Adam Rönnqvist. 24 år. Guard. Född i Luleå.
Tråkig och helt ospektakulär fakta.
Men det är lika bra vi får in lite sånt också i texten.
För annars är det här en kille som bara sticker ut på olika sätt och vis – med den ena mer otippade sysselsättningen än den andra, raka och ärliga svar, samt ett gott självförtroende.
Så sent som i somras fanns både planer på att söka sig till en utbildning som stridspilot och att delta i Ninja Warrior. Men basketen kom i vägen. Även om drömmarna fortfarande lever.
– Pilot och helikopter verkar väldigt intressant, det hade varit roligt. Men det är svårt att kombinera den utbildningen med basketen, säger Adam Rönnqvist.
Det låter inte som att kontorsjobb är något för dig?
– Jag skulle vilja jobba med något aktivt. Inte sitta still på kontor och sälja eller så.
Nu för tiden är det fullt fokus på att göra så bra ifrån sig på planen som möjligt. Men det har varit en berg- och dalbana att ta sig in i basketligan och på allvar slåss om en plats i startfemman.
Vägen dit har gått via spel i Luleå Steelers, Baerum Basket – där han blev norsk mästare – och division 3 med Höken.
– När jag spelade i division 3 för fyra år sedan var jag ganska less på basket. Men då gick det bra och jag fick spelglädje. Nästa år spelade jag i Future och blev upplockad till LF Basket. Så på ett år gick jag från trean till basketligan.
Sedan dess har karriären pekat spikrakt uppåt.
Den här säsongen vill Rönnqvist fortsätta utvecklas och hoppas på att få snitta 20 minuter per match. 24-åringen menar att han är bättre än någonsin – och starkare.
Men vad jag har hört säger Tim Kearney att du inte är starkast längre i laget?
– (skratt) Han snackar bara skit. Det är ingen i laget som tar mig i gymmet.
Har ni haft några tester?
– Nej, inte än. Men jag hoppas vi ska ha det så jag kan tvåla dit honom.
Han menar alltså att han har gått om dig?
– Ja, han har ju gått skadad och varit mycket i gymmet. Men jag tror jag tar honom ändå.
Vad är det som gör att du är bättre än någonsin i år?
– Jag har tränat hårdare och tagit det mer på allvar. Verkligen velat utvecklas på alla sätt och vis. Inte bara stå och göra coola dribblingar och skjuta treor.
För ett par år sedan kritiserade du ditt eget försvarsspel, hur är det med den biten nu?
– Tycker jag har gått framåt i försvar, särskilt under Peters coachning. Jag är fortfarande inte världsbäst, men jag är i alla fall tillräckligt bra för att vara inne på planen.
I vissa basketkrestar har du fått smeknamnet ”White chocolate”, men det är inte vad du kallas egentligen väl?
– (skratt) Nej, jag har aldrig kallats för det. ”Foppa” kallar de mig för.
Varför?
– Mamma heter Forsberg i efternamn. Sen var jag en jäkel på skridskor och med klubba när jag var yngre, även fast jag har aldrig spelat hockey.
I slutet av intervjun ställer undertecknad en skämtsam fråga för att se om Rönnqvist svarar ärligt på exakt allt.
Kan du ranka de tre sämsta importerna du har spelat med i Luleå?
– Ja, Kodi Augustus är ju etta i alla fall. Eller blir de less på kansliet nu?
Det var egentligen en skämtsamt ställd fråga.
– Nej, men jag har inga problem med att ranka de tre sämsta. Eller, nej vi kanske skiter i det. Men Kodi Augustus är sämst i alla fall. Det kan du skriva.