Krönika: Jag tror på Freddys filosofi

Sitter och tittar på ett ganska tamt derby mellan Bodens IK och Piteå Hockey. Tänker att Piteå är kanske ungefär där Bodens IK var sportsligt för ett par år sedan, men en bit efter. Alltså ganska bra, med killar som man fått behålla några år och byggt lite på framtiden, samt lite spets. Det var egentligen först i slutet av matchen som det hettade till på allvar i en match som hade kunnat sluta hur som helst. Återkommer till matchen längre ner. Jag tror på en utökad elitserie Först skulle jag vilja säga en hel del om hur orolig jag är för svensk ishockeys framtid. Jag tror på en utökad elitserie med två lag till 14 och samma upplägg som i dag, eller eventuellt att de två sista lagen ska spela i Superallsvenskan efter jul. Sedan tror jag också på den filosofi som Freddy Lindfors förespråkar. Teknik och fart och mera mod att satsa på spelare och inte ?brunkare?. Men låt oss syna tränar- och ledarsidan inom svensk ishockey på högsta nivå. Vad är det för tränare vi har egentligen? Kanske har vi den ishockey vi förtjänar. Kjell Nilsson tog över som ordförande efter Rickard Fagerlund. Hittills har han inte imponerat på mig. Som utvecklingschef sitter Tommy Boustedt. Vad har han för hockeykunskaper och är han rätt man att utveckla svensk hockey? Som förbundskapten för Små-Kronorna är Torgny Bendelin, en tränare som fått lämna Leksand, AIK och Linköping. Innan Bendelin var det Timrås förre sparkade tränare Peo Larsson som hade tjänsten. Och som förbundskapten har vi en oerhört överskattad och stöddig Hardy Nilsson som håller på att köra Tre Kronor över ättestupan medan de ansvariga bara tittar på. I elitserien har vi följande styrka från Malmö i söder till Luleå i norr: Malmö IF: En tyngdlyftare vid namn Stephan Lundh. HV 71: En come-backande "Pelle" Mårts efter chefsjobb på Ica. Frölunda: En 58-årig Conny Evensson tillbaka i elitserien efter ett långt studiebesök i travvärlden. Djurgårdens IF: En fysare och glappkäft i Niklas Wikegård. Södertälje SK: En pensionerad golfpensionär, Timo Lahtinen, som gav äckligt disciplinerat ett ansikte och som inte kunnat missa SM-guld med de lag han haft (SSK och Mif). Linköpings HC: En lugn Roger Melin med Arlanda, Brynäs och Rögle som adresser. Färjestad: En spelarlegend i Bengt-Åke Gustafsson. Leksands IF: Jarmo Tolvanen från finska Jokerit. Brynäs: Gamle spelaren och assisterande tränaren Gunnar Persson. Timrå: Liraren från Huddinge, Kenta Johansson. Modo: Gnetande dalkarlen Per-Arne "Pirro" Alexandersson som varit assisterande i en massa år. Luleå Hockey: Jens-Mikael (Hellgren och Andersson). Som jag ser det är det bara Luleås konstellation och Färjestads Gustafsson som känns fräscha utan att veta närmare vad Gustafsson går för. Kenta Johansson och Melin och är helt okej också. Evensson som förde Frölunda till guld, också,men frågan är om han utvecklar svensk ishockey. Men vad kommer sen? Jag är övertygad om att Freddy Lindfors skulle gå in i elitserien, lätt. Han har långt mer ishockey i sig än vad Lundh och Wikegård har tillsammans. Klubbarna är alldeles för fega Där har vi det stora problemet med svensk ishockey! Jag tror att det på många händer och fötter helt enkelt är brist på kompetens. Man har gjort sig ett namn, varit bra på att snacka och sedan har man blivit kvar i familjen. Klubbarna är alldeles för fega att satsa på nya namn, på mindre etablerade, eller ryska/tjeckiska tränare. Luleå Hockey är ett klart undantag och har verkligen genom åren satsat på färska tränare. Men när man värvat så kallade namn har man misslyckats. Freddy Lindfors största styrka är att han under så pass lång tid hållit sig var på hög nivå, trots att hockeyn i dag ser helt annorlunda ut än vad den gjorde för en 25 år sen. Hur många elitserietränare vågar sätta in en kall målvakt (Martin Forslund) under straffläggningen? Hur många har ens tänkt tanken? Kul att se, även om det inte gav resultat den här gången. Men det berodde inte på Forslund, som gjorde några riktigt fina räddningar, utan på forwards klena avslut. Bäst i Piteå var backen Igor "Tre Kronor-dödaren" Matushkin och forwarden Daniel Olofsson. I Boden handlade det mycket om tuffingen Tobias Renlund. Är det så att släkten är värst? Kommer Tobias Renlunds straffmål innebära att Freddy Lindfors inte får sätta den punkt han så väl är värd. Piteå hade chansen att gå förbi AIK i tabellen i och med att Stockholmslaget förlorade. AIK ligger fortfarande på fjärde och sista superallsvenska plats med 48 poäng, femma Piteå (47) och sexa Nyköping 46. Rysaren fortsätter.