Slutspelet har börjat. Hur det slutar? Alla vettiga pengar ligger på att det inte blir något fjärde guld för Luleå Basket. Om det går som en mellansäsong och låter som en mellansäsong är det troligtvis också en mellansäsong – och den här visar alla tecken på skadekontroll snarare än satsning.
Förstå mig rätt. Klart att David Visscher är en kompetent tränare. Klart att det här laget i grunden är stabilare än de allra flesta konkurrenter.
Men det har hänt för mycket skräp kring laget och finalmotståndet lär vara för bra.
Udominate har värvat smart. Laget innehåller, för första gången sedan storhetstiden inleddes, tio ytterst kompetenta basketspelare. Det är en satsning som inte går av för hackor, det är definitivt ett av de bästa lag Sverige skådat sedan Arvika härjade i Europa för 25 år sedan – men general managern, tillika storsponsorn, Oskar Stenberg har inte nöjt sig med att göra sitt eget lag bättre.
Han har dessutom gjort de värsta motståndarna sämre.
Värvningen av Josefin Vesterberg hade, med facit på hand, inte särskilt stora sportsliga efterverkningar. Vesterberg har varit långtidsskadad, är tillbaka men får begränsade minuter. Däremot skickade den en tydlig signal till Luleå Basket och fansen – vi är bättre än er, vi kan sno era spelare om vi känner för det. Att en så stark Luleåprofil spelar i en annan svensk klubb är naturligtvis en skam, och när Udominate dessutom snodde Martina Stålvant skakade man om trefaldiga mästaren ordentligt.
Lägg därtill hela cirkusen kring Jens Tillmans drograttfylla, sparkningen, stämningen, bytet från mediokra amerikanska guarden Dakota Whyte till den ännu sämre Candice Wharten… Det är faktiskt inte så mycket som gått Luleås väg sedan det senaste guldet.
Men ändå. Ett lite småslarvigt och stundtals blekt Luleå Basket sprang ifrån till 10-0 innan halva första perioden spelats och matchen var avgjord redan där. Norrköping är en munsbit på vägen, en testballong, två matcher som Dave Visscher kan använda för att utveckla detaljspelet i sitt lag. Till syvende og sidst kommer de att ställas mot monsterlaget från Västerbotten i final.
Och där kommer det att ta stopp, tänkte jag skriva.
Sen fick jag se Jelena Antic – och med en sån spelare i ett lag finns det inga säkra förluster.
Makedonskan är powerforward i grunden, men 187 centimeter klassiskt Balkan-skolad bolltalang är samtidigt det här lagets bästa pointguard när hon tar den rollen. Hon saknar möjligtvis ett skott utifrån, men hon behöver det aldrig eftersom hon är så kvick att hon alltid kan smyga förbi sin försvarare. Hon har ett fantastiskt spelsinne, magiska passningar och är stark under båda korgarna. Mot Norrköping lekte hon basket, det blev ännu en trippel-dubbel med 16 poäng, 12 assist och 12 returer.
Det finns i och för sig många som skulle kunna dominera mot det här motståndet. Det intressanta med Antic är att hon dels varit precis lika bra mot Udominate tidigare under säsongen, dels blivit bättre ju längre säsongen lider.
Kan Antic bli ännu bättre? Är det ens fysiskt möjligt? Jag vet inte, men klarar hon av det har Luleå Basket åtminstone skuggan av en chans att skaka Udominate.
Oavsett hur den här säsongen slutar är jag säker på en sak: Luleå Basket måste göra allt som står i klubbens makt för att behålla Antic – även om hon egentligen är för bra för svenska ligan.
Det kommer att krävas att Luleå Basket säljer allt lösöre i hallen, inklusive Eduardo Carrazana. Det kommer att krävas att isbrytarna hyrs ut till en kryssningslinje i Karibien, att halva Bergnäsbron skeppas till Kina för skrotvärdet, att Domkyrkan bjuds ut på auktion.
Men jag tror faktiskt att det är värt det ändå.