På ett skidläger för några år sedan träffades Emil Jönsson och Kalixsprintern Jacob Engström.
18-åringen, som ursprungligen kommer från Luleå, var där som elev till Sveriges just nu bästa kortdistansåkare.
Under ett träningspass på rullskidor hamnade bredvid varandra och Engströms sprinterpsyke tog över.
Han prejade Jönsson av rullskidbanan, rakt ut i skogen.
Men Jönsson var inte arg efter tilltaget.
- Han sa bara: " En dag kommer du att bli bra i sprint", säger Engström och skrattar.
"Ville åka nära honom"
Det har han också blivit. I år tog 18-åringen JSM-silver i sprint efter att ha haft ledningen hela vägen och blivit omspurtad på slutet.
I lördags satte han och klubbkamraten Simon Öberg färg på sprintstafetten, framför allt i semifinalen - trots att de inte hade med toppstriden att göra.
- Jag ville bara åka nära Emil för att det var coolt. Det gick inte så jättefort heller, så man får ju inte vara blyg när man är ung. Man måste vara lite kaxig, tycker jag, säger Engström.
Hur var det att åka mot honom?
- Det är häftigt. Han var kortare än vad jag trodde. Men det är jag också. Skönt att veta att man kan bli så bra även om man är kort.
Men efter några sträckor orkade inte Kalixåkaren hänga på toppen.
Det blev till slut en åttondeplats för dem.
- Vi som är yngre och som inte är lika bra som eliten får lika på hårt när de chillar och sparar sig till slutet.