VM-krönikan: Angerer stod för en gigantisk bragd

Världsmästaren kände sig som en Lotto-vinnare, och en vitrysk junior, som aldrig åkt ens ett världscuplopp tidigare, tog silvret. Det säger allt om VM-loppet i Sapporo i går när tung snö plötsligt vräkte ner i terrängen. Naturligtvis är det sorgligt att en mästerskapstävling ska behöva avgöras under så orättvisa förhållanden. För aktiva som satsar timtals av träning varje dag, i ur och skur, året runt, för att nå sina tävlingsframgångar, är det lätt att förstå den frustration som bland annat franska världsstjärnan Vincent Vittoz så tydligt visade under det parodiska 15 kilometersloppet i Sapporo i går, då han demonstrativt bröt tävlingen och kastade sina skidor och stavar i ilska. Samtidigt tycker jag också synd om den norske skidskytten Lars Berger, som får sitt guld kraftigt devalverat, trots att han i sina bästa stunder faktiskt är en åkare som mycket väl kan vara med och kriga om medaljer i ett fristilslopp på VM. Nu startade han tidigt och hade lyckan att under större delen av sitt lopp slippa snöfallet, och väl i mål förstod de flesta att han var dagens världsmästare, trots att alla seedade åkare fanns kvar. Den moraliske segraren Av de största stjärnorna var det bara sist startande tysken Tobias Angerer som fick lite mindre av snöfallet, och som svarade för en gigantisk bragd när han tog bronsmedaljen. För mig är han den moraliske segraren i loppet med tanke på förutsättningarna.
Synd också om svenskarna Johan Olsson, åtta, och länshoppet Marcus Hellner, nia, som gjorde fina lopp. Olsson hade avsevärt sämre förhållanden än segrande Berger, och Hellner något sämre. Det är inte alls otänkbart att Olsson kunnat kriga om medalj om han sluppit snöchocken. Vad kan då göras för undvika såna här mardrömslopp i framtiden? Ja, det lär nog bli svårt att undvika. Naturligtvis måste också stora mästerskap någon gång då och då få avgöras i Asien. Att nå andra världsdelar är positivt för sporten. Länge har det dock stått klart att vädret skulle bli en nyckfull spelare i Japan. Fram till i går hade det gått bra, men när det började storsnöa tidigt under 15 kilometersloppet för herrarna, så blev det problem för åkarna som startade sent i fältet. De vassa kristallerna i snön försämrade glidet kollosalt i snöyran och åkarna fick slita sig fram på ?ren råkraft och rå motor? som Ole Einar Björndalen, skidskytten, utryckte saken. Han var en av den största favoriterna, men som sent startande totalt chanslös. Han fick nu glädjas åt sin skidskyttekompis Lars Bergers VM-guld i stället. Arrangörerna förtjänar skarp kritik Det enda som kan göras för att förhindra nya liknande lopp är nog att tävlingsjuryn i VM och OS-lopp får lov att vara mer inställda på snabba omkastningar i startlistan. Nu visste arrangörerna och juryn att ett kraftigt snöfall var på väg, men trots det fick den röda gruppen (där årets bästa åkare finns) starta sist, och det förtjänar skarp kritik. 
Med snabba beslut på morgonen hade röda gruppen i stället flyttats till början av startlistan och då hade VM-loppet kunnat genomföras på någorlunda rättvisa villkor. Tråkigt under VM är också det svaga publikintresset. Längdåkning på skidor är inte speciellt stort i Japan. Det har vi sett under tidigare olympiska spel i landet, och det bekräftas nu. Som mest 3.000 åskådare och i går drygt 1.000 är bedrövligt lite. Utan en stor norsk klack skulle stämningen på arenan vara lika med noll. Dagens damstafett blir spännande. Det anmälda laget blir Anna Dahlberg ? Lina Andersson ? Charlotte Kalla ? Britta Norgren i tur och ordning. Men skulle Linas luftrörsbesvär och hosta bli alltför besvärande går Sara Lindborg går in på andra. En försvagning, men kanske ändå inte så stor. Sara är i god form och var med i laget när svenskorna blev tvåa i världscupstafetten i La Cluzaz. Marcus Hellner gjorde en strålande VM-debut, även om han tröttnade på slutet. Han var snabbast av alla till den första kontrollen 2 kilometer, och låg finfin tvåa efter 5,7 kilometer. Gällivareåkaren finns med i snacket kring det svenska herrstafettlaget i morgon. I så fall handlar det om en frisstilssträcka. Men jag tror ändå att Sverige kör med det här starka laget: Mats Larsson, Johan Olsson, Anders Södergren, Mathias Fredriksson. Ett problem är ändå att laget saknar en riktigt bra spurtare på den avslutande fristilen. Bäste spurtaren Mats Larsson är given som startman och han är klart bättre i klassisk åkning som det är på de två första sträckorna.