Johan Sundquist ses som en nyckelspelare i Kalix Bandys nya satsning mot elitserien.
Kalix Bandys anfallare känner sig så gott som återställd nu efter sin femte hjärnskakning. Men det har tagit tid.
24 november 2019 var olyckan framme på uppvärmningen inför bortamatchen mot Gripen/Trollhättan. Sundquist sträckte sig efter en boll och blev oturligt knockad av en medspelares armbåge. Sviterna av den smällen visade sig ta månader att återhämta sig från. Han har sedan dess gjort flera misslyckade försök till comeback. Men Johan Sundquist spelade 90 minuter den matchen.
Han gjorde för övrigt två mål.
Med sina tidigare smällar i ryggsäcken försökte Sundquist verkligen känna efter om det här kunde vara något liknande. Men det han kunde skönja i smärtväg kom mestadels från munnen. Lite huvudvärk, visst, men den minskade i takt med tandvärken.
– Det var efter matchen jag kände att jag blev jävligt låg. Då hade vi spelat två matcher den helgen, så jag tänkte att jag säkert hade fått i mig för lite mat och vätska. Men dagen efter fortsatte det och då förstod jag att det inte var något sådant.
När Sporten träffar Johan Sundquist har han precis lyckats ta sig iväg från arbetet. Han täcker upp för en kollega som är bortrest, så 30-åringen får gno en gnutta mer än vanligt ute på Kalix bygg och plåt. Men lite extra jobb är knappast något han jämrar sig över.
– I början efter den senaste hjärnskakningen orkade jag inte göra något. Man kan inte fokusera, det blev bara som en snöstorm uppe i huvudet, säger han.
– Säg att jag hade tre uppgifter att lösa på jobbet. Jag kunde inte välja vilken jag skulle göra och det kunde sluta med att jag inte fick någon gjord ordentligt. Jag hade svårt att hålla mig till ett ämne, känslorna blev svåra att få ihop – i ungefär en månad var allt jobbigt.
30-åringen tänker ge bandyn ett nytt försök.
Johan Sundquist torde vara ett ypperligt exempel på hur olika efterdyningen av hjärnskakningar kan bli. Anfallaren, som på grund av sin snabbhet och dribblingsförmåga, har lyckats attrahera motståndarbackars utsträckta ben har satt skräck i publikskarorna både genom att krocka panna mot panna och genom att slå en vurpa och landa med huvudet mot isen. Ändå är det den kanske futtigaste kollisionen som har lett till den svåraste skadan.
2012 var första gången han fick Kalix IP att hålla andan. Sundquist tuppade av efter en krock med en medspelare och blev liggande på isen. Som tur var så hade vänsterhalven Mats Rönnqvist ett skarpt öga och den kunskap som krävdes i en situation som knappt någon annan förstod allvaret i.
– Jag minns ju inte det där. Det jag kommer ihåg är att jag vaknade upp på akuten med en massa folk omkring mig – och jag hade så jävla ont i munnen. Jag hade svalt tungan och krampade över käkarna, så Mats fick pressa upp käften för att få upp tungan. Tydligen bet jag honom hårt som fan.
Johan Sundquist var riktigt groggy efter en kollission hemma mot Hammarby.
Johan Sundquist förstår allvaret, men kan tillåta sig att skratta åt eländet i dag. Som efter en av de andra hjärnskakningarna han ådrog sig i Falun, när han fortsatte att spela även efter den huvudskadan. Det här är också något han har fått återberättat för sig. Erik Olovsson var lagkamraten som ska ha fått en riktigt udda scen uppspelad framför sig.
De båda satt i utvisningsbåset på Lugnets isstadion och Johan Sundquist frågade sekretariatet när han skulle få gå in på isen igen. Sedan frågade han igen. Sen igen. Och igen. Olovsson ska ha fått nog av sin lagkamrats beteende när det började bildas snöhögar där i båset.
– Jag satt visst och tjurade och lekte med snön med skridskorna och klubban. Då sa han att jag måste åka över till bänken och kolla upp det där. Sedan svamlade jag tydligen på i flera timmar och frågade säkert 100 gånger vad matchen slutade innan vi var hemma.
Sedan fick han veta varför han blev utvisad från första början. Det förvånade honom. För även om vinnarskallen från Nyborg kan bli ilsken när det går emot så nådde det en helt annan nivå när han befann sig i tillståndet som mer påminner om slutet på en blöt fest, snarare än en bandymatch.
– "Palle" (Patrik Rönnqvist, dåvarande tränare) var arg och frågade domaren varför jag blev utvisad och då svarade domaren: "Ja, han frågade mig om jag är helt jävla dum i huvudet."
Knockouten mot Katrineholm och "fylleslaget" i Falun visade sig vara relativt lindriga skador. Han spelade ett par veckor efter varje smäll.
Sundquist har fått smak på hur enkelt det kan vara att ta sig tillbaka. Men sedan har nästa smäll kommit ett eller två år senare.
– Det är klart att de här skadorna tar på en, det är inget att sticka under stol med. Och jag har ju hört mardrömsexempel om de som mår dåligt hela livet. Det vill jag aldrig riskera.
Hur vet man vilken smäll mot huvudet som blir den sista? Det kan vara den tionde hjärnskakningen som till slut sätter stopp på karriären. Har du riktigt otur kan den första smällen räcka för att skapa men för livet.
Johan Sundquist
Det finns ärrade gubbar och gummor där ute som ångrar att de inte slutade tidigare. Det finns de som ångrar att de inte försökte maximera karriärerna som utgjorde grunden för den bästa tiden i deras liv.
Hur ska Sundquist blicka tillbaka mot sina unga år?
– Det har varit omöjligt att inte tänka på att sluta. Det är mycket folk omkring mig som tycker att det börjar vara nog nu. Det här är ingen pengastark sport så jag har inte någon lön jag behöver spela för att behålla. Men i slutändan är det mitt val och jag vill kunna bestämma när jag ska sluta.
Sundquist vill dessutom föra till protokollet att han inte är ute på något galet upptåg där han trotsar allt och alla. I sin resa mot en framtida comeback har han konsulterats av expertis. Han har till exempel mycket kontakt med en välkänd fysioterapeut som arbetar med idrottares hjärnskakningar. Det är på fysioterapeutens råd som han har avstått från att spela de avslutande matcherna under våren och i stället satsat mot nästa säsong.
– I slutändan är idrott inte så viktigt, det är trots allt bara idrott. Men jag vill spela bandy för att det är så kul. Och jag är i mina bästa idrottsår nu och vill göra ett försök att spela under de åren.
Så. Han har svalt tungan, slagit en volt och landat på huvudet och efter senaste smällen – kämpat för att komma tillbaka till en normal vardag. På grund av olyckor ute på isen har Johan Sundquist fått se hur skört välmåendet kan vara. Ändå är bandyplanen det han längtar tillbaka till allra mest.