Barnröster hörs i bakgrunden.
När Norrbottens-Kuriren når Rudy Mbemba är han ute med sin sjuåriga dotter i en lekpark i Stockholm.
2014 stängdes han av i två år av Riksidrottsförbundet för att ha uteblivit från flera dopingkontroller.
Det var droppen.
Sedan tog han tag i sitt liv och valde väg.
Nu står den förre LF Basket-guarden inför sin comeback när avstängningen hävs i juni.
Hur är läget med dig?
– Jag är så jäkla sugen på att spela. Den här tiden har jag verkligen insett vad sporten betyder för mig. Jag uppskattar sporten mer nu och jag vet att jag gjort saker för att förbättra mig själv, som jag aldrig hade gjort förut. Både basket- och fysikmässigt. Jag är där jag vill vara, säger 28-åringen som fyller 29 den 29 augusti.
Vad har du gjort?
– Jag har kört med lite hemligt folk. Jag har haft coacher här från utlandet som investerat sin egen tid i mig. Och så har även min vän GeeGervin i Norrköping kört med mig lite privat. Jag är i en form som jag inte trodde jag skulle kunna vara igen.
Hur mår du rent mentalt efter det som hände för två år sedan?
– Ohh. Det är en lång lista. Jag mår bra, men någonstans känner jag att jag kanske behövde nå botten för att det här skulle ske. Det är ingen rolig tid som jag har gått igenom.
Om du ser tillbaka på det med lite perspektiv, varför gick det som det gick?
– Jag var ung, vild och tänkte på att jag skulle ha roligt. När det gäller basketen brann jag inte lika mycket för sporten. Jag tänkte inte att jag skulle komma tillbaka. Jag tänkte att jag får hitta på någonting annat i livet än att spela basket.
– Men när jag började träna igen kom suget tillbaka och min kropp svarade bra på det och började formas till där jag är nu. Den här tiden har jag insett att jag vill spela basket.
Vad har basketen betytt för dig i det här?
– I dag är basketen min fru. Jag vill andas basket, leva basket och spela basket. Jag har lovat mig själv att basketen kommer att vara min fru fram tills den dagen jag lägger av. Jag har lagt ned mycket tid att bara tänka och se vad jag vill göra. För mig handlar det inte bara om att komma tillbaka och spela utan jag är verkligen sugen på att göra något som för evigt kommer att vara bra.
USA-ryktet?
– Jag åker dit om en månad. Jag kommer att besöka ett par NBA-lag. Sedan tar jag det därifrån. Jag har använt mina kontakter till att få möta de bästa och sedan får vi se var det tar vägen efter det. Ingenting är omöjligt.
Om du inte blir kvar i USA, får vi se dig i basketligan då till hösten?
– Som sagt, jag har en dotter hemma och stänger inte dörren till Sverige. Basket i Sverige är inte omöjligt, men inte min första prioritet. Jag har ganska stora mål och vet att jag är tillbaka på toppnivå.
Och om du väljer spel i Sverige, finns BC Luleå med i bilden?
– (Skratt) Ja, det finns det. Men Sverige tar jag tag i om jag kommer hem. Lasse (Mosesson) har kollat hur jag mår. Vi håller kontakten helt enkelt. Det handlar om en relation.
– För att vara helt ärlig har jag inte haft någon kontakt på det sättet med Luleå. Vi har hörts av, men då har det handlat om hur jag mår och hur saker och ting har gått.
Sköt om dig och lycka till!
– Tusen tack. Tack för att du ringde.