Stort underläge länge. Det var minst sagt bekymrade miner på Plannjabänken då hos Dennis Aulander och Jim Enbom.
Det var minst sagt slutspelsfeber i Luleå den första veckan i april 1997. Luleå Hockey och Plannja hade växeldragit fram varandra mot SM-finalerna.
De regerande hockeymästarna låg under med 0–2 i matcher mot i finalserien mot Färjestad när Plannja hade chansen att för första gången ta sig till final.
Måndagen den 7 april 1997 spelades den femte och avgörande semifinalen i Delfinen mot O8 Stockholm.
Och det här är inte vilken match som helst. Den slår till och med guldmatcherna när det gäller vad den har betytt för klubben.
Dennis Aulander gjorde sin tredje säsong i Plannja. Han minns hur intresset och basketfebern ökade succesivt. Men två gånger i rad hade lagets gulddrömmar försvunnit i semifinalen.
– Det var ju den största publiken. Bland de största budgetarna och det största massmediala intresset. Men man hade inte lyckats knäcka koden, säger Dennis Aulander.
Den femte semifinalen känns länge som en mardröm för Plannja. Darren Engellant, lagets bäste returtagare, blir skadad och 08 Stockholm har fullständig kontroll på finalplatsen i slutet av matchen.
– Då är vi framme vid den här mytomspunna matchen liksom. Det är nu det ska hända. 2–2 och en femte avgörande på hemmaplan. Men då ligger vi under med 23 poäng med åtta minuter kvar och fan... Det kommer inte gå nu heller.
Efter det börjar vändningen med stort v i Norrbotten.
Plannja kommer tillbaka och tar matchen till förlängning. Där avgör den store stjärnan Eric Elliott i slutet av den andra övertiden och några veckor senare tar klubben sitt första guld.
– Den kvällen knäckte man ju koden. Man kan fundera på vad som hade hänt med den storhetstiden om det inte hade blivit det resultatet den kvällen.
Och det bäddade för gulderan där klubben vann sju guld på elva år.
– Jag kom upp 1994. 1996 vann ju hockeyn där med Myllys och grabbarna. Då knäckte de sin kod och sen knäckte vi koden året efteråt. Det blir snabbt sanningar. Sanningen var att ”nu är vi i semifinal, här brukar vi förlora”. För det var ju faktum 94/95 och 95/96. Det var vår sanning fram tills vi knäckte koden och skapade en annan typ av sanning. Och sen när man väl har gjort det blir det mindre märkvärdigt för här har vi ju varit tidigare. Här är vi trygga. Här vet vi hur vi ska göra, säger Aulander.
Men det finns ett problem med vändningarnas vändning.
BC Luleå, som klubben nu heter, har inte någon inspelning av matchen.
Inte ens Eduardo Carrazana, trotjänare och före detta team managern i BC, hade ett band med matchen.
Sommaren 2018 började Max Wiik, BC:s kommunikatör och medieansvarige, att digitalisera klubbens matcharkiv.
Han hittade mycket. Men inte semifinal 5 från 1997.
– Jag började med att gå ner i Eddies förråd där han hade hur mycket videoband som helst från gamla matcher. Det fanns även sammanställt alla nyhetsinslag från 1997 och 1998 där Plannia Basket nämns. Jag köpte en maskin som omvandlade från VHS till DVD och satt och förde över. Nu har jag en hel bank där med gamla matcher. Man hittar det mesta, som när Plannja mötte Maccabi Tel Aviv och spelar Suproleague och allting. Men inte den här. Det enda som fanns från den här matchen var nyhetsinslaget (från Sportnytt samma kväll som matchen spelades), säger Max Wiik.
Efter ett tag tändes det ett hopp.
– Vi gick ut på sociala medier och sa: ”är det någon som har den? Hör av er. Vi vill ha den”. Då hörde Henrik Erlandsson (förre Plannjaspelaren) av sig och sa: ”jag har den”. Vi var till och med här och tog en bild på honom. ”Här är han med bandet”. Och så testade jag det och det var avmagnetiserat. Det gick inte att använda. Det var ett jäkla antiklimax.
Hockeytemplet kokade och ingen trodde sin ögon efter att matchen var över. Det var matchen som satte tonen för allt som skulle efteråt.
Wiik har en teori om att inspelningen kan ha funnits i ett annat lager, men inte följt med till klubbens kansli efter att Pontushallen blev Luleå energi arena.
– Grejen är att det tydligen har funnits ett ännu större förråd av VHS och gamla sparade matcher från när de hade kontor på Kungsgatan. Efter det har det slängts enorma mängder grejer som man egentligen hade velat ha nu och i den flytten någonstans så tror jag att det har försvunnit.
När Sporten ringer runt och letar efter en inspelning börjar det tungt. Förre klubbdirektören Lars Mosesson minns inte vilka som filmade matcherna för klubbens räkning då och har inga andra ledtrådar att ge oss.
Henrik Erlandsson minns bara att han lämnade över kassetten som var avmagnetiserad.
Dennis Aulander har inte heller någon aning om var en inspelning kan finnas.
Eric Elliott och Plannja-tränaren Brad Dean jublar efter att det första SM-guldet säkrats 1997. (Arkivbild)
Vi får upp ett spår att Kjell ”Korven” Englund, assisterande tränare under gulderan, kan ha ett band i sina gömmor.
Men vi hinner inte så långt.
Ett samtal till Kalifornien ändrar allt.
Det är där Brad Dean, guldcoachen från 1997, bor nu. När vi ringer första gången säger Dean att han är bortrest, men är hemma igen om en vecka och ska leta då.
– När du ringde mig och frågade om det här var jag inte säker på om jag hade matchen eller inte. Och jag har inte tittat på det sedan 2016, säger Brad Dean några veckor senare.
För det visar sig att Dean har en inspelning med hela den femte semifinalen från 1997 i sin digitala samling.
– Under åren, och jag har coachat i Europa i över 35 år, behöll jag saker som visades på tv. Jag spelade in det. Det går så långt tillbaka att det var VHS-kassetter och senare DVD:er. Jag behöll inte matcherna som vi förlorade.
BC Luleå ska också skänka en tanke till videokillen Freddy i belgiska klubben Aalst.
– När jag var sista året i Belgien, jag lämnade 2016, jobbade jag med en riktigt bra videokille. Jag gav honom bara alla inspelningarna och frågade: ”finns det något sätt som du kan föra över de här till en hårddisk?”. Och han sa ja.
Dean visste var han skulle leta i sitt hem och han fann skatten.
– Det var två hårddiskar som inspelningarna lades på och jag la dem i skokartonger för mina barn. För det finns även familjeminnen och annat på dem. Det jag kom ihåg var att jag bara spelade in det som sändes på tv. Men om det var en speciell match tog jag scoutingfilmen och gjorde en kopia på den. Den femte matchen mot 08 visades inte på tv. Jag trodde att jag kanske hade matchen, men jag var inte säker. Det visar sig att jag behöll den för att jag tyckte att det var en speciell match.
Det som såg kört ut blev den största vinsten för Plannja. Här kramar Jens Tillman om Vincent Lundahl efter slutsignalen.
Någon vecka senare landar ett USB-minne med matchen på hos Lars Mosesson som ger den vidare till Max Wiik.
Inspelningen är i Luleå och Wiik kan lägga in den i klubbens samling.
– Det är mäktigt. Man trodde ju aldrig att den skulle komma fram faktiskt. Vi har ändå gjort ett gediget arbete för att hitta den. Det var ju otroligt att vi aldrig kollade med Brad Dean. Att det var han som satt på den. Jag tror det var Mosesson eller Eddie som sa att han var chockad över att Brad hade den, för Brad sparar ju ingenting. Han tänker bara framåt hela tiden. Han håller inte på med sånt där som var förr i tiden. Utan bara framåt, framåt, framåt, säger Wiik.
Brad Dean håller med.
– Han har rätt. Jag lämnade saker bakom mig. Jag tittade aldrig på dem förrän jag kollade upp det nu. Ibland behöll jag matcher bara för att kunna gå tillbaka. Om jag till exempel coachade i Belgien och kom på: vad gjorde jag när var i Tyskland? Varför funkade det?
När matchen finns i Luleå vill Wiik att flera ska få se den. Han tänker lägga på en resultatgrafik och vill piffa till sändningen ännu mer.
– Man skulle lägga på en kommentator i efterhand som kommenterade matchen. Det hade varit coolt.
Du har tänkt göra ett slags event med matchen?
– Jag hoppas att vi ska kunna ha en pubkväll i arenan och kanske bjuda in lite gamla guldhjältar som var med och visa den. Vi kanske ska ha någon som kommenterar den. Aulander kan ju vara bra. Han gillar sånt.
Han avslöjar att det finns en klassisk match som fattas i BC:s samling.
– Vi har inte avgörande guldmatchen sista året med Plannja. Det är 2007, borta mot 08. Den skulle man vilja ha.
Samlingen är inte helt komplett?
– Nej, den är inte helt komplett. Men den här känns som den viktigaste och största som satte tonen för hela dynastin.