Lördag 11 mars 2017, Kalix IP. Säsongen har varit strulig. Tränare har hoppat av, tagit tjänstledigt, styrelsemedlemmar har tvingats vikariera och sedan ta över helt. Ett ekonomiskt stålbad har gjort att lagbygget var klart sent och mindre namnkunnigt än tidigare säsonger. Dessutom har bristen på pengar omöjliggjort träningsturneringar mot elitseriemotstånd.
Att påstå att Kalix Bandy har kniven på strupen är en underdrift. Hemmalaget har förvisso allt i egna händer inför kvalseriens sista match hemma mot Ljusdal, men det är små händer och mycket att bära. Kalix måste vinna för att hålla sig kvar i elitserien – och måste göra det med mer än två mål.
Där och då står klubben och svajar.
Simon Viklund rätar upp den igen.
Efter Kalixsonens 1–0 i tredje matchminuten är hemmalaget egentligen aldrig hotat och vinner till slut med 10–2. Säsongen är räddad.
– Det var en jättejobbig situation – men vi tog oss igenom den med positivt ekonomiskt resultat och har kvar elitserieplatsen, säger Peter Stock, vice ordförande och vikarierande tränare under säsongen.
Det var en chansning.– Visst tog vi sportsliga risker, det är inget snack, men vi klarade det.
Men hur står det egentligen till med klubben i det långa perspektivet?
Under de senaste sex säsongerna har Kalix Bandy åkt direkt ur elitserien en gång och tvingats kvala sig kvar ytterligare tre. Under samma sex säsonger har laget aldrig varit nära slutspel. Publiksnittet den senaste säsongen var seriens lägsta – nästan tusen personer under totala snittet.
Det är lätt att stirra sig blind på a-lagets facit när man försöker bedöma en klubb. Men Kalix Bandy har faktiskt blivit mer än så.
Jag har mina fördomar, det ska erkännas, och i min värld är bandy en gubbig sport, kanske den sista kvarlevan från Snoddas och Svenne Berkas tid. Charmigt, gemytligt – men inte direkt i samklang med framtiden.
Det räcker med att titta på fotot som finns på Kalix Bandys hemsida, under fliken märkt ”Styrelsen”, för att förstå att klubben åtminstone försöker vara något annat. Ordföranden heter Stina Blombäck och flankeras av förhållandevis unga människor, både män och kvinnor.
– Det som skett på ett organisatoriskt plan har ju, förståeligt, fått väldigt lite uppmärksamhet i och med att herrlaget haft det tufft. Det känns som att det är många nya, starka krafter på frammarsch i klubben, säger Stock, som själv blev vice ordförande för mindre än ett år sedan.
– Bandyn behöver moderniseras, det är inget snack om att den är gubbig på många orter. Men det finns goda exempel, till exempel Lidköping, där de lyckats attrahera en yngre publik. Det är en utmaning för oss – och för sporten överlag.
Könsfördelningen matchas av få lag i elitserien, den matchas definitivt inte av tidigare styrelseupplagor hos Kalix Bandy, och den går igen på fler plan. I fjol startade Kalix Bandy ett damlag och samtidigt är den del av verksamheten som ökar snabbast just lagen för flickor.
– Flickbandyn har exploderat och blivit en stor verksamhet för oss, säger Stock.
Vad beror det på?– Det började väl egentligen med en ålderskull flickor och en eldsjäl i ”Lelle” Alm, de börjar vara 15-16 och nosar på a-laget. När något börjar bli populärt så sprider det sig, det kommer nya tjejer och vill börja i stort sett varje månad. Det är rätt ovanligt.
Överlag är ungdomssidan starkare än på länge. I fjol beslutade klubben att låta juniorlaget spela division I-bandy på seniornivå och även om det gick dåligt i början gav det utdelning så småningom. Nu finns flera egenfostrade spelare i sena tonåren som slåss om platser i elitserietruppen – en situation som kan och ska bli regel snarare än undantag de kommande åren.
– Vi har haft en väldigt positiv trend i de allra yngsta leden de senaste åren, men vi har också haft ett glapp på fem-sex år där vi inte lyckades. Vi lyckades inte riktigt rekrytera de engagerade ledare som behövs för att locka ungdomar till sporten. Nu har vi egna spelare i 20-årsåldern och 15-årsåldern – men inget däremellan.
Det känns som ett scenario som kan upprepas?– Ja, därför kan vi inte lita på slumpen, att det bara ska dyka upp drivna föräldrar som kan leda verksamheten. Vi måste säkerställa ledartillgången och jobba aktivt för att få in bra människor. Det gör vi nu, vi har lärt oss och det har gett resultat. Det är liv i bandyn i Kalix – även om herrlaget hade en tuff säsong.
Det dröjer ändå innan ni kan dra nytta av det ökade intresset bland ungdomar. Hur överlever herrlaget i elitserien fram till dess?– Så är det. Vi måste etablera oss på ett annat sätt, vi kan inte kvala varje år. I och med årets budgetsäsong så har vi fått en buffert, vi kan satsa lite mer och få ett lite bättre lag. Dessutom tror jag att vi i föreningen fick lite råg i ryggen av att vi ändå lyckades.
När chansningen gick hem så fick ni bättre självförtroende.– Ja, lite så. Vi vann – stort – när vi behövde det som bäst. Det ger oss styrka och mod, det känns som att alla är laddade för att göra något bra av framtiden när vi fått en chans till. Förutsättningarna kommer att bli betydligt bättre. Nu är vi med och tävlar igen.