Han beställer en latte och slår sig ner i en fåtölj. Efter nio år som huvudtränare för Sundsvall Dragons och med två SM-guld i bagaget flyttade 39-åringen hem till Luleå i april.
Peter Öqvist tog över ett sargat LF och på ett par månader har han fått laget att byta skepnad.
Genom att besegra topplag efter topplag har han fått staden att börja drömma om en ny storhetstid.
En ny titel.
– Om man drar ett streck från första stund till där vi är nu så tycker jag att det är en positiv utvecklingskurva. Det går som förväntat – nästan lite bättre än förväntat med tanke på skadorna.
Han tar en klunk kaffe och fortsätter:
– Vi är en utmanare men som väntat har vi haft en bumpig resa. I början var det vår prestation som gick upp och ner. Efter jul har våra dåliga matcher blivit färre, men å andra sidan har vi dragit på oss mer skador.
Har du någon plan om när det är möjligt att ta guld, eller är ni färdiga att vinna redan nu?
– När jag kom hade jag en känsla av att det handlar om att vända en trend och börja klättra. Börja jaga topplagen. Det var steg ett. Steg två är att bygga ett lag för mästerskap. Tillbaka till din fråga, kan vi vinna i år?
– Ja, om allting klaffar kan vi vinna redan i år. Vi har slagit alla topplag och vi radar upp jämna matcher mot dem trots skadebekymmer. Men av erfarenhet så brukar lag med kontinuitet ofta ha en enklare resa. Kontinuitet är effektivt och något som brukar generera mästerskap. Där är vi inte riktigt ännu. Samtidigt, går allt rätt kan vi göra det. Jag kanske inte skulle hålla oss som den största favoriten men vi är med och tävlar.
Öqvist började sin tränarkarriär som 14-åring i moderklubben Gladan Basket. Efter studier på basketgymnasiet i Luleå gick flytten via Söderhamn och spel med BK Fight till Umeå och deras lag Nordics och vidare till Göteborg och Kvarnby Evergreens innan han åter landade i Umeå år 2000.
Efter två års studier på Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm vände Öqvist åter norrut igen för sitt första coachuppdrag i basketligan som assisterande coach till Christer Stjernborg i Sundsvall Dragons.
Två år senare tog han över som huvudtränare.
Hur skulle du själv beskriva dig själv som coach?
– Jag är engagerad, jag bryr mig, jag är noggrann och vet vad jag vill. Jag vet hur jag vill att det ska se ut och jag har en vision om hur vi kan vara när vi är perfekta. Jag vill hemskt gärna att vi tar oss dit. Jag tycker det är kul att vinna men jag tycker det är ännu roligare att se folk lyckas.
Det känns som att du har höga krav på dig själv.
– Jaja, jag har höga krav på mig själv och jag har höga krav på våra spelare också. Jag ställer höga krav därför jag tror att det är vägen till framgång. Man måste pusha sig själv.
– Man behöver vara riktigt bra hela tiden, varje match, för att vinna och vara framgångsrik. Du kan inte vara slapp och dålig på måndag och tro att du är bra på tisdag. Du måste vara så hela tiden, bygga vanan av att vara skarp och ha rätt mentala attityd. Rätt professionalitet. Vi är varelser utav vanor och noggrannheten måste sitta där hela tiden.
Det känns som att du har tydlig distans till dina spelare. Hur skulle du förklara din relation till laget?
– Det ni ser är när vi går ut i slag. När jag fick mitt första jobb som head coach i ligan hade jag spelare som Mike Palm, Joakim Kjellbom och så vidare. Det skiljde bara tre år mellan oss. Då var jag mer orolig för det. Jag hade mycket större distans på spelarbussen och resor. I och med att man blir mer rutinerad och trygg i sitt ledarskap och åldersskillnaden blir större så törs man vara närmare i relationer också. Man pratar om mer saker.
– Man är inte kompis med spelarna, det kan man aldrig vara. I nästa stund måste man byta ut dem. Det måste finnas distans.
Säsongens upplaga av LF bygger mycket kring amerikanerna Alex Wesby och Jaraun Burrows. Öqvist vet vad han vill ha in när han sätter ihop ett lag och lämnar inte mycket åt slumpen.
– Jag vill ha rätt karaktärer. Jag vill ha rejäla människor och folk man kan lita på. Hårdjobbande och bra personer. Efter det börjar man titta rent basketmässigt. Vilken produkt vill man ställa på banan och vilket spel vill man spela. Sedan börjar en jakt på att hitta så mycket talang som möjligt. Både på kort sikt för att vinna matcher men också på längre sikt. Är det en spelare som kan tänka sig att stanna något år? Om de kan tänka sig det är det spelare som har talangen och nivån i sig att de verkligen kan bidra både i Sverige och internationellt spel.
Öqvist vill tävla med LF Basket ute i Europa och den visionen fanns hela tiden i bakhuvudet när han byggde laget.
– Jag vill ta nordliga Luleå ut på en europeisk basketkarta igen. Vi har haft storlag som sprungit omkring i dåtida Pontushallen och jag vill att vi gör det igen. För att vinna i Sverige tror jag att man måste ha en vision om att tävla på riktigt hög nivå. På resans gång kommer man att vinna SM-guld, det är bara en tidsfråga. Det är det som driver mig framåt och det är det jag vill göra – åka ut i Europa och vinna matcher med LF.
När kan det vara möjligt?
– Euro challenge-nivå håller vi i dag. Det innebär fler matcher så vi kanske behöver större bredd i truppen, men det är inte så mycket. Ska vi upp på Euro cup-nivå är det ett par spelare till och lite mer pengar i organisationen.
Öqvist har Håkan Larsson vid sin sida som assisterande tränare. Det valet var bland det enklare han har gjort.
– För mig kändes det självklart. Håkan har väldigt mycket basket i sig och han kan föreningen utantill. Han är en kultbärare från en tid av framgång. Vi har Adam Rönnqvist som är en kommande stjärnguard och Jonathan Person som är en ung landslagsguard. Håkan har mycket att lära ut.
Duon har känt varandra sedan skoltiden på basketgymnasiet och på den tiden var det ingen fråga om vem som var den stora liraren.
– Håkan var stjärnan. Han var duktig och mycket bättre än vad jag någonsin varit, säger Öqvist och skrattar.
– Det var så stor skillnad i förmåga att det inte är någon diskussion ens.
Öqvist arbetar också tillsammans med före detta LF-tränarna Mattias Kenttä och Fredrik Joulamo. Han är ofta i kontakt med duon som hjälper till som bollplank.
Om man tittar tillbaka på Plannjas storhetstid, vad tror du gjorde dem så bra?
– Jag tror att det var en väldigt målmedveten, långsiktig strategi. Både då det gäller det sportsliga och även organisationen runt omkring. De skapade vanan av att vinna mästerskap och förankrade den hos en trio lokala spelare (Håkan Larsson, Jim Enbom och John Rosendahl) vilket är unikt. Den stommen med den erfarenheten och kravbilden på alla andra spelare som kom var en enorm styrka. Att ha en bärande stomme från stan med erfarenhet att vinna mästerskap var det som gjorde att de kunde vinna så många och så länge, tror jag.
Finns det någon tidigare Plannja-coach som du gillar extra mycket?
– Jag tycker att Brad Dean är skicklig. Nu är det ett tag sedan jag såg honom live men han kan bygga ett lag och är en bra matchcoach. David Visscher är också en skicklig lagbyggare. Jag har inte haft förmånen med att jobba med David men min känsla utifrån är att han är duktig på att hantera mentaliteten. Och så Charles Barton. Han är en god vän till mig. Vi pratar ofta i telefon.
Att coacha ett lag i basketligan tar tid men när han har en ledig stund över njuter han gärna av en golfrunda eller är ute i skärgården.
Om än det börjar bli mindre av det.
– Jag skulle vilja säga att spela golf och vara ute i Luleå skärgård är två av mina intressen, men jag måste erkänna att sen barnen blir det väldigt lite golf och sen sålde farsan stugan ute i skärgården i somras, så nu får jag kämpa lite för att ta mig ut dit, säger han, skrattar och fortsätter:
– Jag gillar havet, att vara ute där.
Man får bilden av att du är ganska privat som person.
– Ja, jag är det. Hur är man annars?
Öqvist skrattar och blir sedan mer allvarlig.
– När träningen är slut åker jag hem till familjen.
Vill du hålla det privata privat?
– Ja, till en viss del är det medvetet. Man har en viss tid och jag jobbar väldigt mycket. När jag är färdig med jobbet så vill jag lägga allt fokus på familjen och vara med barnen. Det är det jag vill göra och det jag gör. Jag kan ganska ärligt säga att jag inte har något behov av att synas. Det är inte så att jag känner att jag vill jaga det alls. Det är en del av jobbet.