Det ligger något i det Erlandsson säger. Visst, det var många gröna tröjor på Udominate arenas trästolar. Och de hördes – inte minst orkestern som spelade Pirates of the Carribean-inspirerad musik, inte i pauserna – utan mitt under brinnande spel.
Men de blåklädda åskådarna från Norrbotten lät lika mycket, undantag när Udominate gick mot seger i slutminuterna.
Northland hade, uppskattningsvis, drygt 200 åskådare uppdelade i två klackar.
Varför kommer de till Umeå? Varför stöttar de Northland basket? Ann-Louise Nordstedt har ett svar för det:
– Jag tror att det är laget. De har sådant hjärta i det de gör och kämpar in i det sista och det gör att man gillar dem.
Henrik Erlandsson såg lugn ut i halvtidsvilan. Men när spelet var igång var Erlandsson, liksom de flesta andra, entusiasmerande.
– Det är ju inte varje dag man får se en avgörande finalmatch, säger Erlandsson som själv har spelat med Plannja Basket.
Och han är nöjd med uppslutningen.
– Det här är fantastiskt, det känns som hemmaplan.
Du som själv har spelat, vad betyder publiken?
– På bortaplan – allt. Northland känner ju att vi är här och stöttar dem.
Får man något tillbaka av att följa sitt lag, förutom en underhållande basketmatch? Henrik Erlandsson pekar på sin dotter Majas kortärmade tröja, prydd i autografer.
– Det är jätteroligt att vara med i klacken, säger Maja Erlandsson.
Udominates fans fick dock gå hem med det största leende den här gången.