21–7 på resultattavlan till Udominate efter första perioden.
Gästerna var istället i ledning i den mindre smickrande statistiken – bortkastade bollar.
8–1 till Northland efter tio minuter.
Hemmalaget satte upp ett försvarsspel som inte tillät något utrymme i tresekundersområdet. Jag undrar om domartrion hade full koll, för känslan var att Udominate parkerat där.
Northland fick försöka från distans, men lagspelet var obefintligt. Ingen av lagets stora spelare klev upp och hjälpte med en screen på trepoängslinjen vilket hade skapat utrymme för lagets guards.
Gästerna fick inrikta sig på anfall en mot en.
Udominate tackade, tog emot – och fullständigt körde över sitt finalmotstånd.
Jag satt och funderarde hur det här skulle sluta.
Vid Northlands coachbänk stod Jens Tillman förmodligen och undrade när han skulle sätta in i attacken.
Sakta men säkert började gästerna äta sig in i matchen. Bit för bit, tand för tand.
När planens bästa spelare, Tina Trebec, satte 60–59 med 4.30 minuter kvar var Northland i ledning för första gången i matchen. Då hade hemmalaget börjat vackla med ofokuserade anfall, stressade avslut och onödiga fouls.
Det här var en riktigt holmgång. Fysiskt, grinigt och inget skönspel. Det Northland inte mäktade med i grundserien har laget nu lärt sig av sin finalmotståndare.
Tack för lektionen.
jimmy.landstrom@kuriren.com
0920-26 29 38