Krönika: Vinnarkulturen finns även i Boden i dag

Det är märkligt det här med vinnarkultur. Länge, länge var Norrbotten allmänt idrottskänt som länet där det aldrig hände. Där inga viktiga matcher vanns, där inga SM-guld firades. Hur bra det än såg ut innan och hur många individuella kämpar som vunnit segrar i fäders spår och OS-backar. Så var det omöjligt. Det var stolpe ut ? hela tiden. Sedan vann Luleå Hockey SM-guld den där ljuvliga påskaftonen 1996. Och plötsligt började det hända saker. Det var som att finna ljuset. Att hitta vägen ut ur tunneln, eller allt vad vi kan kalla det. Plannja fortsatte att hänga på vinnartrenden och ingen kom längre hit för att hämta hem några enkla poäng. Tvärtom blev det en mardröm att spela här uppe. Massor av motgångar på slutet Förutom då i Boden, kanske. Här har det ?strugglats? med mystiska domslut, konstiga förluster och oförklarliga kollapser de senaste åren. BIK var en straffmiss från Elitserien och IBK Boden har missat slutspelet i innebandyns elitserie de tre senaste säsongerna. På övertid, i förlängningar och i sista omgången (arna). Surt, har det varit. Det har inte räckt med ?lassanedläggning?, försvarsneddragningar och utflyttning. Det har jäklats i idrottsvärlden också. Så kom miraklet mot Väsby. Dagen då BBK gjorde en Luleå Hockey och satte fotbollen i länet på världskartan. Underläget hade vänts till seger och så fortsatte det också under den historiska första säsongen i Superettan. Underlägena var många men BBK kom tillbaka, vände och tog poäng. Segrarna kom när de som mest behövdes (1?0 mot Sylvia är det mest talande exemplet) och vinnarkulturen var skapad och ett faktum. Vet inte om det är just detta som smittat av sig på IBK Boden och Krokens handbollskillar ? men parallellerna är kittlande och spännande. Tidigare högriskmatch ? nu expeditionsaffär I helgen har jag tillbringat några intressanta och imponerande timmar i pressbåset på Hildursborg. Jag har sett IBK Boden vinna två matcher när de måste göra just detta och jag har sett Hornskroken vända 5?10 till en seger mot ett rutinerat, men grinigt, Sikeå. Hammarbys innebandytjejer var också griniga. Och jag kan förstå deras frustration. Trots 0?1-underläge tidigt var det aldrig något snack om vem som skulle vinna. Anna Gustavsson och kompani jagade, bokstavligen, livet ur bajen som gjorde sitt bästa men som inte orkade stå emot intensiteten, hettan och konstruktiviteten från hemmalaget. I lördags gjorde IBK 7?1 på bottenlaget Gävle. Tidigare en högriskmatch ? nu en ren expeditionsaffär. 0?1 mot Hammarby blev inte heller något problem. Istället blev det kanske den bästa innebandymatch som spelats i Hildursborg. Hemmalaget pumpade på och visade prov på ett spel som var som bäst ? när det behövdes som bäst. Hjältarna var många; från målvakten Jenny Lundberg, via Sara Bergström och Suzanne Ahlman till Maria Hedström (golvets bästa spelare) och Lisa Nilsson. Själv föll jag totalt för Linnea Wikström och Emelie Jonsson. Två unga damer som är så olika, men ändå så lika. Unga, tuffa och helt respektlösa. Med Linnea som fullständigt omöjlig att ta bollen av i försvarsspelet, urstark och lansdslagstjej när som helst. Emelie är inte lika självklar. Däremot är hon högst oförutsägbar i sitt aviga forwardsspel ? vilket också gör henne, med lite mer tryck i benen, till landslagsstjärna i framtiden. I IBK Boden finns ingredienserna för framgång I IBK Boden finns framtid, erfarenhet, taktiskt kunnande och, det viktigaste av allt, den moraliska styrkan att komma tillbaka, att aldrig sluta tro ? det ger segrar. Nu blir det slutspel och där kan a-l-l-t hända. Tro mig ? för jag var där. Krokens vandring i handbollstillvaron är inte lika spikrak. Men segern mot Sikeå var, likafullt, en seger när det som mest behövdes, en revansch och en vändning av ett stort underläge och en plats i division I finns runt hörnet. I Kroken finns Hasse Pahn. Ett Bodensvar på Ljubomir Vranjes. Tar en smäll för att göra en passning till en öppen lagkompis. En vinnare. Bodenhandbollen har en tradition att förvalta och lika kul som segern var att se BBK-spelarna som stod på läktaren ? och applåderade antagonisternas seger. Samling istället för söndring. Det ger också vinnare. Det ger inte moral a`la Vikegård. Möjligen i ett kort perspektiv. Jag ger mig inte in i någon längre polemik men i Odoya/Ledin-fallet ser jag bara en lösning; låt spelarna avgöra själva, ta i hand ? och gå vidare. Det känns dock som om Vikegårds moral blev kvar i ett sönderslaget kontor på Björknäshallen. På den där tiden vi slutat tala om.

Krönika: Vinnarkulturen finns även i Boden i dag

Jag åkte till Boden. Jag hittade hettan, vinnarna och moralen. Undrar stillsamt om det var här Niklas Vikegård lämnade kvar sin. Boden hade en härlig sommar. Nu väntar en lika kul idrottsvår.

Jag åkte till Boden.
Jag hittade hettan, vinnarna och moralen.
Undrar stillsamt om det var här Niklas Vikegård lämnade kvar sin. Boden hade en härlig sommar.
Nu väntar en lika kul idrottsvår.