När Hamas inledde sina attacker i Israel i lördags morse låg Bria Goss och sov i staden Ramat Gan.
– Jag sov mig igenom de första bomblarmen. Jag vaknade upp och hade en massa meddelanden på telefonen. Hela dagen var vi in och ut ur ett skyddsrum och försökte förstå vad som hade hänt, säger Bria Goss och fortsätter:
– Jag hörde hur raketer sprängdes på håll, men det var inte lika kaotisk som det var vid den södra gränsen. Jag var i den säkrare delen av landet. Det finns inga riktiga hot där jag var. Det var osäkerheten som gjorde att det var skrämmande.
Goss lämnade Luleå Basket efter guldet i våras och gick till Maccabi Ramat Gan i den israeliska ligan. Staden ligger i Tel Aviv-området och det blev en orolig helg för amerikanskan. Hon tillbringade en stor del av den i ett skyddsrum.
– Du sitter där med barn och de vet vad som händer. Det är den normala kulturen för dem. Det var inte så mycket rädsla i deras ansikten. Det tror jag hjälpte mig. Men samtidigt var jag nervös för jag var inte van vid det.
Ligan är tillfälligt nedstängd och vad som händer med den får framtiden utvisa. Hennes två amerikanska lagkompisar fick snabbt tag på flyg, men för henne blev det en lång väntan på att lämna landet.
– Det var kaos på flygplatsen. Folk sov där och försökte komma underfund med vad de skulle göra. Jag fick hjälp att försöka hitta ett flyg och det var faktiskt min mamma som hittade flighten.
När Goss till sist kom i väg missade hon anslutande plan och hon var inte hemma i Indianapolis förrän på onsdagen.
31-åringen har tidigare spelat två säsonger i Israel, 2017/18 och 2018/19, och då var hotbilden närvarande.
– Jag kommer ihåg från första gången jag spelade där, att jag ibland hörde raketer när jag körde bil. Det var normalt för folket som bodde där. Det var inte normalt för mig och det kändes inte heller livsfarligt. Det var en helt annorlunda känsla nu.
När vi får tag på Bria Goss är hon hos släktingar i Maryland.
– Alla mina vänner i Luleå har hört av sig. De har frågat om jag är i säkerhet och vad som händer. Det är alla tjejerna i laget, coachen och sportchefen. Bara en massa kärlek från Luleå. Till och med en liten tjej som heter Ida som jag har skapat ett starkt band med hörde av sig. Hon går på alla matcher och hennes mamma jobbar i arenan. De hörde av sig. Jag tar till mig alla fina hälsningar och all kärlek.