I en lång intervju svarar David Visscher på de negativa upplevelser som tidigare spelare i Luleå Basket lämnat vittnesmål om. Ett flertal spelare har anonymt berättat att de upplevt mobbning i klubben under den senaste femårsperioden och beskriver det som en kultur. Eftersom de vill vara anonyma kan Sporten inte peka ut specifika händelser.
– Jag blev utsatt för saker som inte är okej när jag spelade för dem, har en spelare sagt.
David Visscher, som tog över tränaransvaret efter Jens Tillman sommaren 2016, ser allvarligt på det samtidigt som han inte känner igen sig i bilden som målats upp.
– Sista 36-40 timmarna har jag tänkt igenom olika situationer och kommit fram till att det blir tuffa situationer när man tränar på elitnivå. Både fysiskt tufft och verbalt. Nästan varje år finns det något tjafs och jag har funderat själv på var gränsen till mobbning går och hur folk upplever det. Jag vill inte ta något ifrån spelarna som ni pratat med och som lyfter att de mått dåligt här, men jag måste erkänna att jag har väldigt svårt att själv säga att vi har en mobbningskultur i Luleå Basket, säger David Visscher.
Sporten har också varit i kontakt med Jens Tillman. Han har inte upplevt att det förekommit mobbning under hans tre år i klubben.
– Nej, inte direkt, inget jag kan sätta fingret på. Jag har inte varit med hela tiden, men jag har inte upplevt något som är så pass grovt som det framställs i media, säger Tillman och fortsätter:
– Det har inte hänt något ordentligt.Då hade jag tagit tag i det. Det är en av sakerna som jag värnar mest om. Man ska må bra och det ska vara roligt med basket – det är a och o i min filosofi och det är det absolut viktigaste.
Vad tror du det beror på att flera spelare vittnar om mobbning men varken du eller David Visscher har märkt det. Beror det på att spelare inte vågat säga till eller att ni har missat signaler?
– Både och. Jag har funderat på om jag har missat något – och det verkar som det. Det är väldigt beklagligt i så fall. Samtidigt sitter jag inte hemma och känner att det här är helt mitt fel. Jag vet inte om det kommer från mig eller hur jag var som ledare, men det har jag inte hört några indikationer på, säger Jens Tillman.
Han fortsätter:
– Det har varit tjafs på träningar men jag har aldrig upplevt att det varit värre än när jag själv spelade. Kanske är det därför jag inte reagerat. Jag tycker ändå jag haft hyfsat bra koll på hur spelarna mått och försökt prata med alla om jag anat att någon mått dåligt. Men det betyder inte att jag sett och märkt allt.
David Visscher får samma fråga.
– Jag vill inte säga att de har fel. Min mor sa alltid att folk har rätt till sina känslor. Jag har aldrig haft någon som kommit till mig och sagt "Jag mår dåligt, jag vill inte komma tillbaka". Det är inte säkert att jag är den första personen man går till, men det finns många chanser inom klubben att prata. Jag har väldigt svårt att se att tidigare klubbdirektörerna Urban Nordh och Monica Wikström-Johansson eller nuvarande Christer Sehlin hade tystat ner det om de hade fått reda på det, säger Visscher .
Kan det vara så att det gått över en gräns fast man inte sett det?
– Det tror jag definitivt att det kan vara. Som ledare har man givetvis ett ansvar att försöka se sånt, men det händer mycket som vi inte ser och det är väldigt svårt att göra något när man inte vet. Jag har i alla fall alltid försökt att ha det på en bra nivå, säger Jens Tillman.
David Visscher är inne på samma spår.
– Luleå Basket är den bästa klubben jag varit i när det gäller att ha individuella möten. Vi har flera med spelarna, och spelarna med klubbledning, under säsongen för att se hur folk mår och hur vi spelar basket. Ingen har sagt att de mår dåligt och inte vill komma tillbaka, säger Visscher.
Hur ser du på att spelare inte vill komma tillbaka?
– Varför berätta ett, två, tre och fyra jag vet inte hur många år efteråt? Man kan modifiera vad man säger. Känslor är annorlunda, men pratar vi om att de inte vill komma tillbaka eller inte fick kontrakt? De bitarna kan påverka också. Jag har haft amerikaner som blivit förbannande när de inte fick kontrakt och kände att de blev orättvist behandlade, säger Visscher.
Visscher berättar att det har varit meningsskiljaktigheter mellan spelarna, men att det aldrig, enligt honom, gått över till mobbning. Däremot pratar han om en gråzon.
– Jag kommer inte på någon situation där någon suttit ensam och ätit eller att det varit tuffa saker på planen. Det är klart, på en träning kan det bli tufft, men det har inte varit systematisk under en längre tid, säger Visscher
Var går gränsen mellan bråk som är okej och tillhör en elitverksamhet och bråk som inte är okej?
– Har jag någonsin gått över gränsen med en spelare? Inte sedan jag blivit 50 i alla fall. Jag har blivit lugnare med åren, men mitt sätt att vara som ledare är inte på det sättet, det är sällan jag gapar och skriker på folk. Det finns en skala och frågan är var sätter man flaggan för att det är mobbning och var man sätter flaggan när det är tufft, säger Visscher.
Han fortsätter:
– Jag vill inte säga att det är tufft på elitnivå och att man ska köpa vad som helst. Det är uppenbart att några som ni har pratat med skulle sätta flaggan här och känner att det är mobbning, men att säga att det är mobbningskultur? Det är inte bara för att försvara klubben, men jag känner inte det. Jag skäms inte att berätta för spelarna som kommer hit vad vi gör.
Kan du förstå att det kan upplevas annorlunda för andra?
– Jag har coachat väldigt många spelare genom åren och alla har olika trösklar på många olika saker. Allt ifrån hur mycket man tål att springa till kravställningen. En del kan man sätta jättehård press på och säga nu måste du göra poäng. Men en del fixar inte den pressen. Folk har olika grader, säger Visscher.
David Visscher tycker att klubben ska vidta åtgärder för att lära sig mer om hur mobbning kan uppstå.
– Jag har föreslagit att vi ska gå en kurs i hur mobbning kan arta sig. När jag tänker på mobbning tänker jag på en klassisk skolscen där ett barn sitter ensam och äter mat. Jag förstår att det kan vara olika slags mobbning och hur alla tolkar det. Jag har absolut inget problem att bli bättre på att se situationer. Det betyder inte att vi är jättedålig på det nu, men jag kan inte säga att jag är expert. Klubben kommer definitivt att prata om det för det finns inte en tystnadskultur här.