Amanda Söderqvist gick ut från Basketgymnasiet i Luleå och beslutade sig sedan för att packa väskorna och flytta över 800 mil hemifrån. Hon hamnade i Texas och staden Odessa, där hon nu har spelat basket och studerat i snart två års tid.
– Jag ville åka på college, det visste jag. Men jag hade lite svårt att hitta något till en början. Micke Johansson på BG hjälpte mig väldigt mycket. Sedan kom det faktiskt över en gammal assisterande tränare från Odessa för att spela basket ett år här i Sverige. Micke tog kontakt med henne och sen hjälpte hon mig därifrån, säger Amanda Söderqvist.
Några egentliga tveksamheter kring beslutet som Söderqvist tog fanns egentligen inte och det var med en begränsad vetskap om såväl staden som skolan som hon satte sig på flygplanet över Atlanten.
– Det gick ganska fort och det är en väldigt liten flygplats här, så det är väldigt dyrt att flyga ut hit. Jag kollade ju ganska mycket online på bilder och sånt, men jag pratade egentligen bara med vår tränare här en gång och så bestämde jag att det var det här jag ville göra. Så jag skrev på en eller två dagar senare.
– Jag visste att jag ville prova och man kan inte vänta alldeles för länge heller för man får inte vara för gammal. Jag ville passa på och köra när jag kunde.
Chansningen på Odessa och flytten till andra sidan jorden har dock gett resultat om du frågar Amanda Söderqvist. Hon har hunnit med att fira en hel del segrar, tagit hem ett par regionsmästerskap och inte minst utvecklats väldigt mycket som basketspelare.
– Allt går mycket fortare, tempot på träning är mycket bättre och det är lite mer struktur. Man spelar lite mer styrt med mycket fler set-spel, det är lite mer kontrollerat om man säger så. Men det går mycket fortare än vad det gör hemma i Sverige och alla här är ju så atletiska. Det blir en väldigt stor skillnad.
– Jag har utvecklats jättemycket. Jag fick ett jättestort förtroende av min tränare redan från start och han har liksom alltid visat att han vet vad jag kan och att han tror på mig. Han har verkligen hjälpt mig och utvecklat mitt spel väldigt väldigt mycket.
Under mitten av marsmånad, tog Söderqvists säsong slut och det var en riktig resa som slutade med en topp åtta placering i hela USA.
– Vi spelar ett slags seriespel i vår conference. Kommer man topp fyra där så får man spela i något som kallas för regional championships. Där slår man ihop två olika serier och spelar om det, det har vi vunnit två gånger under mina år här. Därifrån gick vi vidare till att spela mot lag i hela landet. I år åkte vi ut i kvartsfinal så vi kom ju topp åtta i landet. Det var riktigt häftigt.
Framtiden är dock inte huggen i sten för den nu 20-åriga Söderqvist. Hon har bara några veckor kvar på skolan i Odessa och huruvida hon sedan vill flytta tillbaka till Sverige eller stanna kvar i USA är inte helt bestämt, även fast det kanske lutar lite mot en fortsatt vistelse i USA.
– I maj när jag tar examen härifrån så måste jag byta skola för jag får bara vara på den här skolan i två år. Jag har inte bestämt mig helt än, men jag har några erbjudanden härifrån som jag håller på att titta på och jag tror att jag ska fatta ett beslut inom de närmsta dagarna. Jag har hittat en skola som känns väldigt bra och jag har varit och kollat på den litegrann. Men det är inget officiellt än så jag får inte avslöja något.
– Det är ju en häftig upplevelse och jag känner att man kanske ska ta vara på chansen medan den fortfarande finns så att man inte ångrar sig. I alla fall prova. För det är ju en väldigt stor upplevelse och man får ju väldigt mycket erfarenhet av det. Men jag har inte bestämt mig än, men ja, det känns lockande att stanna.
Oavsett om det blir fortsatt spel i USA eller en resa hem till Sverige igen så är det att spela på proffsnivå som är drömmen för Amanda Söderqvist. En del av den drömmen är också att få representera hemstaden Luleå någon gång i framtiden.
– Det har man ju drömt om sedan man var liten. Att kunna leva på sin basket. Så det hade varit jättehäftigt verkligen. Sen vill man ju komma hem till Luleå och spela för Luleå Basket kanske någon gång i framtiden och representera sin stad. Men att få bli professionell basketspelare lockar ju väldigt mycket.