Han är 29 år gammal och blev utlandsproffs för två år sedan i Grekland. Nu är Tom Lidén med i landslaget och BC Luleå stora värvning inför den kommande säsongen.
Trots framgångarna har Tom Lidén karriär inte alltid gått den enkla vägen. Han började med basket i hemstaden Södertälje och gjorde tio ligamatcher för Tälje under guldsäsongen 2004-05.
Som 23-åring kom han till Sundsvall 2010 för att kombinera basketen med studier.
– Jag trivdes bra där och fick mitt genombrott. Det är tragiskt det som hänt med klubben och var oundvikligt som det sköttes. Alla kring klubben och staden har jag bara positiva minnen med. Jag fick vinna guld och det är därför man spelar. Det gör allt slit värt det och har man gjort det en gång vill man göra det igen, säger Lidén.
Första säsongen spelade han inte särskilt mycket men för varje säsong ökade speltiden och produktionen.
– I Sundsvall blev jag en otroligt mycket bättre spelare. Jag var nog ungefär samma spelare men fick bara en annan mental inställning och tog för mig mycket mer. Det var mer en mental grej än en fysisk grej. Mycket hade nog att göra med att jag fick förtroende och att jag hade lagkamrater som det funkade med.
Det låter ganska enkelt att bli så bra?
– (Skratt) Ja, det kommer så naturligt på något vis. Jag kan inte sätta fingret på vad det berodde på. Det var inget speciellt att jag tränade mycket på något utan det bara hände. Jag var ändå 26-27 när jag verkligen slog igenom i ligan och började göra poäng. Jag tror många hade kunnat göra det med tålamod. Jag har alltid tyckt jag varit en bra basketspelare men alla har kanske inte sett det.
Under de tyngre åren fanns till och med tankar på att lägga ner basketsatsningen för att koncentrera sig på studierna inom ekonomi.
– Det tror jag alla har haft. Jag var lite skadad och tyckte inte det var lika roligt när jag blev lite äldre utan att ha fått det där genombrottet. Då kände jag mig rätt klar och ville göra klart skolan. Sedan började det gå bättre och det kändes roligare. Då gjorde jag en säsong till och på den vägen är det.
Belöningen för tålamodet blev ett kontrakt med grekiska mittenlaget Kolossos Rodou och två säsonger på Rhodos.
– I Grekland är basket jättestort men det är storklubbarna Olympiakos och Panathinaikos som har fans. Möter vi de lagen får man se hur det verkligen är och fansen som kom på våra matcher höll egentligen på dem. Jag såg att damerna har en klack här men det är inte riktigt samma hotfulla och aggressiva stämning på svensk basket. Jag bodde på Rhodos som är ett turistparadis. Man kunde lägga sig på stranden efter träning och det blev ingen riktig vinter.
Hur mycket märkte du av läget i landet?
– Det var flyktingkris, ekonomisk kris och mycket arbetslöshet. Det märker man kanske inte alltid men något typ av allmänt missnöje finns ändå i landet, speciellt i Aten och storstäderna. På Rhodos var det mycket turister så de klarade sig väl.
I laget var han mer av en rollspelare som sköt öppna skott, spelade försvar och tog returer. Till slut lockade Peter Öqvist hem landslagsmannen som han tränade i Sundsvall.
– Här lär jag bli mer bärande spelare och det blir nytt att tackla. Jag får leda laget med den erfarenhet jag skaffat mig som proffs. Förhoppningsvis blir det riktigt bra. Jag och Peter hördes med jämna mellanrum under säsongerna för att stämma av. Jag visste att han ville ha mig redan efter första året men då kände jag mig inte redo att komma hem. Det känns tryggt att gå med Peter.
Vad ska man ha för förväntningar på BC Luleå?
– Jag tycker vi ser jättebra ut, även om det är väldigt tidigt. Laget har en otrolig potential och vi har bra potential. Vi har inget uttalat mål men man vet vad alla vill och det är att spela final och vinna SM-guld.