I augusti 2012 blev det klart att Urban Nordh rekryterats till Luleå Basket (då Northland Basket) som kansli- och sportchef för att fylla rollen som Peo Persson tidigare fyllt. Den dåvarande klubbdirektören Anna Jonsson hade under en säsong haft dubbla roller men fick avlastning av Nordh.
Han beskrevs inledningsvis som en doldis och kom närmast från en tjänst som rektor på Furuparksskolan i Luleå men hade dessförinnan jobbat i 13 år som officer inom Försvarsmakten. Tanken var att klubben behövde mer struktur, vilket den gamle Bear Quartet-trummisen skulle ge.
– Då behöves den kompetensen som har vidareutvecklats. Nu behövs inte den på samma sätt och det finns en grundstruktur som funkar. Flera människor har jobbat väldigt hårt, haft en tydlig affärsplan och inriktning. Sedan har vi kunnat ge varandra high fives när vi lyckats, säger Nordh.
LÄS MER: Kuriren avslöjar: Han lämnar Luleå Basket.
Inför säsongen 2012-13 hade klubben ett underskott på 1,6 miljoner kronor, vilket nu är nere på 400 000 kronor. Nordh hittar flera delförklaringar till detta.
– Vi drar mycket publik, har ökat omsättningen och vinner SM-guld. Sedan finns interna arbetsformer och processer som har bidragit. Fast det går inte att blunda för sportslig framgång.
Hur mycket påverkar en finalserie rent ekonomiskt?
– Det bidrar och vi hade 3 000 här när vi vann första guldet. Vi har haft bra beläggning och varit bäst av alla basketklubbar i landet, herrar inkluderat.
Under Nordhs första säsong i klubben fick man spela sina matcher i Arcushallen medan Pontushallen blev till Luleå Energi Arena. Laget förlorade den avgörande semifinalen mot Solna Vikings med 51–57.
– Du skulle jag lära mig jobbet och kom in när laget var färdigbyggt. När vi åkte ut kände jag bara att så här ska det inte vara. Det var inte roligt att se ens eget lag gråta för att man missar final samtidigt som ett annat står och tjoar.
LÄS MER: Hon tar över Luleå Basket
Man tappade sedan stora delar av laget då Frida Aili, Ellen Nyström, Frida Grahn och Martina Stålvant alla lämnade. Sedan kom en viss Jens Tillman till klubben.
– Inför nästa säsong hade var bara Allis Nyström kontrakterad. Vi jobbade extremt hårt jag och Jens för att bygga laget som skulle göra entre i nya arenan.
Klubben fick till 2013-14 återvända till Luleå Energi Arena. Guldet säkrades mot Norrköping Dolphins inför 3 000 åskådare.
– Den säsongen var väldigt kul och vi tog första guldet efter fem silver. Det är speciellt när man tippar över och tar guldet så ens eget lag står och är glada och nöjda.
Hur minns du guldmatchen?
– Delar av matchen gick jag runt med räddningstjänst och polis. Så jag såg bara delar av matchen, men i alla fall början och slutet. Vid firandet var vi så trötta att jag satt med Jens nere vid kansliet och kände bara ”vad hände?”. När det gick upp för oss att vi vunnit var det häftigt men det var inget långt firande den kvällen.
Till 2014-15 kom spelare som Martina Stålvant och Josefin Vesterberg tillbaka till klubben efter spel i slovakiska Ruzomberok. Man slutade tvåa i serien men vann ändå ett nytt guld.
– Vi spelade den första finalmatchen borta i Umeå mot Udominate. Vi lyckades vinna de första två men förlorade den tredje. På 24 timmar skulle vi ta tillbaka matchserien och då lyckades vi sälja alla biljetter och vinna guldet, även då på hemmaplan.
– Om det första året var som en saga och man tänkte att det här går inte att toppa, så blev andra året som en ny saga. Då tänkte man att sagorna väl är slut för att det inte går att upprepa hur många gånger som helst.
Sedan kom ett tredje guld efter att klubben återgått till att heta Luleå Basket. Skador, Europaspel, en bilolycka och en svag serieavslutning präglade säsongen.
– Det här året blev det en del saker som hände vid sidan av så det var en ganska knölig säsong. Finalen mot Udominate gick till fem matcher och det blev ytterligare ett fantastiskt slut med en avgörande match på hemmaplan. Vårt lag hittar någon form av reservkraft och kör över Umeålaget i den finalen. Fantastiskt!
Har händelsen med Tillmans avsked påverkat ditt beslut?
– Nej, det har inte med det och göra men däremot har jag en väldigt nära arbetsrelation till Jens Tillman. Vi har haft mycket tid tillsammans kring att bygga laget och jag betraktar honom som min vän. När detta sker är klart att det påverkat men beslutet var taget tidigare.