Från första början ska vi väl konstatera att Kalix är långt ifrån final – eller ens slutspel. Tre matcher gör ingen säsong.
Däremot var inte den assisterande tränaren Andrei Nuzhdinov så tokig som många kanske trodde när han tippade Kalix i final på upptaktsträffen för två veckor sedan.
Eller jo. Att nämna Hammarby som motståndare var det. De är tabelljumbo just nu.
De orden hade nog ingen trott på för två helger sedan.
Tar sig laget till slutspel är det en fin prestation. Final vore årets idrottsligt största skräll. Segrarna mot Hammarby och Edsbyn har å andra sidan visat att det inte längre är en sportslig omöjlighet. Så har känslan annars varit tidigare år.
Den här säsongen har vi sett andra elitlag, jag tänker på Luleå Hockey och Asplöven, starta starkt för att sedan falla tillbaka i tabellen. Det troliga är att det samma sker för Kalix Bandy. Skillnaden är att en mittenplacering för Kalix vore en enorm framgång.
Det är en drömstart utan dess like och precis vad sporten behövde här uppe.
2009 vann Kalix Bandys juniorer SM-guld. Flera tongivande spelare från det laget finns inte kvar i klubben. Jag tänker på Janne Rintala, Emil Viklund och Niklas Gälman för att nämna några.
Däremot har de som stannat tagit stora kliv framåt. Björn Hellman är en klassmålvakt, anonyme Jonathan Johansson otroligt nyttig i försvaret och anfallaren Johan Sundquist – som drabbats av hjärnskakning – är mer komplett än tidigare.
Lägg där till att laget spetsats med spelare som Petr Shirokov, Antti Ekman och inte minst Olov Englund i fjol.
Tanken är kittlande på hur slagkraftigt Kalix vore om de fick hem alla sina egenfostrade spelare som nu är ute i andra klubbar. Förutom juniortrion som försvunnit kan namn som Daniel Välitalo, Carl-Johan Rutqvist och Andreas Lysell nämnas.
Då hade kanske fler tränare tippat som Nuzhdinov.