Det är bara några sekunder kvar av den tredje perioden när guarden Brooke Mccarty-Williams vänder sig till coachen Robin Sandberg och frågar:
– Måste vi se den fjärde quartern?
Sporten är med när Luleå Baskets lag sitter i ett konferensrum i Luleå Energi Arena för att se vilket lag som blir motståndare i finalen. Men vid det här laget leder Södertälje den femte och avgörande semifinalen hemma mot Norrköping med 30 poäng.
Sandberg funderar i några sekunder och sedan bryter man tittandet. SVT-sändningen stängs av och i stället blir det tio minuters genomgång av finalmotståndaren.
På onsdag i den här arenan är det final 1 mot systrarna Eldebrink och Södertälje.
Precis efter genomgången får vi en pratstund med Brooke Mccarty-Williams och Bria Goss. Mccarty-Williams säger att hon hade sett nog av matchen.
– Ja, jag såg ju vad som hände. Södertälje hade redan avgjort matchen. Så det var dags att börja arbeta i stället, säger hon.
Varför var Södertälje bättre i sista semifinalen?
– De visste vad som stod på spel. De behövde komma och spela som de gjorde. Norrköping hade inte tillräckligt mycket i sig för att kunna stå emot i den här matchen.
Bria Goss har varit med och slagit Södertälje i tre raka matcher den här säsongen och ser framemot finalserien.
– Det kommer att bli fysiska och aggressiva matcher. Det är två talangfulla lag och jag tror att det är det folk vill se. Vi är här för att bjuda på en show, säger Goss.
På frågan om de hade föredragit Södertälje eller Norrköping i finalen svarar amerikanskorna i mun på varandra:
– Det spelar ingen roll.
Bria Goss fortsätter:
– Det är klart, eftersom det här är vårt andra år här, att det hade varit roligt att slå laget som slog oss förra säsongen. Men i det här stadiet fokuserar vi bara på oss själva, i stället för att fokusera på andra.
Och lita på att laget är redo.
– Vi har väntat på det här sedan finalen förra året. Vi har varit här tidigare och vi har spelat bra. Vi försöker att bli bättre för varje match och det gör vi genom att tävla hårt mot varandra på träningarna. Och genom att inte oroa oss för vad andra gör utan bry oss om vad vi själva gör. Spelar vi tillräckligt bra försvar? Är vi tillräckligt aggressiva? Sätter vi våra skott? Och genom att hålla ihop som ett lag. Alla vet hur det kändes att lämna omklädningsrummet förra året. Det tänker vi också på, säger Mccarty-Williams.