Jag lämnar Boråshallen med en märklig känsla.
LF Basket gjorde mycket rätt och gjorde en bättre insats än jag hade räknat med. Jag kan bara tänka mig att de senaste månaderna har varit en lång väntan på att slutspelet ska börja i och med det utsatta tabelläget laget befunnit sig i.
Samtidigt som publiken valt att stanna hemma och inte ens reagera på förlustraden som bara förlängts har även LF Basket börjat titta framåt. Jag kan inte tänka mig annat.
In på golvet i Borås vandrade en nederlagstippad, underskattad och laddad röd förstafemma. Det var nu de skulle vara som bäst.
Problemet var att Borås Basket har tänkt samma sak.
Den märkliga känslan jag känner när jag kliver ut ur hallen ligger i min bakficka på byxan. Den där periodstatistiken kommer jag spara.
Jag kan knappt förstå vad det var jag fick se i första quartern. Borås satte makalösa 41 poäng, varav 7 trepoängare och LF Basket hade inte en chans.
Inget lag hade haft en chans.
Vi satt som förstummade och när pressvärden kom och lämnade statistiken från första perioden kastade jag mig över den och satte den i tryggt förvar. När jag lämnade hallen har jag sparat pappret i min bakficka, ett liknande A4-ark kommer jag inte få se igen.
Direkt efter slutsignalen gick jag fram till den gamla Plannja-legendaren Jonas Larsson, numera assisterande coach i Borås, som gjorde sig känd för sitt trepoängsskytte. Jag frågade hur ofta han ser sådant skytte och han erkände att det inte var ofta.
Trots att han fortsatte med några klyschor om hur viktigt det var med en bra start och hur många i laget som klev fram kunde jag se att han var lika imponerad som jag. När vi pratade om första quartern stack han ner högerhanden i vänster innerficka och plockade upp statistiken. Samma papper som jag har i min bakficka.
Är det en slump att du har just den där statistiken med dig?
– Jag ville spara den första perioden. Det är sällan man gör 41 poäng, konstaterar han.
På väg till presskonferensen träffade jag sedan Charles Barton, som konstaterade samma sak.
– Spelar Borås som i första quartern spelar det ingen roll vilka de möter. De skulle vinna mot lag från Grekland, Belgien, Tyskland, konstaterade han.
Jag kan garantera att det inte händer igen. Borås Basket kommer inte göra en liknande start i det här slutspelet, kanske inte ens inom de närmaste tio åren, och det är väl det LF Basket kan trösta sig med just nu.
Men det kommer inte räcka med att göra en bra match och det kommer inte räcka med att höja sig flera snäpp. Laget har satt sig i den här situationen efter en grundserie som vi lärt oss förtränga och fnysa åt. Nu möter LF Basket Borås och inte mycket talar för att laget kommer sno en seger.
Laget kan fortfarande rädda äran och gå ut med raka ryggar, jag tycker att den här matchen var ett stort steg framåt och trots poängdifferensen tycker jag att de ska ha beröm för sin insats. Men resultatmässigt kommer inte det märkas i historieböckerna.
1.320 personer hade tagit sig till Boråshallen, som vanligtvis brukar ha kring 2.000 åskådare på matcherna och jag känner igen mig.
Mycket av det jag fick se under tisdagskvällen har jag sett många gånger förut. Ett överlägset hemmalag som rivstartade kvartsfinalen och spände musklerna, samtidigt som hemmapubliken sparade sig till slutspelet började bli intressant.
Hallen kommer fyllas när motståndet förväntas bli hårt. Som vi sett så många gånger förr.
Nytt för i år är att det inte är ett Luleålag vi pratar om, det är inte Pontushallen som väntar på dramatik framåt finalerna. Den tiden är förbi.
Grattis Borås.