Micke Blomqvist har försökt med en hyfsad halvplanspress och ett zonförsvar som inte riktigt var tätt nog, men det är egentligen inte fix och trix som Udominate saknat i de första två finalerna. Kryss och ringar på en plasttavla kommer inte att göra denna finalserie mer spännande. Det de skulle behöva trolla fram så här i elfte timmen är egentligen två saker; poäng från bakplansspelare och en smula tro på det de sysslar med.
Visst har Umeålaget duktiga insidespelare, men när Northland genom två matcher visat med all önskvärd tydlighet att Lukacovicova och Pikciute kommer att få slita hund för varje tvåa, då måste man ha flera alternativ att hota korgen med. Men det verkar inte finnas i Udominate. Northlands guardtrioBussey/Stålvant/Langlois har fullständigt raderat ut Pamela Blomberg och Frida Aili, eller så har de raderat ut sig själva. De två snittar ihop 28 poäng per match sett över säsongen, i senaste matchen skrapade de ihop 9. På två finaler har duon kommit upp med totalt 26 poäng, och det räcker givetvis inte när Northland genom sina dubblingar gör varje bollinnehav till en smärre plåga för Udominates centrar.
Northlands bakplan har helt enkelt utklassat sina motståndare, vilket är den främsta anledningen till att det nu står 2–0 i matcher. Det som kommer sätta sista spiken i den berömda kistan är lagens mentala status. Udominate är just nu ett gäng spelare och coacher med huvudena fyllda av frågetecken och frustration. Frågetecken kring varför det man tidigare lyckades med har försvunnit snabbare än en löning i semestermånad, frågetecken kring hur man ska lyckas få stopp på Northlands guards. Frustration på domare, frustration på coacher, frustration på den egna oförmågan att göra poäng.
Northland då? De bara lirar boll, och i all sin enkelhet är det vackert som poesi. De har fått en eller två väldigt viktiga, men relativt enkla regler att förhålla sig till av coacherna. Gör de inte de sakerna rätt kan man tydligt se en reaktion från Tillman, det blir byte på en gång eller en snabb tillrättavisning. Men det är som sagt en eller två relativt enkla grejer, i allt det andra som händer därute på parketten känner Northlandtjejerna att de har fullt förtroende att bara köra. Att ha den känslan i kroppen, att man faktiskt kan slappna av och njuta av att spela final, den är ovärderlig. Har man den så spelar man för att vinna. Udominate tycks just nu spela för att inte förlora, och det är det som gör att SM-bucklan kommer att befinna sig i bussen på väg hem till Luleå vid 22-tiden i morgon.