Luleå Basket vann första mötet nere i Umeå stort, efter att ha förlorat samtliga fem under säsongen. Det intressanta nu var att se vad Udominate skulle hitta på för att svara. Ett lag kan reagera på olika sätt efter förluster, antingen lär man sig något eller så bryter man ihop. Luleåcoachen David Visscher var nyfiken, han ville ta reda på vilket sorts lag Udominate egentligen är, så hans startfemma var densamma som senast: Bussey, Nyström, Barthold, Ndiba, Antic.
Visschers rävspel inskränkte sig, åtminstone den här gången, till att släppa precis samma problem i händerna på Mikael Blomqvist och Bo Ågren Malm för att se om de lärt sig lösa det, om spelarna hade någon plan.
Inte fan.
Efter sju spelade minuter stod det förvisso 4-9, men det var snarare beroende på att Luleå inte kom till några bra lägen än att Udominate hade roligt framåt. Defensiven var bra, till och med fantastisk, men offensivt stank det som en stekhet sommardag på gödselstacken. Flugorna surrade runt Busseyss och Antics passningar och ingen deodorant i världen kunde ha hjälpt mot odören från det uppställda spelet.
Ändå: Några bollar petade hemmalaget i. Det stod 9-9 efter första. Försvaret funkade definitivt. Muren höll.
Med det beskedet var det som att Luleåspelarna andades ut – och avgjorde matchen. I paus stod det 32-24 och redan där var det egentligen över.
Här kan det vara en poäng att gå tillbaka ett par timmar, till förmiddagsträningen, som Luleå Basket hade. Den var inget särskilt, lite halvloja skott, lufsande på parketten. Efteråt samlade Anna Barthold och Katie Bussey laget i mittcirkeln, det såg ut som att de bad. Till vem vet jag inte, jag har ingen aning om vad de tror på och jag bryr mig bara måttligt.
Det intressanta är att de tror.
Det intressanta är att hela det här laget tror.
Spelarna tror så hårt och hämningslöst på det där fjärde SM-guldet att det närmast är att likna vid någon slags religiös extas, ett liikutuksia-anfall av basketbegåvning, på något mirakulöst sätt blir de här spelarna bättre än vad de varit under en hel säsong när de känner den närvaron av SM-guldet. Candice Warthen vinner kampen om returer mot Zenta Melnika – som är dubbelt så lång. Forwarden Jelena Antic spelar bättre guardspel än supermänniskan Santa Okockyte. Offensiva geniet Katie Bussey är plötsligt en bättre försvarare än både Martina Stålvant och Ilaria Zanoni – tillsammans. Allis Nyström och Anna Barthold är de bästa grovarbetare som länet skådat sedan Malmbanan bröts och bändes till Riksgränsen i slutet av 1800-talet.
Fast det är de ju alltid.
Det är imponerande, fascinerande – och för Udominate måste det vara oerhört frustrerande.
Luleå Basket leder med 2-0 i matcher och historiskt sett har väldigt få lag klarat av att vända ett sånt här underläge.
Om Udominate är ett av lagen som kan klara av det? Jag undrar snarare om Udominate ens är ett lag.