Helen Forsberg fyller 21 år i juli. Den här säsongen är hennes första som senior och den har startat på bästa tänkbara sätt. I februari vann hon SM-guld inomhus efter en dramatisk final där Luleåskytten och Malin Johansson, BS Kil, turades om att ta ledningen från varandra. Guldet var hennes första i seniorsammanhang, men inte hennes första seniormästerkap. Förra sommaren fick Helen Forsberg möjligheten att vara med på VM i Danmark trots att hon fortfarande var junior. Där gjorde hon en succéartad tävling och slutade på 17:e plats, som näst bästa svensk.
Det är minnen och erfarenheter som hon bär med sig när EM startar på måndag.
– Jag ska åka dit och försöka ha kul. När jag har haft ett utsatt mål, exempelvis att jag ska klara mig till den finalen, så har jag fått en så stor press på mig och känt att jag måste dit. VM var mitt första seniormästerskap, då åkte jag ner och tänkte att jag skulle ta det som en lärorik resa och inte ha några förväntningar och gjorde kanske min bästa tävling. Jag tror det var på grund av den inställningen, säger Helen Forsberg.
När Kuriren träffar landslagsskytten flörtar solen med värmen de gånger den tränger genom molnen. Gräset har börjat anta en grönare nyans på bågskyttebanan bredvid Bergsvallen på Bergnäset. Men det är inte många dagar sedan som fältet var täckt med snö, vilket naturligtvis inte är optimala förutsättningar inför mötet mot Europaeliten.
Tävlingarna i Göteborg i slutet av april innebar inte bara tävlingsdebut utomhus utan också säsongsdebut.
– Jag har stått inne på pappas jobb och skjutit på mål 50 meter bort så avståndet sitter, men det är en annan sak att komma ut. Sol, vind och regn. Tävlingarna blev både träning och tävling för mig.
Några spår av ringrost syntes däremot inte. Helen Forsberg vann en av tillställningarna och kvalificerade sig därmed för EM. Nu handlar allt om att försöka toppa formen inför mästerskapet.
– Jag hade kunnat vara mer förberedd. Tekniken sitter, hyfsat i alla fall. Däremot är inte poängen riktigt där jag vill att den ska vara. Dessutom går EM i England med en massa blåst och regn, vi får se hur det går. De sista träningarna har däremot känts lite bättre, hoppas det håller i sig.
EM avgörs i Nottingham. Klassisk mark för bågskyttar. På hemsidan skriver arrangören till och med bågskyttets hem. Varifrån pilbågen egentligen härstammar från tvistas det om. Men det är i Nottingham som legenden om Robin Hood utspelar sig och det finns ett stort intresse för sporten i England. Några dagar innan avresan skapar det däremot ingen större nervositet hos landslagsskytten.
– Det är stort, men det är inte mitt första internationella mästerskap och jag vet vad som väntar. Jag har varit med på junior-EM och det enda som har förändrats är att skyttarna är äldre och har mer erfarenhet, säger hon och skrattar.
Sedan 2012 har Helen Forsberg vara en av landets största talanger i grenen compound som är den bågtypen hon skjuter med. Det var också då, när dåvarande förbundskaptenen för juniorlandslaget ringde, och frågade om hon ville följa med på JEM som Luleåbon bestämde sig för att satsa fullt ut.
– Jag blev lite ställd. Ville jag det? Hade jag någonting där att göra? Pappa tyckte att jag skulle åka och testa i alla fall. Var det inget för mig behövde jag inte åka någon fler gång, men han tyckte jag skulle prova och det var jätteroligt. Då bestämde jag mig för att satsa och eftersom det här var någonting jag ville göra igen måste jag också träna för det.
Vad har varit svårast för dig för att ta dig till toppen?
– Det har nog varit alla timmar jag fått lägga ned. Det kände jag verkligen under 2015 som var mitt sista år som junior. Då bestämde jag mig för att göra någonting av det och satte mig ner och gjorde upp en träningsplan som bestod av elva pass i veckan. Både bågskytte och styrketräning.
– Det blir några timmar i veckan, sedan var det jobb på det, familj, vänner och hunden. Jag har inte kunnat åka på varje kalas som jag har blivit bjuden till, eller kunnat vara med så mycket som jag själv kanske hade velat. Då gäller det att man har vänner och familj med förståelse och det har jag haft. Det har betytt jättemycket och de har hjälpt mig flera gånger.
En annan utmaning är det geografiska. Att vara bågskytt i Norrbotten innebär att utomhussäsongen blir kortare och senare än för skyttarna i södra Sverige. Det blir också långt till tävlingarna vilket kräver både planering och pengar. Nu har däremot Luleå Bågskytteklubb tagit ett beslut som innebär att ungdomarna kommer få ekonomisk stöttning för att kunna vara med på utvalda turneringar.
– Vi behöver få komma ut och tävla, träffa konkurrenterna och kolla av vart man står. Visst kan man träna på att tävla, men det är inte samma sak som att komma på en tävling.
Avstånden till tävlingarna innebär också att en del träningspass består av moment som ska efterlikna tävlingssituationer.
– Vi kallar det för tävlingsträning. Vi blir utsatta för extrema situationer av tränarna. Sådant som kan hända på tävling, fast då tio gånger värre. På en av träningarna har jag fått en pet-flaska sylad i benet och det händer ju inte på tävling, med det kan ju hända att en tom flaska kommer rullandes och störs jag inte av att få en pet-flaska kastad i benet så kommer jag inte störas om en flaska snuddar lite i foten.
– Tränarna kan också komma och göra grimaser när jag står i fullt uppdrag. Då gäller det att inte skratta, utan försöka stanna kvar i min lilla bubbla och bara tänka på det jag ska göra. Det händer ju inte heller på en tävling, men det kan komma kommentarer från andra tränare som försöker psyka ut mig. Då måste jag kunna stänga av.
Är du bra på att skärma av?
– (Skratt) Inte på träning, tyvärr. Jag tycker det är jättesvårt då jag vet att det är en sådan träning och jag hör hur de andra viskar och flummar sig. Det är väldigt svårt att släppa. Däremot på tävling har jag inga problem med det. När det är allvar är jag bra på att gå in i mig själv och då är det bara fokusera på att göra rätt saker.