2006 gjorde BG:s damlag sin bästa säsong någonsin. Med 32 poäng på 18 matcher och bara 2 förluster vann laget basketettan och hade haft chansen att kvala till basketligan om reglerna tillåt det för ett basketgymnasium. Det är första och hittills enda gången ett BG-lag vunnit serien.
I ett lag med fem ungdomslandslagsspelare, där tolv stycken senare hamnade i ligan, var det ett namn som stack ut. Efter den historiska säsongen, där spelare som Frida Aili, Frida Grahn och Anna-Lisa Vestin imponerade, pratade de flesta om Fia Ohtonen.
Talangen, som vuxit upp i Kalix och pendlat till Luleå för spel i division I med Höken Basket under årskurs åtta och nio, kom till BG efter en säsong med finska ligalaget Åbo. Redan innan åren på Basketgymnasiet var hennes talang omtalad och Ohtonen hade spelat med finska ungdomslandslag sedan hon var 13 år, med två år äldre spelare.
När hon lämnade gymnasiet med en färsk serieseger i ryggsäcken var det många svenska klubbar som ville ha den mest attraktiva spelaren från 1987-klassen.
– Jag hade erbjudanden, absolut, och hade möjlighet att få åka till USA och spela college. Men sedan ändrades reglerna där de inte fick ta in spelare som spelat på professionell nivå, som jag gjort i finska damligan, berättar hon.
Det naturliga steget, tyckte många, var att hon skulle kliva in i Luleå Basket som tagit SM-silver, men trots att hon själv hade samma inställning blev det aldrig riktigt aktuellt.
– Det var diskussioner men jag vet inte hur mycket det var efter att jag var klar på BG. Då fick jag andra erbjudanden som var attraktiva, berättar hon.
I stället för Luleå Basket valde Fia Ohtonen att skriva på för Solna Vikings, som just vunnit guld i finalen mot LBBK, och som skulle ge henne bäst förutsättningar att lyckas i basketkarriären.
Det var i alla fall tanken.
– Jag flyttade för basketen, jag ville spela för Solna och fick ett bra erbjudande. Eftersom det var bästa laget då ville jag flytta hit. För basketen.
Redan efter åren i basketettan hade en viss mättnad börjat lägga sig hos Fia Ohtonen och därför valde hon bort de stora stegen.
– Jag hade tröttnat ganska mycket på basket redan då. Det kändes som ett stort steg att flytta till USA när jag inte visste hur jag kände. Solna var ett bättre alternativ då, men då kände jag sedan att jag var klar med det där och hade redan börjat plugga juridik, berättar hon.
I stället för att hennes förutspått framgångsrika basketkarriär tog fart inledde hon en annan. Under året med Solna Vikings började hon samtidigt studera juridik och efter säsong, som 20-åring, bestämde Ohtonen sig för att hon var klar med basketen.
– Det var många som frågade mig hur jag kunde sluta. Folk sa att ”Du har ju världens karriär framför dig”. Men jag ville ha ett annat liv och längtade till att kunna vara mer fri och göra vad jag vill när jag är ledig. Det är påfrestande att vara elit-idrottare och spendera stora delar av sitt liv i en sporthall och därefter vila, äta och sova och träna igen. Man ska hela tiden ladda igen för att prestera max på nästa träning, säger hon.
Fia Ohtonen bor fortfarande kvar i Stockholm och fick, efter fyra och ett halvt års studier, jobb som försäkringsmäklare.
– Jag har fått vara med om helt fantastiska saker, jag har varit i ungdomslandslag sedan jag var 13 och har rest världen över. Man får med sig så mycket från sporten när det gäller disciplin, ödmjukhet och tävlingsinstinkten. Jag ångrar absolut inte att jag tillbringat så mycket tid och satsat på basketen, men jag ångrar inte heller att jag slutade, säger hon.
I stället för att Fia Ohtonen blev den som slog sig in i A-landslag och hade en framgångsrik karriär var det hennes ”arvtagare” på BG, den ett år yngre Frida Aili, som slog igenom.
– Frida spelade med oss redan i Höken andra året, då var hon fortfarande ganska liten men sedan utvecklades hon jättemycket och blev jätteduktig, minns Ohtonen.
Kan du tänka att du också kunde ha blivit en landslagsspelare om du fortsatt?
– Jag vet att jag mycket väl hade kunnat vara där också – om jag velat. Jag tycker att det är jättekul för henne, hon är superduktig och förtjänar det, men jag valde bort det.
– Jag slutade inte på grund av någon skada eller för att jag inte kunde fortsätta, jag vet att jag hade jättestora möjligheter att vara där om jag hade velat, säger Ohtonen.
– Det är inget jag grämer mig över, jag vet precis vad det innebär och valde bort det, trots att jag hade kunnat få det.
I dag besöker Fia Ohtonen Solnahallen max en gång per år och har tappat intresset för basket. Hon har fortfarande bilder från tiden på Basketgymnasiet i ett album undanstoppat i förrådet, men minnena bär hon hela tiden med sig.
– Det var en speciell tid, det var mycket basket helt enkelt. Vi gick i samma klass som de andra basketeleverna och bodde bredvid varandra i ”BG-byn” (Skurholmen), säger Fia Ohtonen.
– Jag kommer ihåg de kalla promenaderna från skolan till Hälsans hus under vintern. Och efter träningarna – när man hade blött hår – och skulle traska till bussen på Smedjegatan. Med den där bagen – BG-bagen (skratt).