Han vände hem till Luleå för tre år sen. Redan under ett av de första träningspassen var sportredaktionen och hälsade på Peter Öqvist på hans nya jobb.
Efteråt berättade han att han alltid ligger långt fram i planeringen och att det redan då fanns en plan för ett kommande slutspel.
Nu står han med guldkepsen på – och avslöjar att den här gulddagen redan är nedskriven för flera månader sen.
– När jag börjar med en säsongsplanering i Excel-dokumentet så brukar jag börja med att skriva dit SM-guld i slutet av året. Så det gjorde jag säkert – men det har jag säkert gjort varje år. Men det var skönt att vi fick nypa det till slut, säger Peter Öqvist och utvecklar:
– Men vi har stadigt gått åt rätt håll, så det är ingen slump att vi vinner. Det är inte något flyt. Fyra i grundserien, tvåa i grundserien, vann grundserien. Kvart, semi och guld. Det är inte så att vi snubblar på det här guldet utan det har kommit med hårt jobb.
Sen fortsätter guldcoachen.
– Resan började för tre år sen. Det var inte samma publiksiffror då men Per (Sandström), "Uffe" (Ulf Nilsson), "Lasse" (Mosesson) och Helene (Svedjestrand) på kontoret har krigat på under lång tid. Och vi. Adam (Rönnqvist), Tim (Kearney) och Denzel (Andersson) med dubbla träningar i maj när ingen såg oss. Under lång tid har vi gnetat och blivit lite bättre dag för dag. Sen i år har vi en stomme, har kryddat det med importer och det har klickat. Det har varit en magisk resa.
Klassisk fråga: Hur känns det?
– Magiskt. Det är Luleås guld. Att få göra det i hemstaden är galet. Det är så magiskt att det finns inte.
Ni har skickat hem publiken med ett leende på läpparna hela säsongen. I kväll lär det vara extra stort.
– Jag hoppas att vi inte skickar hem dem, utan jag hoppas att de stannar med oss i kväll och resten av veckan och hela vägen fram till midsommar. Nu får vi fira ett tag.
Är det mer speciellt att vinna det här guldet än när du vann med Sundsvall?
– Det är olika känslor. men som jag sa: Det är något djupt själsligt jävla skönt att få göra det i hemstaden inför alla de här. Det är många ansikten man har känt för evigt och familjen på läktaren...
Öqvist tystnar en sekund.
Sen utvecklar han.
– Det är en mycket speciell känsla. Det är som inte mitt guld – utan det är stans guld. På riktigt alltså. Så det är lite en touch av "vad skönt att jag inte sabbade det"-känsla istället för tvärtom. Så det känns magiskt, magiskt. Oj vad skönt.