Det är fredag vid lunchtid och Luleå Basket har precis genomfört sista passet inför lördagens premiär mot Wetterbygden.
Den här säsongen består truppen av fem nya spelare. Amerikanskorna Chastity Reed, Michaela KK Houser och Precious Hall, slovakiskan Maria Felixova, samt Vråkenprodukten Felicia Camara-Ponturo.
Lagkaptenen Anna Barthold har varit med om proceduren förut att skapa ett vinnande lag. Det är hennes åttonde säsong i Luleå, varav de fem senaste har slutat med guldhattar.
– Början på de här fem säsongerna har sett väldigt olika ut. Ibland jättestabilt och ibland skakigare. Det är en lång resa och hur vi har fått ihop det som lag, och vår gruppdynamik, tycker jag som kapten alltid har fällt avgörandet. Det handlar om hur vi spelar för varandra och respekterar varandra. Det kommer jag pusha för även i den här truppen. Ingen faller utanför de linjerna när jag är lagkapten, säger Barthold.
38 år gammal och 131 landskamper under bältet. Anna Barthold vet vad hon pratar om när det gäller lagbygge. Och allas lika värde är något hon trycker extra på.
– Det är mitt omklädningsrum, om jag får kalla det så. Och där spelar det ingen roll om du spelar noll minuter eller 38 minuter, du är lika viktig. Och det är bara att titta på dagens samhälle; har du ingen respekt är det svårt. Det kan handla om politisk respekt, religion, sexuell läggning, handikapp och så vidare. Alla människors lika värde är otroligt viktigt i omklädningsrummet.
I fjol inledde Barthold en utbildning via internationella basketförbundet (Fiba). 80 basketspelare över 30 år fick chansen att utbilda sig inför sin framtida karriär – när skorna åker på hyllan. Barthold har själv valt en inriktning där hon får möjligheten att påverka dambasket i både Sverige och utlandet. Bland annat har hon gjort ett projekt kring hur matcharrangemang i damernas Euroleague skulle kunna utvecklas, men också hur man ska jobba för att utveckla individer – inte bara på planen utan även utanför.
Exakt vad det kommer leda till för titel i slutändan, när karriären är över, vet inte Barthold idag – men hon vill fortsätta jobba med sådana frågor.
Utbildningen har också utvecklat henne som ledare.
– Jag har alltid varit en naturlig ledare, men under utbildningens gång har jag lagt mig själv under lupp och förstått mer av mina styrkor och svagheter. Vilket är ganska jobbigt för alla som tittar sig i spegeln. Jag har lärt mig mycket om mig själv.
Något du vill delge?
– En intressant grej var att fråga lagkamrater, kollegor, folk från kontoret och andra som känner mig, hur de skulle beskriva mig som person. Mycket av det jag hade hoppats på skulle synas var det som folk skrev. Att jag är väldigt ambitiös, bryr mig mycket och är snäll. Det kanske ni tycker låter konstigt som bara ser mig på planen när det är fullt fokus. Men jag är, precis som alla andra, en människa utanför planen också och där bryr jag mig verkligen om att alla ska må så bra som möjligt.
Svagheterna då?
– Kanske att jag överanalyserar grejer istället för att köra ”pang på”. Händer något på en match eller i omklädningsrummet mellan två spelare kan jag fundera ganska mycket på hur man ska hjälpa i den situationen som lagkapten. Det blir kanske tio rundor i huvudet, istället för två.
– Något jag också försöker tänka på är när jag möter främlingar och tidigare kanske inte ville öppna upp mig så mycket för dem. Det är många som snackar basket i Luleå, mycket expertanalyser – oftast när vi förlorar, och nu försöker jag möta det bättre och lyssna på vad de säger.
Samtidigt menar Anna Barthold att mycket av snacket på stan också påverkar negativt.
– Det är lite tråkigt när folk slänger ur sig att ”de vill ha ett sjätte guld”. De förstår inte hur hårt vi har slitit för ett guld och det kan göra mig lite ledsen. Jag menar; förstår man inte hur svårt det är att vinna SM-guld kan man ringa BC Luleå. De hade en hjärtskärande finalförlust i fjol. Eller Umeå. Jag vill inte prata illa om Umeå, men de har ställt upp med jättebra laguppställningar varje år. Ibland till och med bättre än oss.
Och just Umeå (A3 Basket) är favorit i år, framför er...
– Ja, men jag bryr mig inte så mycket om sånt där. Kollar du alla fem år vi har vunnit så har vi inte tippats etta varje år. Det passar oss ganska bra att vara underdogs efter fem SM-guld. Jag är så otroligt stolt att vi lyckats fem år i rad och nu kommer alla lag vilja slå oss. Det kommer bli svårt i år, jättesvårt. Vi är redo för utmaningen.
Många tränare i ligan uttrycker att det vore bra om ett annat lag vann ligan än ni. Om du kliver ur din roll som lagkapten för Luleå Basket; håller du med?
– Svår fråga. Jag förstår ju också att det låter som att vi varit väldigt dominanta som vunnit fem SM-guld i rad. Men kan man basket och har sett finalserierna så vet man att vi inte alls varit dominanta. Vi har legat under och tänkt ”shit, vi kommer inte vinna”, men ändå lyckats. Jag förstår båda sidorna av myntet.
– I fyra år har vi mött Umeå i finalen och i två av de finalserierna har de haft ett bättre lag än oss på pappret. Vi har haft jättekorta rotationer. Men då är vi tillbaka på hur jag är som ledare och jag vet att gruppdynamiken, och hur man respekterar varandra, fäller avgörandet.
I år har A3 Basket byggt sitt lag för att efterlikna dig och Allis Nyström. Tankar kring det?
– (skratt) Det är ju hedrande att en så pass stor konkurrent till oss säger så. Det betyder att vi har gjort något bra. Sen är det jättekul att vara tillbaka med Allis.