Det var inte förvånande att den svenske skidkaptenen Inge Bråten betecknade det svenska bakslaget på den avslutande VM-femmilen som den största besvikelsen under VM-dagarna i Sapporo. Jag är definitivt beredd att hålla med. Hade absolut räknat med essen Anders Södergren och Mathias Fredriksson på topp-5, och någon av dem på medaljplats i långa loppet. <BR><BR><SPAN class=mr>Välförtjänt guldmedaljör <BR></SPAN>Men Fredriksson blev bortvallad och Södergren fick ont i ryggen och slutade på fjortonde plats, som bästa svensk. Det var ett svidande fiasko i en tävling som i stället blev en glansfull norsk uppvisning med veteranerna Odd-Björn Hjelmeset och Frode Estil i huvudrollerna i spurten. Längdlöpningens blå band såg ut att bli en triumf för den regerande femmilsmästaren Estil i hans sista mästerskapslopp, men Hjelmeset, som bytt en skida när bindningen krånglat, var omutlig över mållinjen och vann med halvmetern. Hjelmeset tog därmed sitt första mästerskapsguld, och det var verkligen på tiden och synnerligen välförtjänt. Den glade och genomsympatiske 35-åringen är den komplette skidrännaren i klassisk stil, och en världsstjärna i allt, från sprint till 5-milen. <BR><BR><SPAN class=mr>Sverige hade oflyt <BR></SPAN>Sverige fick nu nöja sig med endast två VM-medaljer (Mats Larssons silver i sprint och bronset i herrstafetten) och det är sämre än de tre-fyra medaljer även jag kalkylerat med. Kapten Bråtens sex medaljer kändes från början orealistiska. Men okay, blågult hade inte heller marginalerna med sig, och fick bland annat fyra fjärdeplatser, som alltid känns lika sura Fjorton placeringar bland de nio bästa är också statistiskt hyfsat, men det är ändå medaljerna som räknas och framför gulden, och där kammade Sverige noll. Det glädjande under VM-dagarna är de magnifika genombrotten för länets unga talanger Charlotte Kalla och Marcus Hellner. Deras insatser lovar gott för framtiden, och höjer tempen inför nästa VM i tjeckiska Liberec om två år. <BR><BR><SPAN class=mr>Hämta hem Ola Rawald - nu <BR></SPAN>Den stora svenska floppen under VM har varit sprintsidan. Där fanns väldigt stora förhoppningar efter framgångarna i OS förra året, men nu var det bara inhoppande sprintreserven Mats Larsson som levererade med sitt silver. Med facit i hand var det givetvis ett stort misstag att släppa iväg sprinttränaren Ola Rawald till Kina inför den här säsongen. Han betydde mycket för flera av åkarna och kunde verkligen utveckla sprintarnas talanger. Glädjande nog verkar nu förbundet vara inställda på att ta tillbaka Rawald inför nästa säsong, och det är bara att hoppas att det blir så. En orsak till VM-bakslaget kan också vara min känsla att det svenska vallateamet inte haft samma flyt i sitt jobb som vid förra VM:et, och vid OS förra året. Vallachefen Larry Poromaa, och hans till stora delar norrbottniska stab, har skämt bort oss med lyckade val över hela linjen, som gjort andra nationer uttalat avundsjuka. Nu har även det svenska teamet missat, och det borde föranleda en rejäl utvärdering efter VM. <BR>När VM summeras går det heller inte att komma ifrån att mästerskapen i Japan inte varit något hit publikmässigt. Totalt på nio dagar bara 66.000 åskådare, och då ska alla veta att 30.000 av dem endast kom till invigningen. På längdloppen var det under tusen åskådare på flera tävlingar... Nää, VM i Japan lär nog dröja. Det mästerskapet hör Europa till. <BR>Sorgligt också att inte mästerskapet fick bli fritt från dopning. Ryska framtidshoppet Sjirjajev har testats positivt för epo-dopning. <BR>Positivt i mina ögon har varit SVT-teamets sändningar från Sapporo, som varit intressanta och genomarbetade. Inte minst länets olympiske silvermedaljör Niklas Jonsson har som expertkommentator lyft sändningarna. <BR>Vasaloppet i går blev en märklig sällskapsresa tills en mil kvar. Då fick vi se en skön duell mellan Oskar Svärd och Jerry Ahrlin, där Svärd-et än en gång var vassast. Men synd om Ahrlin, som missade ungefär med samma marginal ifjol. Häftigt var det att Elin Ek var så nära herrarna tidsmässigt i loppet.
