Varför började du med basket?
– Det var mamma som fick mig att testa på det när jag var 10 år. Jag ville inte i början, men sedan fastnade jag verkligen för det.
Vad fick dig att fastna?
– Det var en snabbhet i spelet och lagkänslan som fick mig att fastna. Jag gillar inte när det går långsamt, så kvickheten i basket passade mig bra, säger Elin Lomgren, 19.
Kände du direkt att du var en lagspelare?
– Ja, jag har alltid varit en lagspelare. Jag har aldrig gillat att träna eller idrotta själv. Jag gillar att vara omgiven av människor och känna en lagkänsla. Att man är en familj och bryr sig om varandra, det har alltid varit min grej.
Hur skulle du beskriva dig som basketspelare?
– Det är en av de svåraste frågorna jag vet att svara på. Men jag gillar att skjuta och jag vill att det ska gå snabbt. Jag driver gärna mot korg om jag får den möjligheten.
Elin är född och uppvuxen i Luleå, och har alltid drömt att få spela i Luleå Basket. När klubben för drygt ett år sedan kontaktade henne, och frågade om hon var intresserad att spela för dem, så började hennes hjärta slå dubbla slag.
– Jag blev otroligt chockad, det hade jag aldrig räknat med. Men jag kände att det var otroligt roligt och spännande, det var nästa utmaning som jag behövde.
Hur gick det till när de hörde av sig?
– Jag hade haft David (Visscher) som tränare innan. Så jag antar att han tillsammans med övriga i klubben kollade på olika spelare och hittade mig. Sedan ringde de mig och vi förde en dialog kring allting och hittade ett samarbete som fungerade.
Hur var det att komma till mästarlaget?
– Det var jättestort. Det var väldigt spännande, jag visste att jag skulle få lära mig mycket. Det skulle bli så många nya intryck och jag såg det som en fantastiskt rolig utmaning. Jag var självklart väldigt nervös, men på ett bra sätt.
Hur var det mentalt?
– För mig var det en ganska stor omställning. Jag tänker väldigt mycket som person, så det var jobbigt på ett bra sätt. Det var mycket att tänka på.
Vad kan det vara man behöver tänka på?
– Hur man vill presentera sig själv. Att man inte alltid ska lyssna på vad omgivningen säger, utan att man lyssnar på det man själv vill.
Att ni vann guld igen, hur känns det?
– Du kan ju tänka dig, att mitt första år i ligan få vara med och vinna SM-guld, det är sjukt. Jag har fortfarande inte riktigt släppt och smält det, och det kommer nog ta ett tag till. Det var en fantastisk upplevelse. Nu vet jag hur det känns, och det är klart man vill vara med om det fler gånger.
Ni kom upp ur en svacka efter jul, vad hände då?
– Det har jag också funderat på, men jag har inget bra svar på det egentligen. Men vi tänkte och kände att vi behövde göra det tillsammans för att ta oss hela vägen.
– Vi hade jätteroligt tillsammans, och det är jätteviktigt. Det bidrar med mycket energi att man har roligt även fast träningar eller matcher är jobbiga.
Hur kändes det för dig att du inte fick spela under finalerna?
– Det är klart att man som basketspelare alltid vill spela, men som rookie förstår man att sannolikheten att få göra det inte är så stor. Men bara att få vara där nere på golvet var mäktigt för mig, det är inte alla som får den möjligheten.
När klockan tickade ned mot ett säkrat guld, vad gick genom ditt huvud då?
– Jag var överlycklig. Jag var så stolt och så glad och kände att äntligen var vi klara. Äntligen visade vi alla som inte trodde på oss att det går att komma hela vägen om man har ett lag med hjärta. Man behöver inte alltid ha de bästa spelarna.
– Även fast jag inte hade spelat något så var jag helt utmattad.
När signalen ljöd och ni hade vunnit, vad kände du då?
– Jag var så stolt att mina lagkamrater hade fixat det. Det gick hela vägen. Man släppte allt, det blev helt blankt, och så gjorde man det man ville.
Hur var dig för dig som kommer från Luleå att få vinna på hemmaplan?
– Enormt stort. Jag tänkte just på det, vid de tidigare gulden har jag stått uppe i publiken och skrikit, och nu fick jag skrika nere på planen.
Att ni valde Eloise som er segerlåt, hur kommer det sig?
– Vi kände att vi ville ha en låt att tagga igång till inför slutspelet. Jag vet inte riktigt hur Eloise kom upp, men vi valde den. Även fast våra importer inte förstod så mycket om vad låten handlar om så fastnade den hos oss. Det kanske var ett bra val av låt, för den tog oss ju hela vägen.
Hur var hyllningen?
– Jag tyckte den var jättebra. När man är i Sverige baskethuvudstad så är hyllningar alltid fantastiskt. Det finns så många människor som hejar på oss och stöttar oss. Ibland känns det som att vi inte kan visa våra supportrar hur tacksamma vi är. Jag hoppas det går fram, för fansen betyder allt.
Går det att jämföra ett SM-guld med något annat?
– Nej, inte för min del. Jag har liksom inte varit med om så mycket annat, så det här är det absolut största som har hänt mig.
Vad skulle toppa det?
– Det skulle i så fall vara ett till SM-guld.
Skulle du säga att ni är favoriter den kommande säsongen?
– Jo, det skulle jag nog säga att vi är. Vi visade ju den här säsongen att vi är bäst, även fast vi inte var favoriter då.
Förra året var du ny, hur ska det bli att ta emot någon som är ny i år?
– Det är det som kommer bli roligt att se. Jag kommer nog bara vara mig själv och vara öppen mot alla Jag kommer vara extra stöttande, för man vet ju hur det är att vara ny själv.
Vad vill du uppnå inom basketen?
– Jag skulle vilja testa mig själv och utmana mig själv. Jag strävar efter att komma så långt som möjligt med min basket, men jag tar steg för steg. Men i framtiden skulle det vara otroligt roligt att få spela utomlands.
Bortsett från basket, vad gillar du att göra då?
– Vara med mina kompisar, vara med min familj och lyssna på musik. Kanske ta en fika och bara umgås. Jag har liksom ingen annan hobby eller så. Bara att få vara omgiven av människor jag gillar och älskar tycker jag är viktigt.