Maciej Lampes turnerande i Sverige i jakt på att hitta bästa tänkbara klubb inför nästa säsong var precis det som basketsverige behövde för att nå ut ur bruset.
En jättestjärna som skapar rubriker med sina raka rör.
Kravlistan är tydlig:
SM-guld, bra betalt och löften om fortsatt karriär när kroppen inte längre håller för att fortsätta spela.
Knatteklubbarna Umeå och Fryshuset – som inte ens med Lampe i laget hade betraktats som en seriös guldutmanare – har givetvis slängt allt de kunnat erbjuda i det där kontraktet, och lite där till.
Efter att ha välkomnat honom med en röd matta, limousin, 20 dittvingade ungdomar som välkomstkommitté, helikopterturer, möten med företagstoppar och en massa annat – framstår hela Umeåbesöket mer som ett spektakel. Visst, A for effort, men det kändes som clownernas entré i denna kringresande cirkus.
Smörandet visste inget slut och till sist var det nästan fjantigt att beakta från utsidan. Alla försök att lyfta fram Maciej Lampe som Gud själv under de här tre dagarna fick bara Umeå BSKT att framstå som en väldigt liten klubb. Bländade och hänförda av den skimrande titanen som ärat staden med ett besök.
I Umeå hade Maciej Lampe fått ta över klubben i morgon och tilldelats nycklarna till staden. Det skissas tydligen på en 47-meterstaty (en meter högre än Frihetsgudinnan) alldeles intill Tegsbron. Hallen, som bytt namn fler gånger än Umeå vunnit slutspelsmatcher, skulle K-märkas som "Lampe Arena". Och till valet om ett år hade han lyfts fram som listetta hos styrande parti med löfte om kommunalrådsposten.
Jag har svårt att tro att någon svensk ishockeyklubb hade agerat likadant om en 36-åring ville vända hem med 61 NHL-matcher i bagaget. Visst, det är inte rakt av jämförbart – men det är heller inte helt långsökt.
Och nog kommer BC Luleå, med Lars Mosesson i spetsen, också wine and dine Maciej Lampe (rykten talar redan om en flott tillställning på Hemmagastronomi) men jag hoppas det sker med lite mer måtta och relevans än i Västerbotten.
Min poäng är inte på något sätt att förringa Maciej Lampes karriär. Han har rätt till den höga svansföringen som en av de mest dekorerade spelarna i svensk historia. Men även BC Luleå som klubb har rätt till den svansföringen. Här handlar det om att erbjuda ett professionellt upplägg och sälja Luleå som basketstad. Lampe är nog inte så lättflörtad att en julgransflygning med Jas Gripen får honom att skriva dit sin signatur på ett kontrakt direkt planet landat.
Nej, till Luleå skulle han komma av andra orsaker.
En seriös förening som går i bräschen i svensk basket.
En rejäl guldutmanare med honom i truppen.
En lön som lär matcha allt i Sverige.
Bra möjligheter till fortsatt karriär.
Jag tror inte att Lars Mosesson, likt kollegor runt om i Sverige, är beredd att pensionera sig och lämna över nyckelkortet till Maciej Lampe om ett år. Det ska han inte göra. Och det bör heller inte Lampe hoppas på eller förvänta sig. En klubb som släpper all makt så fort ett stort namn hör av sig är inte en klubb som inger en känsla av trygghet och självförtroende. Två fundament för att skapa utveckling på sikt. Däremot är jag alldeles övertygad om att BC Luleå, med samtliga lag runt om i stan, basketgymnasiet nära till hands, starka kontakter i basketsverige och en toppambition som förening, kommer hitta ett jobb till Maciej Lampe den dag det krävs.
Tanken att ha en renodlad sportchef är såklart kittlande och där borde han kunna sitta på värdefulla relationer.
Att Maciej Lampe i slutändan väljer något annat än BC Luleå i Sverige framstår som otänkbart. Om han spelar en säsong i Luleå, och sedan besöker Umeå eller Fryshuset nästa år kommer de fortfarande stå där och erbjuda allt han pekar på. Den chansen försvinner inte. Däremot försvinner chansen till SM-guld om han väljer något av de två alternativen redan nu.
Taiwan och Japan då?
Ja, det är alldeles självklart att den lönen är svår att stå emot.
Men allt snack om att utveckla svensk basket, att han vill spela på hemmaplan, att han vill ta SM-guld, att han turnerar runt i en vecka i ett pissregnigt Norrland – det skulle inte ske om han inte längst in i hjärtat känner att SBL faktiskt är där han vill avsluta karriären nu.
Nog kan det ha varit ett spel för galleriet. Ett sätt att bygga relationer som kan nyttjas efter att ha dragit in storkosan i Asien ytterligare en säsong. Då må det vara så. Men då vet vi också att allt snack om att välja klubb utifrån vad som är bäst för svensk basket var ren smörja.
Ingenting i svensk basket blir bättre av ett år i Taiwan.
Allting i svensk basket höjs en jättenivå av ett år i SBL.
Det är inte många svenska basketspelare som har lyxen att ha en lång karriär där man faktiskt tjänar bra med stålar av att vara duktig på sin sport. Jag unnar dig det, Maciej Lampe.
Men den där självbiografin du pratade om. Den som skulle hjälpa kommande generationer att ta rätt beslut och lära sig av dig. Den som väntar på ett SM-guld innan den trycks.
Den kan bara BC Luleå hjälpa dig med.