Först och främst: alla kan konstatera att Luleå Basket är en dynasti med en hord av guld och silver. Innan den här femte, avgörande matchen den här kvällen hade Luleå Basket samlat på sig sex SM-guld och två silver, med en semifinal och kvartsfinal som något slags plumpar i ett eminent protokoll.
– Det är klart att det är häftigt och något, som vi är stolta över att ha kunnat bygga upp. Det är inte bara vi som är här nu utan också alla föregångare i klubben. Att gå från att inte gå till slutspel till att göra det och sedan vinna silver. Och efter flera silver vinna flera guld...
Det finns många lag, som fastnar i silvergruvan många år och aldrig tar sig dit.
– Ja och det är en sak att man kanske inte orkar ta sig över den där sista kullen. Bara att vinna back to back (två guld i rad) är svårt. Men att vinna fem guld i rad...
Det är Arvika och Södertälje, som lyckats med det på 1980- och 1990-talet samt KFUM Blackeberg på 1960-talet i svensk baskets vagga.
De fem raka Luleågulden kom 2014–2018, Umeå stack upp 2019, i fjol vann Luleå, i egenskap av seriesegrare, SM-guld igen på grund av corona avbrutna säsongen.
Dynasti är väl det minsta en kan kalla det.
Christer Sehlin tar till ett slags FC Barcelona-referens, "més que un club" eller mer än en klubb.
– Luleå Basket är mer än en idrottsklubb. Vi jobbar med samhällsengagemang. Vi jobbar inte bara för damelitbasket och elitbasket i stort. Det finns fläckar i Sverige där basket är jättestark men kanske att storstadsområdena kan bli starkare. Vi sitter i SBL Dams organisation, vi är med i svensk basket och vill vara med och driva basket framåt på alla ställen.
Vad blir Luleå Baskets nästa steg?
– Det här är en utvecklingsresa som vi vill fortsätta på. Nu när vi har tagit sju guld, då vill vi spela kontinuerligt i Europa för det är bra för våra svenska spelares utveckling. Det är intressantare för våra samarbetspartners, för våra fans, för våra tränare.
Varför lyckas Luleå Basket ta fram så många bra spelare. Är det kranvattnet i Luleå?
– Först och främst är det hårt arbete. Som det ser ut i dagens samhälle, 80 procent av pengarna går till herridrott, så krävs det självklart hårdare jobb. Men vi har en kommun och ett näringsliv som ställer upp för damidrotten.
Han nämner den stora ungdomsverksamheten i kommunen som en nyckel till framgång.
– Vi tror att bredden bygger toppen. Där vi har olika stadsdelslag, som spelar mot varandra, så att vi slipper åka till Stockholm för att få motstånd. Här har vi tvåtusen ungdomar som håller på med den här sporten. Jag är väldigt stolt att vara med i en idrott, som tickar alla boxar, där det är lika mycket tjejer som killar som håller på med den här sporten. Där vi har många med invandrarbakgrund och många från olika socioekonomiska grupper.
Ni har stjärnor som Josefin, Allis och Ellen från egna leden. Hur viktigt är det att visa att det går?
– Jag tror det är jätteviktigt och också något vi jobbar med, just det här förebildsarbetet. När jag var liten skulle jag vara "Magic" Johnson, eller Michael Jordan och alla mina tjejkompisar skulle också vara det. Jag tänkte inte på det då men varför har inte tjejer en kvinnlig förebild? En gång i Råneå sa barnen vem de skulle vara och då sa en kille i tolvårsåldern "Jag är Anna Barthold". Då har man kommit väldigt långt och det är sådana saker vi oförtröttligt jobbar vidare med.
Finalen är spelad, då börjar väl jobbet för dig med att skapa nästa säsongs lag?
– Det har faktiskt redan börjat. Vi har redan börjat säkra nästa års budget.
Är det ett år i taget med de flesta kontrakten?
– Som du säger är det ofta det bygger på ettårskontrakt. Det finns för lite pengar för annat så det är sju, åtta månaders kontrakt. Vi brukar ha vissa spelare som vi har längre kontrakt med, men just i år har vi faktiskt ingen spelare som har kontrakt för nästa år.
Han förklarar varför:
– Vi har haft en väldigt stor utmaning som alla andra i och med pandemin. Vi har dragit ner spelarbudgeten med 30 procent och dragit ner 25 procent på kontoret. Vi har det största tappet eftersom vi är den klubben som har absolut störst publik. För vår del så tjänar vi pengar på hemmamatcher när man får ta in publik.
Har ni framtidstro nu, ökar ni budgetarna?
– Vi tror absolut på framtiden även fast det har varit utmanande i år. Det kommer vända. Det har mycket att göra med om vi kommer få ha mycket publik, det kommer förstås att påverka.
Han poängterar vikten av att ha näringslivet i ryggen.
Nu mer än någonsin.
– Vi har sponsorer i lönsamma branscher men det är viktigt för oss att det blir ännu fler sponsorer, kanske ett tio-tjugotal större samarbetspartners. Vi ska inte bara vara Luleås lag utan Kirunas, Jokkmokks, Haparandas... och nu är vi inne i en häftig expansionsresa där industrialiseringen och den gröna omställningen kommer, så vi hoppas att fler vill vara med.
Vilka spelare är viktigast att skriva kontrakt med först, är det Josefin, Allis, Ellen...
– Ja, det är ju hemmakärnan. Även Felicia. Sedan har vi även unga talangfulla spelare som Matilda Ekh och Freja Werth.
Och lagkaptenen Chioma Nnamaka?
– Är man bästa skytten i Sverige med högst trepoängsskytte så är man definitivt intressant.
Men en spelare ser Christer Sehlin som förlorad.
Amerikanskan Maggie Lucas.
Vilket är i sin ordning.
För det är en storstjärna, som Luleå Basket känner att de har haft till låns för att hennes karriär stannade till lite på grund av skador.
Nu lär den fortsätta på annat håll.
– Maggie har haft två tuffa skador som hon kommit tillbaka från. Det är en extrem tävlingsmänniska, hon vill bli så bra som möjligt och kommer vilja spela på den högsta möjliga nivån för henne. Sedan får vi se om det är Europa eller WNBA.
Inga påskrivna kontrakt.
Men massor av ädla medaljer de senaste elva åren och en oförtruten vilja att fortsätta Luleå Basket, mer än en idrottsklubb.
Vad kunde vara ett bättre sätt att göra reklam för sporten basket och damidrott än en rysare till finalholmgång, som gick till fem matcher?
– Idrott på den här nivån med den spänningsgraden och engagemanget, det är det här som man älskar, säger Christer Sehlin.