Jag var ganska säker på att LF skulle vinna den här matchen.
Efter lagets rivstart i den första perioden var jag kassaskåpssäker.
Det tror jag spelarna också var. Åtminstone kände de att segerns sötma var inom räckhåll.
Jaraun Burrows såg ostoppbar ut, Alexander Sigkounas plockade retur efter retur och kapten Alex Wesby visade vägen både defensivt och offensivt.
Sen kollapsade stjärnorna totalt.
Hungriga vargar förvandlades till snälla lamm och Wesby tappade förmågan att leda sitt lag. När det behövdes som mest missade amerikanen fem trepoängsförsök på fem minuter och plötsligt såg Peter Öqvists mannar ut som små pojkar.
LF vann samtliga fyra matcher mot Sundsvall i grundserien och nu var de plötsligt favoriter. Laget som slagit från underläge kunde inte hantera situationen och coach Öqvist som alltid brukar ha ett ess i rockärmen fick inte sitt lag att fungera i andra halvlek.
LF åkte på en kalldusch och kanske var det precis vad laget behövde. Jag tror att Öqvist kommer att ha några sömnlösa nätter men är det något den mannen kan är det att få sitt lag att prestera. Han kommer inte tolerera att laget saknar energi när bollen kastas upp i Sundsvall på fredag.