– Det finns intresse och det tycker jag är lite kul, säger Tillman.
I början av januari gjorde Jens Tillman sin comeback som baskettränare.
Men istället för att vara huvudansvarig för ett damlag, som han exempelvis var i Luleå Basket, klev han då in som "senior assistant coach" för Umeå BSKT i basketligan herr.
I onsdags tog säsongen slut för Umeå och Tillman. Och det har varit en helt ny erfarenhet för honom.
– Kul, lärorikt och skönt. Man fick lära sig att hålla käften och tänka efter innan man säger saker. Det är ganska svårt faktiskt. Jag var lite orolig att de överhuvudtaget inte skulle lyssna men de vill, lyssnar och det är inte så extremt stor skillnad på dam och herr, säger Jens Tillman.
Han fortsätter:
– Jag har alltid varit övertygad om att det skulle vara omöjligt att ha ett herrlag. Eller väldigt svårt i alla fall. Det tror jag inte längre och nu har jag fått lite självförtroende.
Jens Tillman är som bekant en av Sveriges mest meriterade tränare. Han har staplat guldmedaljer på hög både som tränare och spelare.
Men under 2017 fick han ta ett steg tillbaka och assistera huvudtränaren Jesper Gustavsson.
– Det har varit intressant att vara med Jeppe (Gustavsson) och spelarna också. Ibland kan de kanske lite för mycket, säger Tillman.
Hur menar du?
– Gustavsson kan fruktansvärt mycket. Ibland fattar jag ingenting. Han har alla uttryck för allting och kommer ihåg varje spel utan papper eller någonting. Jag kommer knappt ihåg vårt eget motion offense. Han har någon sådan här Rain Man-syndrom tror jag.
Nu siktar Jens Tillman på att själv bli huvudansvarig för ett lag till hösten. Och sporten kan avslöja att det redan har kommit intresse från utländska klubbar.
– Det är långt ifrån säkert än så länge. Men det är ändå kul att klubbar visar intresse. Jag har suttit själv och försökt smygbygga ihop lag. Jag tycker att den biten är så jäkla rolig. Jag har stort sug, mycket energi och den där vilja att nå fram, nå igenom till ett lag.
Vad handlar det om för lag?
– Utlandet handlar det om just nu. Det är inte så dåligt heller. Eller inte så dåligt... Det är inte så att jag tänker åka till Grönland och coacha deras enda damlag. Det är Eurocup-nivå i alla fall - det kan jag säga.