I övrigt så kändes det som om att alla spelarna som var med var vinnare på ett sätt. För många av dem hade säsongen tagit slut i april och för några andra hade den tagit slut för många, många år sedan.
– Det var jobbigt, men kul. Jag håller inte ihop riktigt och jag sträckte ljumsken i första matchen. Det är inte så konstigt i och för sig då det är 13 år sedan jag slutade spela basket, säger Lundahl och skrattar.
Lundahls lag Luleå Lakers blev utslagna i semifinalen, men det såg inte ut att ha någon större betydelse. Glädjen efter slutsignalen var av den mera unisona sorten.
– Det var jätteroligt att spela basket med ungtupparna. Visst det är klart att det är match på riktigt, men kroppen gör sig påmind på en gång. Hjärnan vill en sak och kroppen gör en annan.
Under den månad som de ihopmixade lagen har spelat så har lagen spelat sju omgångar och reaktionerna har varit odelat positiva.
– Det har varit sju lag med och totalt 60 spelare. Visst det har varit blandad kvalité, men alla har fått kämpa och det har varit många tuffa matcher, säger Tim Kearney som har varit ansvarig för projektet.
Frågan är om inte denna form av eftersäsongsbasket kommer att leva vidare efter första årets succé.
– Det finns så mycket basketspelare i Luleå som säsongen tar slut för i april och då tänkte vi att det här kan vara ett bra sätt att förlänga den på, säger Kearney.
I finalen möttes två lag som inte hade med någon av de mest rutinerade spelarna. Vinnarna Chefens Änglar hade finalens bästa spelare i Simon Andersson som satte några riktigt tunga treor och avgjorde matchen med sista poängen.
– De mera rutinerade spelarna kanske inte har tränat lika hårt som de yngre under året. Trots det så syns det att de har spelet i sig och de har gjort det riktigt bra, säger turneringsgeneralen Kearney.