Det är en jobbig tid den 25-åriga forwarden har bakom sig.

– Det är det verkligen, säger Allis Nyström och tillägger:

– Men allt har gått bra. Jag känner inte alls av skadan längre.

Någon oro för att knät inte ska hålla har hon inte.

– Jag håller inte tillbaka, jag tänker inte ens på det där när jag är på planen, säger Allis Nyström.

Sedan fortsätter hon:

– Men jag försöker lyssna lite mer på min kropp. För det är kanske just för att jag bara kört som jag har haft så mycket skador.

Det var nära att hon la av.

– Jag funderade på det. Det har ju varit något nästan varje säsong. Men kärleken till basketen är för stor. Och jag vill själv kunna välja när jag slutar, säger Allis Nyström.

Tio och en halv månad efter det att hon skadade sig gjorde hon comeback mot Zalaegerszegi Torna Egylet.

Det blev sammanlagt 17 minuter för Allis Nyström – som stod över matchen mot Uni Györ Mely Ut dagen efter – men spelade 23 minuter när man två dagar senare mötte Atomerömu Szekszard.

Enligt tränaren Robin Sandberg är också planen att hålla ned minuterna något inledningsvis.

– Hon är en 30-minutersspelare, som jag ser det, men till en början kommer hon kanske spela 15 minuter per match, säger han.

Själv känner hon sig i bra form.

– Jag tycker jag klarade de minuter jag fick där nere bra, och det känns inte som att jag ligger efter fysiskt, säger Allis Nyström.

Hon fortsätter sedan:

– Det är väl sådär med tajmingen. Men med tanke på hur länge jag varit borta så tycker jag att det har gått helt okej.

Hon är optimistisk när det gäller lagets chanser den här säsongen.

– Målet är att ta guld. Det är i alla fall därför jag är här. Och jag tycker absolut att vi har ett tillräckligt lag. Sedan hoppas vi kunna ta oss vidare från gruppstadiet i europaspelet, säger Allis Nyström.

Fast hon tycker det är tråkigt att Anna Barthold inte blev kvar.

– Hon är saknad, säger Allis Nyström och tillägger:

– Men vi har fått in andra bra spelare och lyckats få ihop allt på ett bra sätt. Vi lyckades också slå två av de ungerska lagen trots att vi bara hade tränat tillsammans i en och en halv vecka.

Hon berättar sedan att hon bytt nummer.

Från nummer 11 till 58.

– Det är min mammas födelseår. Hon är mitt största fan. Jag hade tänkt byta när jag flyttade utomlands. Men det har ju inte blivit av än. Så jag gör det nu i stället, säger hon.

Så det är inte för att du tror att ditt gamla nummer är otursförföljt som du byter?

– Jo, det var väl lite därför också, säger hon med ett skratt.

Innan du skadade dig var ditt mål var spela utomlands den här säsongen, hur tänker du kring det nu?

– Det är klart att det fortfarande finns i mina tankar. Men jag känner inte lika starkt för det längre. Att komma tillbaka i den form jag var i innan skadan är det jag fokuserar på.