När sporten når Luleå Baskets veteran har det bara gått någon timme sedan klubben meddelande att hon tvingas hoppa av den kommande basketsäsongen.
Josefin Vesterberg är nedstämd. Lågmäld. Eftertänksam.
– Det har varit en turbulent sommar. Mycket upp och ned, säger hon med en djup suck.
Aldrig hade hon, eller Luleå Basket, kunnat tro att den fotstukning som hon drabbades av i den första SM-kvartsfinalen mot Mark kunde få så dramatiska konsekvenser. Men så blev det.
– Det kändes som en helt vanlig stukning. Foten svällde upp och jag hade förstås ont, säger hon.
Vesterberg valde att stå över kvartsfinal två men sedan spelades hon hela slutspelet som ledde till ett SM-silver. Trots smärtorna och svullnaden bet hon ihop.
– Jag ville så gärna ta det där guldet och tänkte väl inte så mycket på smärtan. Det är mycket adrenalin i kroppen när det är slutspel och man bara kör på utan att fundera så mycket.
Vesterberg och Luleå Basket räknade kallt med att den långa sommarvilan skulle läka alla sår och foten bli hel igen. Men hon började ana oråd när svullnaden aldrig ville gå ner.
Den landslagsmeriterade forwarden undersöktes av läkare och då kom det oväntade beskedet: En sena under hålfoten hade gått av. En mycket ovanlig skada. I mitten av juli opererades hon av en fotexpert i Stockholm där hon också fick veta det skulle krävas en lång och oviss rehabperiod som ingen riktigt vet hur den ska sluta.
– Det är en ovanlig skada och därför är detta jättesvårt att förutspå hur rehabträningen kommer gå, säger hon.
Det avgörande beslutet att inte spela kommande säsong tog Josefin Vesterberg förra fredagen i ett möte med Luleå Baskets tränarstab.
– Det här ett stort beslut för mig– basketen har varit en stor del av mitt liv.
Kommande säsong räknar du helt bort?
– Ja, det gör jag. Men jag stänger inga dörrar helt. Plötsligt går min rehab jättebra och då får vi se.
Den fortsatta karriären?
– Så långt tänker jag inte. Nu handlar det om att ta dag för dag och se vad som händer. Men det finns ett liv efter basketen och jag vill kunna leka med mina framtida barn.
Känslorna just nu?
– Jobbigt, förstås. Men jag har haft ett stort stöd från nära och kära under den här sommaren. Jag vet att det kommer bli jobbigt när väl basketsäsongen drar igång.