På dörren till det rosa huset hänger Kurirens historiska löpsedel från lördagskvällen tillsammans med guldkolor, som husägarna överraskat de inneboende amerikanerna med.
Katie Bussey och Brittany Smart har delat boende sedan ankomsten i september. Katie Bussey, som var på plats först, tog direkt sovrummet på övervåningen bredvid kök och vardagsrum medan Smart fick ta det överblivna rummet på bottenvåningen.
– Vi pratade om att anordna ett system så att jag bara kunde vira ner saker till henne om hon behövde något, utan att behöva använda trappen, säger Bussey, och Smart fyller i:
– Så att jag inte skulle behöva gå upp och ner för trappen, och spara energi till träningen. Men ... jag överlevde ändå.
De nyblivna svenska mästarna visar vägen upp för trappen och upp i köket. De ursäktar sig lite över det ostädade vardagsrummet innan duon gör en blixtinsats i soffan och bordet för att plocka bort prylarna som ligger framme. Städning har inte varit prio ett de senaste dagarna. Inte sömn heller för den delen.
– Jag är fortfarande full av adrenalin, jag kan inte sova för att jag ligger och tänker på vad vi varit med om, säger Katie Bussey.
Brittany Smart: – Vi är trötta, men vi är också glada över att ha nått målet vi satte upp för oss själva.
De senaste dagarna har varit fulla av intryck och firande efter Northland Baskets historiska SM-guld i lördags. Direkt efter slutsignalen drog festen igång och spelarna var nöjda med firandet.
Katie Bussey tar fram Kurirens guldbilaga från soffbordet och pekar på bilden som togs strax efter midnatt.
– Har du sett bilden på mig när jag dansar på bordet? Ja – jag hade kul. Jag gillade det där bordet, jag tyckte om att se alla däruppifrån, säger hon och skrattar.
Smart: – Det är den natten du har en ursäkt till att vara galen. Du är så glad över allting, alla var där för att stötta dig och du känner alla, man känner sig säker. Alla är där av samma anledning, som en stor bröllopsfest.
Bussey: – Efter att vi lämnat arenan drog alla åt olika håll, några åkte hem andra – jag vet inte. Vi var överallt den natten.
Under måndagen firades guldhjältarna av Luleåborna med en kortege och hyllning vid arenan. Innan dess hade laget träffats på söndagen också för en sammankomst på restaurang över en hamburgare.
– Det var skönt att bara träffas dagen efter, säger Smart.
Bussey: – Och prata om dagen innan.
Smart: – Ja, prata om alla galna historier från kvällen innan. Vi åt middag i våra guldmedaljer bara för att vi kunde, även om vi var de enda där (skratt). Det var skönt att kunna ses efter vad vi varit med om.
I det gemensamma köket har duon hängt upp en artikel på, det i övrigt kala, kylskåpet. Ett urklipp från Kuriren den 2 september med rubriken "Jag hoppas att hon inte snarkar jättehögt” sitter på väggen. På bilden står Katie Bussey, JefimjaKarakasevic (som lämnade laget i november) och Brittany Smart utanför det rosafärgade huset.
Bilden är tagen samma dag som amerikanerna anlänt till Luleå och sju månader senare minns de tillbaka på året som gått.
– (Skratt) Det har gått bra. Jag har aldrig hört henne snarka, konstaterar Bussey.
I artikeln sa du också att du var orolig för att hon skulle låna dina kläder.
– Jag minns att jag hade svårt att svara på den frågan (skratt).
Smart: – Jag har lånat några ägg.
Bussey: – Och en sport-bh en gång, och några strumpor.
Smart: – Men jag lämnade tillbaka dem. Jag tog några ägg från kylskåpet en gång för att göra köttfärslimpa och glömde berätta det. Två dagar senare kom jag på det och fick gå till henne, "Katie, jag tog några ägg av dig och glömde berätta". Som att hon egentligen bryr sig.
Trots att de delat kök, vardagsrum och bil har de skött inhandling på olika håll och bara lagat mat tillsammans då och då. Men de har alltid ätit middag ihop.
Vem är bästa kocken?
Bussey pekar på Smart.
– Jag är lite äldre och lite mer erfaren så, säger Smart.
Bussey: – Men jag har lärt mig mycket av dig.
Smart: – Ja, hon har sett saker jag tillagat och sedan gjort något liknande. Hon har sina egna små måltider. Jag är ju fem år äldre, så det känns bra att kunna lära den unga flicka lite.
Har du lärt henne mycket?
– Kanske lite, men till stor del beror det nog på att jag varit i Sverige en längre tid. Jag har kanske förstått lite mer hur livet fungerar här, även om det är väldigt likt USA. Det finns mycket i henne som jag kan minnas från mig själv, två år efter college. Det finns mycket som hon säger som jag känner igen, att jag haft samma bekymmer. Det är lätt att ge lite råd här och där, men hon är vuxen – hon löser mycket själv
Bussey: – Det var inte så stor omställning för mig heller, jämfört med livet i Holland. Men hon är äldre och mer erfaren och kan lära mig mycket rent basketmässigt, hur hon tränar och återhämtar sig som spelare. Det är hennes andra passion så jag har kunnat lära mig mycket av det.
Den där dagen i september när basketspelarna landade i Luleå visste de inte mycket om stan. Allt de hört talas om var mörkret och kylan.
– Men sedan sa alla också att "Å andra sidan är basketen, atmosfären och kärleken till sporten fantastisk". Så det jämnar ut sig, säger Smart, som bara hade varit i Luleå en gång med tidigare klubben Kvarnby.
– Vi trodde nog båda att det skulle vara lite mörkare och kallare, men vi har hört att det varit en ovanligt varm vinter. Vi har haft tur. Och mörkret har inte varit ett problem, förutom första en och en halv månaderna när vi inte var vana vid det. Det var inte någon favorit ... Men redan nu märker man att det är så många fler ljusa timmar på dygnet.
I Brittany Smarts första intervju med Kuriren efter att hon skrivit på för klubben sa hon att anledningen till att hon skulle till Northland var för att vinna guld.
– Ja, det var därför Jens rekryterade mig. Han visste att jag varit i Sverige i några år och kämpat i ett lag som vill nå slutspel och sedan kanske gå vidare till nästa steg. Han känner Johanna Eriksson, min coach i Kvarnby, och kände till mig via henne. Som utlandsproffs vill du ha möjlighet att göra mer än så, säger hon.
Då visste de inte att de skulle få chansen att fira ett SM-guld i april och efter en förlust mot Sallén i oktober fanns tvivel. Efter matchen sa Cleopatra Forsman-Goga att laget behövde förstärkas med fler spelare och tränare Jens Tillman kritiserade Smart och Bussey för att spela egoistiskt.
– Jag minns att det var en lite besvärlig situation efter den matchen, eftersom det är stor press på oss att vinna här. Då kändes det som att "Vi förlorade, hur ska vi vinna guldet om vi förlorar mot dem?". Men för oss handlade det mer om att vi inte kände till varandra. Vi kände inte till varandra som spelare eller sättet vi skulle spela på. Jag vet inte om det var på grund av stolthet eller ego, men det var så vi trodde vi kunde hjälpa laget, säger Smart.
Bussey: – Våra roller i tidigare lag hade handlat om att göra sådant. Det tog ett tag att anpassa oss till att kanske inte skjuta lika mycket, till att kanske passa bollen till Brittany som kan göra poäng i stället. Det tog ett tag att utveckla det och hitta rytmen i laget.
Drygt en vecka efter förlusten värvade klubben serbiska DajanaButulija, som gav Northland ytterligare en guard – och amerikanerna ytterligare en granne. Butulija flyttade in i en lägenhet i samma hus.
– Hon kommer upp ibland, för att äta middag eller så, men vi tar en paus från varandra efter morgonträningen och lunch. Då har vi några timmar när vi har chans att vara ensamma innan vi träffas igen på kvällsträningen. Men vi har hängt en del innan jul, då det blev ett tuffare spelschema, men det har varit mycket på grund av att vi inte har något val (skratt), säger Smart.
Bussey: – Hon hör att jag går omkring på övervåningen hela tiden.
Smart: – Och vi hör att hon pratar i telefon hela tiden. "Okej, nu snackar hon på skype" (skratt).
Hur mycket serbisk musik får ni höra från hennes lägenhet?
Bussey: – Vi känner till melodin på några serbiska låtar, eftersom hon spelar dem hela tiden. Jag kan höra de i mitt huvud nu. Jag kan inte namnet på låten och känner inte till texten, men melodin kan jag (skratt).
Brittany Smart börjar nynna på en melodi som Bussey direkt känner igen och börjar klappa händer i takt.
Sedan leder samtalet in på förlustmatchen mot Norrköping i februari. Efter en säsong full av framgångar och vinster är det lättare att minnas de få motgångar som dykt upp efter vägen.
– I de matcherna spelade jag inte som jag skulle i min roll. Jag gjorde för mycket saker som jag aldrig gjorde på träning och laget förväntade sig inte det från mig. Det var en match jag lärde mig mycket av och jag utvecklades efter det, säger Bussey.
Märkte du av kritiken?
– Nej, jag har aldrig läst tidningarna efter matcher. För det första kan jag inte (skratt) men också beroende på att jag inte vill att åsikterna från andra människor ska sätta sig i mitt huvud och påverka mig. När du börjar läsa för mycket sätter du onödigt mycket press på dig själv.
Men du kanske märkte av det i frågorna du fick?
– Nej, har egentligen bara fått sådana frågor efter den matchen. Och han var så rädd för mig eftersom jag var så arg (skratt), men efter det har det inte varit något.
Då har ni inte haft Kuriren liggandes framme så ofta här hemma?
– Nej, inte så många. Men vi kollar alltid på hemsidan, utan att läsa. Jag vill bara se hur bilderna ser ut, säger Bussey och skrattar.
Under månaderna tillsammans har de undvikit att hamna i dispyter med varandra. De gånger det har hettat till har det varit av andra anledningar.
– Jag är ganska blond av mig och glömmer ofta att spisen kan vara påslagen när jag använt grytlapparna. Så när jag tar av mig dem lägger jag dem där på och efter ett tag undrar jag "Vad är det som luktar?". Då har jag totalbränt grytlapparna. Det har hänt två gånger, säger Brittany Smart.
Två gånger?
– Ja, det hände senast förra veckan.
Bussey: – Vi har dragit igång brandvarnaren några gånger.
Smart: – Ja, jag använder en varm hårtork som legat påslagen och bränt något. Var det jag?
Bussey: – Jaa.
Smart: – Troligtvis.
Bussey: – Och så var det kycklingen ...
Smart: – Ja just det. Jag glömde kycklingen i ugnen en gång – det blev en ganska krispig kyckling. Så även om jag lagar mest mat är det jag som oftast ställer till det också, jag har varit nära att sätta eld på huset några gånger
Har det känts ensamt någon gång?
Smart: – Jag brukar inte känna mig ensam eller bli uttråkad, jag brukar säga "Att bli uttråkad är för tråkiga människor". Det är klart det är segare dagar ibland, men jag studerar mycket näringslära, fysträning eller "Bibel-grejer". Så jag har haft lite olika sysselsättningar för att få dagarna att gå. Vi tittar på en del NBA tillsammans eller Superbowl
Läser du också Bibeln?
Bussey: – Nej inte så mycket. Vi har pratat lite om det, men vi kommer från väldigt olika bakgrunder och är i olika faser av livet. Vi gör vad som passar varandra bäst och när vi har haft våra diskussioner har det varit bra. Men annars har vi gjort våra egna grejer.
Jag antar att ni haft någon fest också. Vilken har varit bäst?
Bussey: – Vårt "Pink house party". Alla hade olika hattar på sig.
Smart: – Ja, på halloween, alla skulle ta med sig med hattar och vi gjorde karvade ut pumpor och gästerna hade med sig olika desserter. Vi spelade spel, lyssnade på bra musik – "The Pink House Party".
– Det var mycket folk, alla tog med sig folk. Herrlaget och deras vänner, det var säkert 30 personer här inne
Högljutt?
– Ja, det var högljutt. Men det var det värt.
Har ni fått några klagomål?
Bussey: – En gång, den första gången vi hade fest. Sedan lärde vi oss, men det var egentligen bara för att vi spelade musik för sent.
Smart: – Vi gjorde massor av olika danser, danser vi hade med oss från USA och serbiska dans. Vi visade varandra danser från olika kulturer och "oops – lite för sent".
Till något helt annat. Hur ser ni på framtiden då?
– Jag kommer tillbaka, det vet jag redan med säkerhet, säger Bussey.
– Jag har inte skrivit på något än, men vi har diskuterat kontraktet och jag har gett Urban och Jens ett positivt besked.
Har du vetat länge att du vill stanna?
– Jag har alltid tänkt på det och Jens har pratat med mig tidigt under året. Vi pratade just innan finalerna började, när mina föräldrar fortfarande var här, så jag pratade med dem också. Jag känner mig väldigt säker och glad över mitt val, säger Bussey.
En anledning till att hon väntat med att skriva på kontrakt är bland annat för att hon vill veta om hon kan bo kvar i samma hus.
– Grannarna har varit så hjälpsamma och omhändertagande, de har varit på varje match. Bert har alltid skrapat bort is och tagit bort sten på gården så att vi inte ska göra oss illa. De har fått oss att känna oss som hemma, tack vare att de varit så snälla och hjälpsamma.
Men om hon i sådana fall får ha kvar Brittany Smart som granne eller om det blir någon ny lagkamrat återstår att se.
– De har pratat med mig om att komma tillbaka, men jag har inte varit redo att ta något beslut om var jag ska vara om några månader. Men jag har haft ett bra år och jag är öppen för att hålla kontakten, sedan får vi se vad som händer. Men med allt som har hänt har jag inte varit redo att kunna säga ja eller nej, säger Smart.
Har du fått intresseförfrågningar från andra klubbar?
– Jag har inte pratat om nästa år med någon, men så har jag alltid varit. Jag har alltid väntat till allt är över, men jag låter min agent ta hand om det där. Jag håller inte kontakt med klubbar själv.
Men det finns en chans att du bor här även nästa säsong?
– Det finns så mycket positivt med att stanna, därför har jag sagt åt alla att jag är öppen för förslag. Jag stänger inga dörrar. Det största misstaget hade varit att ta ett beslut innan jag var redo för det, säger Smart.
Dörren är fortfarande öppen, tills vidare. Men när den stängs i slutet av veckan kan Brittany Smart ha satt nycklarna i låset till det rosa huset för sista gången.