En sen vårkväll år 1997. Plannja Basket är på väg ut ur slutspelet.
Efter en stenhård semi-finalserie mot 08 Stockholm är gulddrömmen på väg att krossas i den femte och avgörande matchen. Inför nästan 7.000 hemmaåskådare i Delfinen är stockholmarna på väg mot SM-final.
– Jag kommer i håg att vi var på väg in i en time-out. Klockan stod på 8.23 och vi låg under med 23 poäng. Jag hängde lite med huvudet och kollade över mot 08:s bänk där spelarna stod och dansade. Jag kollade upp mot publiken och såg att många var på hem. Jag tänkte ”fan vi kan inte pissa bort det här”, säger Jens Tillman.
Resten är historia.
Plannja Basket tuggar sig tillbaka i matchen och med 14 sekunder kvar lyckas Dennis Aulander helt osannolikt kvittera matchen till 84–84 efter två straffkast.
Efter tre övertidsperioder avgjorde sedan Eric Elliot genom att göra 99–97 och ta Plannja Basket till SM-final. En final laget också vann med 3–1 i matcher mot M7 Borås.
– Det var helt magiskt.
Det är 17 år sedan ”Miraklet i Delfinen” utspelade sig. Nu är Jens Tillman på väg mot ett nytt SM-guld, men den här gången heter arenan Luleå Energi Arena och han gör det som tränare för Northland Basket.
Du har sagt tidigare att du skulle vara stolt över tjejerna om ni gick till final. Nu är ni där. Känner du dig nöjd?
– Ja, sjukt nöjd. Man säger att man inte ska vara nöjd, men i och med allt som hänt med skador och sånt så är jag jättenöjd. Samtidigt, nu är vi här och vi ska inte vika ned oss trots att vi är slitna. Vi kommer inte ge bort någonting nu. Vi kommer vara helt slut när vi lämnar varje match, säger Tillman.
Northland Basket har inte gett bort någonting. I kväll har laget möjligheten att spela hem klubbens första SM-guld i historien.
För Jens Tillman blir det inte det första guldet. Inte ens som tränare.
43-åringen tränade Telge till mästerskapsguldet både 2011 och 2012, men den häftigaste matchen som tränare har han ändå upplevt i Northland Basket. Precis som i ”Miraklet i Delfinen” var det i den femte och avgörande semifinalen (Northland–Sallén).
– Det stod så mycket på spel. Det var en riktigt skön urladdning. Vi spelade för att vinna och inte för att inte förlora. Vi satte viktiga skott, försvaret var bra, allt stämde. Vi kunde inte göra mer och att göra det inför 2.600 personer är häftigt, säger Tillman och fortsätter:
– Att höra och känna alla hoppa, det kändes som att man svajade. Det kanske var inbillning, men det spelar ingen roll. Det är just känslan.
Jens Tillman menar att en stor anledning till lagets framgångar den här säsongen är karaktärerna på hans spelare, vilket han också var noga med innan säsongen. Det är enligt Northlandtränaren också anledningen till den stora hypen som blivit kring klubben.
– Det är överlag inga Luleåprodukter, men ändå har folket tagit till sig dem. Det känns som att det är Luleåtjejer, men de spelar för staden och uppskattar verkligen stödet. Hjärtat sitter under klubbmärket och det är skönt att ha fått en sån grupp, säger Tillman.
Gruppen har dock, i alla fall på planen, blivit lite mindre än vad den var. Det är dessutom stora pjäser som fallit bort. Tina Trebec skadades i den första finalen mot Norrköping, och tidigare skadades även Cleopatra Forman Goga. En spelare som Jens Tillman har en extra speciell relation till.
– Jag vill att hon spelar oavsett var jag är någonstans. Jag vill alltid ha Cleo i mitt lag. Hon vet exakt hur jag vill spela. Hon är en liten förlängd arm ute på planen. Vi tänker likadant och har kamperat ihop i många år. Jag har en stil som hon gillar och Cleo har en stil som jag gillar. Jag behöver inte säga så mycket, hon ser till att allt blir som det ska vara, säger Tillman.
I kväll kan Northlandcoachen vinna sitt tredje SM-guld som damtränare och just nu har han inga planer på att bli någonting annat än just det.
– Jag tror att jag är en bra damtränare. Jag tror att jag passar bättre som det än herrtränare. Jag vill att mina spelare ska ha respekt för mig och jag tror att jag skulle ha svårt att få den respekten i ett herrlag.
Några planer på att lämna Luleå har han inte heller i dagsläget.
– Jag vill vara någonstans där jag känner att jag får energi. Det är klart att det vore kul att coacha utomlands, men det är ju endast av ekonomiska orsaker. Jag ser ingen annan anledning att lämna det här, säger Jens Tillman.