Videon är inte längre tillgänglig
Guldfärgen är borta från ansiktet, men guldhatten är på när Katie Bussey och övriga Northlandspelare kliver upp på lastbilsflaket utanför Luleå Energi Arena.
– Guldmålningen satt på till åtta på morgonen. Jag fick inte ta av mig den för tjejerna, säger Bussey innan laget brister ut i en av många sånger under kortegen.
Iskalla nordanvindar drar in över centrum, men det är ingenting som stör tjejerna. När lastbilen börjar rulla bryter sig också solen fram genom molnen.
Som på beställning.
Mobilerna kommer direkt fram för att föreviga ögonblicket.
När lastbilen svänger in på Kungsgatan börjar bilister att tuta. Människor hänger ut genom fönstret och vinkar till spelarna. Northlandsspelarna brister ut i ett gemensamt tjut som snabbt övergår i sång. Miah Marie Langlois tar initiativet.
"I".
Kören svarar direkt:
"I"
Langlois igen:
"I belive"
Och övriga laget:
"I belive"
Ramsan fortsätter innan den mynnar ut i frasen "I belive that wehavewon" (Jag tror att vi har vunnit) och samtidigt som sången ljuder hopparna alla spelarna i takt.
Kortegen går efter Varvsleden, in på Rådstugatan där några av spelarna får syn på den gigantiska planschen som har hängts upp utanför stadshuset. "Grattis till SM-guldet – Northland".Nytt glädjetjut som följs av en välbekant sång. We are the champions.
För Josefin Vesterberg som utsågs till ligans bästa forward, är det första gången som hon blir svensk mästare. Nu står hon längst fram på lastbilsflaket och vinkar intensivt.
– Härligt med så mycket folk och när man är från stan känns det extra speciellt. Jag har fortfarande inte fattat det här. Det har varit ett helt fantastiskt dygn, säger hon
Var det en lång kväll?
– Ja, det blev ett tag, men vi hade kul. Riktigt kul att få fira med alla fans som var där.
I publiken som väntade på att fira guldhjältarna fanns pappa Urban Vesterberg, med det bredaste leendet i folksamlingen.
– Jag är enormt stolt. Hon är så duktig att man inte tror det är sant, säger han.
Hur har det varit att följa SM-finalen?
– Det har varit hög puls kan jag säga. Oj, vad spännande det var.
Hur tycker du att hon har skött sig då?
– Vad ska man säga, kan det gå bättre. Det är bara otroligt att hon orkar med det här då hon spelar rätt mycket i varje match.
Hon fick en ordentlig smäll i den sista finalen, blev du orolig?
– Ja, det är klart. Hon skickade ett SMS i går också och skrev att hon hade ont i hela kroppen, men att det var värt ett guld.
Hur länge kommer det här firas tror du?
– (Skratt) Ett bra tag skulle jag tro, det bör det göras.
En annan Luleåfostrad spelare är Allis Nyström som firar sitt andra SM-guld.
– Galet. Vi har festat, kört och släppt loss i ett dygn. Nu får vi se vad kvällen har att erbjuda.
Vad säger du om den här mottagningen?
– Det här är sjukt kul, alla människor som kommer ut och firar oss. Wow.
Framme vid Nytorget skriker konferenciern på laget. En efter en kliver ner från lastbilen. Under tiden som lagkamraterna väljer stegen vill Allis Nyström testa gränserna och ta en snabbare väg ned, men lagkaptenen Anna Barthold avråder henne i sista stund.
När alla står på fast mark åker armarna upp i skyn och en efterlängtad sång tar vid samtidigt som spelarna rör sig mot scenen.
"SM-guld, SM-guld, SM-guld".