Snart finns bara skuggorna kvar

Det väder som Norrbottens-Kurirens reportageteam möter, när vi tidigt på morgonen svänger in till isbanan och den gamla ladugård som numera byggts om med ideella krafter till kansli, två omklädningsrum, bastu och vaktmästarkontor, står i bjärt kontrast till de väderleksmässiga realiteterna tidigare denna vinter. Vid vårt besök är det gnistrande kallt och vinterns härligaste dag hittills. Den uppgående solen spelar över de många ladorna på ängarna söder om skolan och börjar sprida sina värmande strålar över isbanan. Där på uterinken är det också full aktivitet trots den tidiga timmen. På plats på banan finns tiotalet ungdomar från årsklass 2 i Avans skola som åker skridsko mellan små svarta gummiringar, som fungerar bättre än vanliga koner. Barnen busar glatt med varandra och utstrålar lycka över möjligheten att några timmar i veckan få chansen att åka skridsko på banan hemma i byn. Projektsamarbete
Alexandra Modig, i röd hjälm, är en av tjejerna som njuter av åkningen och den friska luften. -Det är jättekul att vara här och åka, berättar Alexandra som kommer från grannbyn Alviksträsk. Hur ofta har du varit här i år?
-Fem gånger, tror jag.., säger åtta-åringen funderande samtidigt sig som några skolkompisar hänger sig fast vid henne och försöker tolka när hon åker. Barnen har också en egen tränare ute på banan. Det är Magnus Svanberg, som spelar i Luleå Hockeys J 20-lag, och som under två och en halv månad i vinter, jobbar med skolelever i skridskoåkning, hockey och andra idrottsgrenar. -Det är ett projekt i samarbete med skolan och Luleå Hockey och jag håller till här, skrattar Magnus som gläds över att barnen äntligen fått stabila förhållanden på isbanan. -Det har varit väldigt problematiskt med isen, men nu är det perfekt. Inget snöfall och ganska kallt, säger han. Vad tycker du om tränaren ..? frågar vi Alexandra Modig. -Han är toppen... ler Alexandra och tittar upp på tränare Svanberg. Full fart
Skolklass 2 har gympa en timme, och det är fullt fart på barnen hela tiden. Något som också lyckliggör vaktmästaren Lars Hedlund som står i spelarbåset och blickar ut över uterinken. En uterink han tillsammans med hockeybossen i Avan, Tommy Andersson, och många andra i Avan, lägger ner massor av kraft på i ur och skur. Tyvärr, på senare år, ett väldigt otacksamt slit när vädret varierat mycket. - I år har det varit värre än någonsin. Väldigt besvärligt. Vi spolade och fick till is i november, sen har det varit upp och ner. I bland har isen nästan försvunnit, eller täcks av ett par tre centimeter vatten på isen, och då har det förstås bara varit att stänga rinken, säger Hedlund sorgset. "Vad ska hända?"
Lars Hedlund, som bor i grannbyn Bälinge, minns inte såna problem från förr. Då var det kallt på vintern och det gick att både spela hockey och åka för nöjes skull på uterinken från november till mars. -Nu verkar något ha hänt med klimatet och givetvis är det oroande. Vad ska hända..? Fortsätter det så här lär det bli svårt att hålla banan i framtiden. Och inte bara isbanan. Det är också stora problem för skidfolket som inte fått igång skidspåren på grund av snöbristen, säger Hedlund på sitt lilla kontor med lågt i tak i den gamla lagården. Rinken betyder mycket
Den första uterinken i Avan började byggas redan i oktober 1944 och då i närheten av dagens färjeställe. Marken lutade och det första som isentusiasterna fick göra var att bygga vallar för att hålla kvar vattnet som spolades på banan. För drygt 20 år såg uterinken vid skolan dagens ljus. -Den har betytt mycket för byn och det känns tungt om vi inte kan hålla banan i framtiden, konstaterar Lars Hedlund som spolar sin rink på det gamla klassiska sättet med varmvattenspolning och sedan en traktor som drar en duk över isytan. Tack vare att Lars, Tommy och de andra kan hålla banan igång slipper de unga i Avan jaga istider i de hårt upptagna hallarna i Luleå. Det är viktigt och bra, särskilt för de allra yngsta. Just nu finns också bra is på rinken i Avan. Men får vi se det i framtiden..?