VM-krönika: Larsson och Lind kan knipa guldet
Jag hörde henne berätta att hon inte hann testa skidorna mellan semi och final. Kan tänka mig att vallarna i ivern att ge henne bättre glid, som inte var perfekt i den inledande omgångarna, kortade av eller la på lite tunnare fästvalla inför finalen och det kunde/orkade inte Lina hantera. Tjyvsläppen redan i första backen knäckte henne.
Där rök den medalj vi trodde på, men det finns ingen tid att hänga läpp. En tjuvstart störde också VM-sexans rytm i starten av finalen.
Nu gäller det för Lina att ladda om till dagens sprintstafett. Det kan dock aldrig bli lätt med så ont om tid.
Och egentligen är det ingenting annat än en fet skandal att Internationella Skidförbundet, FIS, låtit sig övertalas av ekonomiska och TV-intressen i Japan att lägga sprintloppen dagarna efter varandra. Det är ojuste mot åkarna och även mot publiken, både på plats, och framför TV-rutan.
I dagens sprintstafett får Lina chansen att tillsammans med spurtstarka Britta Norgren, som klantade till det och föll i kvartsfinalen i går.
Teamsprinten avgörs i den fria stilen, som är sämre för Lina, men bättre för Britta, och har tjejerna en bra dag finns möjlighet att blanda sig i medaljstriden.
Jag tror dock att chansen är större på herrsidan där samkörda paret Björn Lind och Peter Larsson försvarar de blågula färgerna.
Duon vann tillsammans i världscupstarten i Düsseldorf och trots en dålig säsong fram till VM har de nu chansen att slå till när det gäller som mest. En medalj, helst guld, skulle få oss att glömma alla problem tidigare i vinter.
Jag unnar verkligen explosive Peter Larsson en framgång i ett stort mästerskap. Vet att han i sina bästa stunder är snabbast av alla i landslaget i en fristilssprint. Problemet är att han så här långt inte fått visa den sidan av olika skäl. Har han inte varit sjuk, har det strulat till sig på andra sätt för den ibland överladdade Luleå-grabben.
Nu önskar jag att han får sin lugnaste och bästa dag, och ostressad får göra sitt hantverke i Sapporo. Då blir det medalj.
nn Som väntat var det inte lätt att veta om man skulle åka med fästvalla eller bara paraffin/pulver under skidorna i VM-sprinten igår, och samma problematik lär uppstå i dagens teamsprint.
Svenske Petter Myhlback och norrmannen Tor-Arne Hetland, valde i sprintkvalet i går bort fästvallan helt, och det var ingen bra lösning. Den tyngsta backen blev för jobbig, vilket var positivt i sig, vilket jag också skrev i min första VM-krönika: I ett klassiskt VM-lopp ska det inte gå att köra utan fästvalla. I finalomgångarna var det fästvalla som gällde för alla.
nn Mats Larsson fick chansen att VM-tävla när förbundskaptenen Inge Bråten petade Thobias Fredriksson, och han tog den. Silvret var klockrent för den gudabenådade teknikern. Såg ni hur elegant och vältajmat han sprang i backen i jämförelse med konkurrenterna..? Gamle storåkaren Gunnar "Hulån" Larssons son är nu bäst i familjen vid mästerskapslopp i Sapporo.
- En väldigt stor seger för Mats och en liten seger för mig, tyckte Bråten om vår förste VM-medaljör.
nn Höga blodvärden har avstängt sex VM-åkare. Det ger rysningar, men behöver inte betyda bloddopning.
nn Bråket i skidlandslaget är naturligtvis en såpa som absolut inte får inträffa i upptakten av ett mästerskap. Men det har varit oroligt i leden hela vintern och därför ska kan man inte vara överraskad.
Kaptenen Inge Bråten försvarar sin petning av Thobias Fredriksson som han anser inte är frisk nog för att kunna prestera sitt bästa. Så kan det vara, men av allt att döma fungerar inte heller dialogen mellan ledare och aktiva som den ska.
Men jag tycker trots allt det var fel av Fredriksson att åka hem, även om han med all rätt var besviken över petningen ur sprintlaget. Tänk om flera tilltänkta sprinstafettåkare fått magsjuka i natt, då skulle det teoretiskt kunna inträffa att Sverige inte har något lag. Genom att åka hem irriterar Fredriksson sina lagkompisar och det kommer också att få återverkningar i relationerna mellan åkarna i framtiden.
3 VM-PROFILER
Astrid Jacobsen - norskan blir Charlotte Kallas värsta konkurrent vid junior-VM i mars. Men redan i går blev hon seniormästerskapens första guldvinnare. Vad månde bliva?
Jens-Arne Svartedal - den okrönte klassiske sprintkungen motsvarade alla förväntningar.
Emil Jönsson - vart tog han vägen i finalen? Dit imponerade han mer än de flesta.
Så jobbar vi med nyheter