En blodröd Micke Blomqvist som förfogar över ett lag som varit ute i Europa i vinter. Det har inte Northland Basket och därför förlorade mästarna bägge matcherna i grundserien.
Udominate vet vad som krävs i de tuffare matcherna, Northland är på väg dit.
Och det är väl egentligen bara Jens Tillman som kan svara på om laget är redo.
Eller landslagsräven Anna Barthold, 35 år.
– Jag tror inte förlusterna spelar så stor roll. Missförstå mig rätt, men det kan nästan vara bra att förlora. Nu spelar vi vår bästa basket under säsongen, säger hon efter tre raka mot Sallén.
Dessförinnan blev det två raka i kvartsfinalen mot Telge.
Sallén bjöd på motstånd i den tredje perioden av den tredje matchen. Egentligen bara tio minuter av 120 som Sallén på allvar kunde skaka om Northland. 47–29 i halvtid krymptes till 54–50 sju minuter in på perioden. Då klev Josefin Vesterberg in och bombade i en trea, Katarina Andersson följde upp med en osportslig foul i anfallet efter och Dajana Butulija drog på sig en fullständigt onödig foul och flaxade med armarna åt domartrion för femtielfte gången under semifinalserien. Sallén gav sig själva aldrig chansen. Men de ställdes också mot ett lag som kunde matcha deras startfemma två gånger om – och då går det inte att ha konstant stolpe in.
Martina Stålvants 28 minuter höll klar landslagsklass. 15 poäng, 4 returer, 5 assist och 16 i effektivitet. Men lagkapten Barthold var snäppet värre på sina dryga 33. Trots en tuff försvarsuppgift på Christy Bacon sänkte hon 16 poäng och plockade 17 returer, en glasklar double-double med andra ord. Två nyckelspelare som verkligen måste kliva fram i finalserien.
Om vi plockar med oss statistik och reflektioner in till finalen finns det två saker att jobba på fram tills första ronden i Umeå på lördag.
1) Northland-Sallén 43–44 i returer. Ett helt okej facit, men bara fyra var offensiva från hemmalaget. Udominate har ett ännu större och starkare lag under korgarna och det gäller att våga kliva in och riskera ett finger för att sno en boll under motståndarkorgen.
2) När Sallén klev upp i försvaret i den tredje perioden såg det ut som senast mot Udominate (65–70). Hemmalaget blir stillastånde när pressen kommer högre upp på bollhållaren, passningsalternativen har fullt upp att brottas med bevakningen och tresekundersområdet bara innehåller stängda portar. Vem kliver fram och bryter mönstret? Stundtals Miah-Marie Langlois eller Martina Stålvant, men de körde också fast lika många gånger.
– Jag tror finalen går till fem matcher, säger Barthold.
Och jag är fullt benägen att hålla med. Vi kan få en repris på damligans hittills mest svettiga finalserie när Visby vann femte avgörande hemma på ön mot dåvarande Luleå Basket 2005.
Jag var lika svettig som spelarna efteråt – utan att ha tagit ett enda löpsteg i Södervärnshallen.
Jag har följt duon Christy Bacon och Katarina Andersson på elitnivå sedan första SM-silvret med Luleå Basket 2005 på Gotland som sedan blev tre raka med klubben innan de fick fira triumfer med Solna. Efter förlusten mot Northland tog Bacon lång tid på sig att skriva autografer, dela ut kramar till fansen och sedan linka av med en, till synes, skadad vrist. Känslan är att det var deras sista framträdande efter tio år som förebilder i svensk basket.