Finalförlusten i Norrköping i fjol tog hårt. Här deppar stora delar av Luleålaget bara några minuter efter slutsignalen.
I högtalarna i Stadium Arena i Norrköping hörs Coldplay-låten ”Fix you” med öppningsraden ”when you try your best, but you don't succeed”. Samtidigt tar Luleå Basket-spelarna emot medaljerna de inte vill ha. Det är tomma blickar och glansiga ögon.
Det är den 27 april förra året och Norrköping har precis skrällt och vunnit finalserien.
Malin Holmqvist, den assisterande tränaren, minns hur det var.
– Det var oerhört smärtsamt för oss alla. Det gjorde riktigt ont i hjärtat också för att vi hade haft en så bra säsong resultatmässigt och vi mådde bra. Vi hade fått ihop gruppen på alla plan. Men det var först i finalen vi blev testade på riktigt. Det är en sak att jobba med det i teorin och i tanken. Men att i skarpt läge ställas inför det och falla, det var tungt, säger Malin Holmqvist.
Låtvalet under prisceremonin landar inte bra i Luleålägret.
– Jag vill inte ens höra den på radion kan jag säga, säger Holmqvist.
Ett år och en dag senare har Luleå Basket tagit tillbaka bucklan. Efter segern i Täljehallen på fredagen vann laget prestige- och drömfinalen mot Södertälje.
Det här är egentligen inte en historia om revansch och ett superaggressivt försvarsspel som blivit ännu bättre.
Det här är historien om vad Luleå Basket vill vara, om vad som driver vinnarkulturen i klubben och vad laget har lärt sig av en tung finalsmäll.
– Det handlar mer om hur du använder det. Använder du det för att sätta extra press på dig själv? Är det ett hinder? Använder du det som motivation? Jag tror inte att du helt glömmer en tung förlust i en slutspelsserie, men jag tror mer att det är en motivation för oss, säger forwarden Mehryn Kraker.
Kraker kom in som ett nyförvärv i december som ersättare för då skadade Allis Nyström. Då hade amerikanskan tidigare mött Luleå Basket som Östersundsspelare.
– Som motståndare kändes det som en väldigt väloljad maskin. De var nästan som robotar som satte press i försvaret, gjorde poäng och sedan fortsatte att sätta press i försvaret. Lite grann som att det var business as usual för dem, säger Kraker och fortsätter:
– Efter att jag har kommit hit har jag sett att det är träningarna som förbereder oss. Robin (Sandberg, coachen) har verkligen strukturerat träningarna så att de är intensiva. Efter det förstår jag varför vi spelar som vi gör. Den största grejen för mig är vilket laserfokus tjejerna och laget har.
Det här är ett lag med en gemenskap som sticker ut.
– När alla verkligen har samma mål delar man varandras framgångar. Man håller varandra ansvariga för det finns bara ett mål. Vi gör det på rätt sätt och vi kommer att jobba för det varje dag. Jag har aldrig sett ett mer fokuserat omklädningsrum, men samtidigt finns det plats för kärlek och glädje där.
Besök en Luleå Basket-träning så får du se ett gäng spelare som driver varandra hårt i övningarna, men som också kan garva ihop under pauser och efter passen.
– Det handlar inte om att vara glad på ytan, utan om att verkligen vara genuint glad för andra och pusha varandra på träningarna. Jag kan inte tala nog om hur bra lagkamrater och fina människor de här tjejerna är. Det är också det som gör att det hårda arbetet blir roligt. Du ser hur tufft vi spelar mot varandra på träningarna. Men i slutändan är vi alla lagkamrater. De är som systrar till dig och du älskar dem för att vi har ett gemensamt mål, säger Kraker.
Malin Holmqvist säger att laget behövde få sörja efter finalförlusten förra året. På en avslutningsmiddag pratade man ut och när laget samlades efter sommaren var det väldigt många spelare kvar från silvertruppen.
– Alla har ju samma känsla med hur ont det gjorde och i stället för att den tunga förlusten skulle bli en börda för oss in i den här säsongen så har vi ju jobbat på att det ska bli en läxa, en drivkraft och ett bränsle i stället. ”Det där vill vi inte uppleva igen. Och vad var det som hände? Hur ska vi göra för att det inte ska hända igen?”. Så i stället för att det ska vara en tyngd på våra axlar så blev det en push in i den nya säsongen.
Holmqvist är den som är ansvarig för gruppens utveckling och den individuella utvecklingen i laget. Hon har även vunnit SM-guld i samma roll i Luleå Hockey/MSSK.
Inför varje säsong bestämmer laget tillsammans med tränarna Robin Sandberg, David ”Keso” Nilsson och Holmqvist en värdegrund och värdeord som ska guida laget.
– Det är det som också är väldigt unikt med det här laget, för när vi pratar om att det här vill vi vara och det här vill vi skapa tillsammans... Då blir det något magiskt i byggandet av laget. Man känner bara att jag skulle kunna göra allt för dig. Man har så kul tillsammans för att man vet att det ger en energi att orka när det är tufft.
Mehryn Kraker, i mitten, har varit en bra injektion i laget sedan hon kom till Luleå Basket i december. Här jublar hon med Josefin Vesterberg och Sofia Hägg.
Holmqvist delade in spelarna och sina tränarkollegor i smågrupper och lät dem måla tavlor som handlar om orden de ville sätta på den kommande säsongen.
– Vi vill skapa någonting som vi kan vara stolta över. När vi tittar tillbaka på den här tiden i Luleå Basket, då ska vi vara stolta över att det här var vi.
Efter de diskussionerna bestämdes värdeorden och för att göra det ännu mer konkret satte coacherna upp orden på en tavla i omklädningsrummet i Luleå energi arena.
– I mitten har den ett antal klistermärken som ska klistras upp. Det finns ett klistermärke kvar nu och då förstår du kanske vad det ska bli, säger Holmqvist innan den sista finalen och fortsätter:
– Varje klistermärke symboliserar en sak och de ska bli en stor pokal tillsammans. Och så står alla våra ord runt den.
Mehryn Kraker var inte Luleåspelare när värdeorden bestämdes, men glädjen och gemenskapen har hon känt från dag 1.
– Om du ser på hur mycket jobb vi lägger ner varje dag, om det inte kopplas ihop med glädje och att ha roligt när man umgås då blir säsongen väldigt tung. Till slut vill du bara åka hem och ha det gjort, säger Kraker och fortsätter:
– Men i stället är vi fortfarande här och vi vill inte att säsongen ska ta slut. Vi vill fortsätta att njuta av varandras sällskap. Vi vet att det vi har i det här laget är ovanligt och när du lägger ihop det med hårt arbete, då leder det förhoppningsvis till att bra saker händer.
Sammanhållningen går att se under matcherna. Luleå firar ett defensivt stopp och kommer snabbt fram till varandra även om lagkompisen har missat ett skott eller dragit på sig en dålig foul.
– Det förs över på hur vi uppträder på planen. Vi är fokuserade, men samtidigt firar vi varje stort spel tillsammans. När du ser att de på bänken lever med och alla fem spelare som är inne på plan visar känslor, då är vi som bäst. Men det är en tunn linje mellan att ha den glädjen och samtidigt ha ett superfokus, säger Kraker.
Luleå Basket-spelarna låtsas vara fotografer som tar bilder av Bria Goss som hämtar priset som bäste spelare i en av semifinalerna mot Södertälje.
Under säsongen har spelarna börjat hylla den som blivit utsedd till matchens bäste spelare. De låtsas vara fotografer som plåtar när lagkamraten tar emot priset.
– Vi har en så bra balans att man kan vara supersvamliga med varandra och skoja, skrämmas, spela volleyboll på uppvärmningarna och allt möjligt. För man vet att det skapar relationer och det ger energi när vi ska gå i tuffare krig, säger Holmqvist.
Mehryn Kraker tycker att i de lag hon har spelat i utanför USA är det de inhemska spelarna som har gjort skillnaden. Hon säger att det är Ellen Nyström, Josefin Vesterberg och Allis Nyström och övriga svenska spelare som för vinnarkulturen framåt i klubben.
– Här har du ledande spelare som inte bara är riktigt starka spelare, utan även sätter laget först i sitt ledarskap. De är de som första som vill hjälpa andra och om du känner dig nere kollar de hur du mår. Men de delar även dina framgångar. Det är det som sätter en kultur. Amerikaner kommer att komma och gå, men det som händer här nu handlar om vilken ton de sätter i omklädningsrummet och det är det som gör skillnaden. De håller liv i den kulturen genom att göra de sakerna varje dag.
I förra finalen mot Norrköping var Luleå inte riktigt förberedda på att guarderna Brooke McCarty-Williams och Bria Goss skulle plockas bort av motståndarna.
Södertälje har gjort samma sak genom hela finalserien, men i år har Luleå haft en plan för att lösa det.
– Där har vi pratat mycket om att tar de bort dem, då får någon annan kliva fram. För vi är ett så brett lag och vi gör det för varandra. Okej, tar de bort Brooke då kliver någon annan fram. Hon är fortfarande superviktig i försvaret. Vi sätter så mycket stolthet i vårt försvar. Det är vårt hjärta och ger oss massor med energi. Och så löser vi det tillsammans i anfallet i stället, säger Holmqvist.
Innan och under finalserien har systrarna Elin och Frida Eldebrink gjort flera utspel om att Luleå har haft turen med skotten, att de filmar och om domarnivån. Luleåspelarna gör själv inga utspel. Det ingår inte i vad de vill vara.
– Vi har inget behov av skitsnack eller något ordkrig, säger Holmqvist och fortsätter:
– Du har säkert hört i intervjuer att tjejerna lyfter motståndarna. De säger att Klara (Lundquist) är fantastiskt duktig. Vi lyfter gärna henne, men vi lägger vårt fokus på vad vi ska göra. Det är viktigare för oss att lägga all energi på det vi ska uträtta för att nå vårt mål. Där vill vi ha vårt fokus.
Det fokuset bar ändå in i mål. Det finns ett klistermärke kvar att sätta upp på tavlan i omklädningsrummet i Luleå.
Det som gör att märkena bildar en SM-pokal. Den åttonde på nio år för Luleå Basket.