiden (skratt). Vilken roll har du tagit på touren? - Det vet jag inte riktigt men en sak som har varit skönt är att jag har varit ende svensk på touren och kunnat skaffa mig min egen identitet. Jag har inte placerats i ett fack som det kan bli när man är ett gäng. Det har varit positivt. Folk har kunnat lära känna mig för den jag är i stället för att bli placerad någonstans.
Har du träffat några som du umgås med där borta? - Vi umgås inte så mycket. Det är "buissness", golf, mest hela tiden. De flesta amerikanare reser runt med sina familjer och då blir det inte så mycket. Men visst, man käkar lunch och middag ibland med de jag lärt känna men annars händer inte så mycket. Är det inte träligt och ensamt? - Visst blir det det. Hur hanterar du det? - (Tystnad) Bra fråga. Man gör det bara liksom. Det är mycket golf där borta, hela dagarna. Sedan reser man från ställe till ställe. Och börjar om. Hur ser en tävlingsvecka ut? - Jag reser på måndagar. Tisdagar spelar jag in mig på banan och onsdagar spelar jag en pro-am, om jag är uttagen till det och det var jag nästan hela tiden i år. Hur är det att spela pro-am-tävlingar? - Det är faktiskt roligt. För där möter man verkligen personligheter. Jag spelade med ett roligt gäng i Dallas, jag kommer aldrig glömma dem. De "bettade" ganska friskt. Det var en rolig stämning, plus att de verkligen kunde spela golf. Oskar Bergman fortsätter berätta om en typisk tävlingsvecka: - Men sedan börjar tävlingen på torsdag till söndag och cutten är på fredag. Är det jobbigt att tänka på cutten, det är ju efter den som pengarna börjar fördelas? - Precis. Så är det. Jag försöker koppla bort cutten helt och hållet. Får jag spela vidare så får jag det. Det är bättre att fokusera på att vinna med tio än att klara cutten med ett slag. Det gör en enormt stor skillnad mentalt vilken inställning du har. Börjar du tänka på cutten tidigt så ligger du redan långt nere i fältet. Sen hjälper det också att jag åker från vecka till vecka i USA. Även om jag missar cutten så tar jag mig inte hem. Hade jag spelat i Europa så hade jag kunnat ta mig hem lördag och söndag för att sedan åka ut igen. Det momentet är borta helt. Om du missar cutten, vad gör du då? - Då stannar jag och tränar lördag och söndag. Står och nöter. Det är i-n-t-e kul. Inte alls. Och det gör att man tränar ännu mer för att man ska slippa det framöver (skratt). Hur fungerar det med caddies? - Jag har haft lite olika caddies. Det är upp till spelarna att fixa caddies. Vad är det för figurer? - Generellt sett är det ganska brokiga människor som går som caddie, det är ju inte något välbetalt yrke Nationwidetouren. Många har en del problem med sig i bagaget. Det finns en del unga killar som är ute för att lära sig golf men det är en ganska liten procent.
När man byter caddie ofta, går det att dra nytta av vad de säger? - En del är väldigt duktiga och så finns det en del som är totalt..., inte duktiga (skratt). Har du hittat någon som du gillar? - Året slutade faktiskt med att jag sparkade min caddie. Han hade jag i 10-12 veckor. Kickade caddien
Varför sparkade du honom? - Kedjan är inte starkare än svagaste länken. Jag tyckte inte att han höll måttet. Han var duktig men det kan också bli så att de blir bekväma och slutar kämpa. Jag förväntar mig en bra attityd och att man ska vara alert. Och att passa tider. Det var väl kanske inte hans styrka. Han var duktig men får leta någon annan att jobba för nu. Oskar Bergman talar om att hitta en bättre stabiliteten och att "göra goda misstag", för missar kommer alltid. När spelet inte riktigt stämmer så ska misstagen inte synas för mycket på resultatkortet. När jag själv spelade golf kunde det slå mig att jag kunde få samma resultat trots att jag egentligen tyckte att jag spelade betydligt sämre ena gången. Golf känns inte helt logisk ibland. - Ja. Golf is a game of misses. Så är det. Gäller det på din nivå också? - Ja, absolut. absolut. Generellt sett under en golfrunda träffar man bollen perfekt sju, åtta gånger, kanske. Och de andra slagen, var hamnar de då? - De kan bli jättebra de också. Bra misstag, alltså? - Precis. Han fortsätter: - Nej, men det är sanningen. Många tror att bra spelare träffar bollen perfekt varje gång men så är det inte. Kvalet till PGA-touren var en sådan tävling. Bollträffen var inte bra och till slut höll det inte. Det blev för många slag och han missade platsen till PGA-touren. Förhoppningen är att spela så bra nästa säsong att han slipper kvala överhuvudtaget. Visat att det är möjligt
Det kan gå. Det ska gå enligt Oskar Bergman. Och om det händer skrivs norrbottnisk idrottshistoria. Att en golfare från Norrbotten, där vi har vinter i en evighet, tar en plats bland de allra främsta skulle vara smått sensationellt. Men årets säsong har visat att det är fullt möjligt. - I år visste jag inte vad jag hade att vänta mig. Allt var nytt, banor och sådant. Nästa år ser jag en mer realistisk chans att komma topp 25 direkt på rankingen och det är det som är målet, säger Oskar Bergman. Tävlingsstarten sker i mars och kommande säsong ser han verkligen fram emot. Kanske inte så konstigt när man lever den amerikanska drömmen. Den amerikanska golfdrömmen.

En gryende stjärna

Utgångspunkten är Norrbotten men arbetsplatsen är USA.Oskar Bergmans golfresa har varit lång.Ändå har den precis bara börjat.