Luleå Basket stod för en stark vändning i SM-finalen mot Alvik. Nu har förberedelserna inletts för nästkommande säsong. En pusselbit som blev klar i veckan är landslagsforwarden Fanny Wadling.
24-åringen kommer från fem år på college i Maine, USA. Nu ser hon fram emot att återvända till Luleå där hon gick gymnasiet, men den här gången med målsättningen att föra Luleå Basket till nya SM-guld. I augusti går flyttlasset tillbaka till Norrbotten.
– Det ska bli väldigt kul att flytta hem till Sverige och då var Luleå naturligt med tanke på att jag bott där förut. Dessutom vet jag hur organisationen funkar och givetvis att det är ett väldigt bra lag, säger hon och fortsätter:
– Det är klart att vi ska vinna guld. Och om det vill sig väl att göra det inför Sveriges bästa publik, det hade varit väldigt coolt. Jag har saknat ett fullt LEA.
Känner du någon i laget sedan tidigare?
– Jag har träffat en del i landslagssammanhang, men främst Felicia Ponturo. Vi gick i samma gymnasium.
Skuru Basket-fostrade Fanny Wadling mäter 186 centimeter. Hon beskriver sig själv som en tuff spelare att möta.
– Jag är en stor spelare som älskar att spela tufft försvar. Jag attackerar mycket och lever på min spelförståelse. Jag skulle säga att jag är bra under korgen också. Jag har utvecklats väldigt mycket under de här fem åren i framför allt förmågan att spela i ett högt tempo och stå emot i det fysiska spelet, säger Fanny Wadling.
Hon har nyligen också slagit sig in i A-landslaget, som laddar för EM-turnering med start den 17:e juni. Där ser det dock ut som att Wadling inte kommer finnas med i truppen efter vissa problem med knäet.
– Det var en superkul upplevelse att vara med den senaste veckan, men tyvärr blev det lite strul med knäet, så tyvärr kan jag inte vara med i landslaget nu igen, men det är inget som kommer påverka mitt spel med Luleå i höst, säger hon.
Liksom många andra har hon drabbats hårt av coronapandemin och blivit fast i USA i två års tid innan hon i mitten av maj blev färdig med sin utbildning inom kinesiologi och business management.
– Det har varit väldigt annorlunda. Små bubblor och vi fick inte träffa någon utanför laget. Dessutom tränade vi med ansiktsmaskerna på under hela året, vilket självklart tog lite tid att vänja sig vid.