VM-höjdare och floppar vi minns ...
VM-historien rymmer massvis med höjdpunkter och floppar ända sedan det första världsmästerskapet i Johannisbad i dåvarande Tjeckoslovakien 1925. I den här genomgången ger vi en bild av världsmästerskapstävlingarna i modern tid, från Lahtis 1978 då undertecknad gjorde sitt första av elva VM-tävlingar som Kurirens utsände. Det mästerskapet blev också en enda stor norrbottnisk klang- och jubelföreställning. Varsågod, följ med på en spännande resa fram till årets VM i tjeckiska Liberec, där Norrbottens-Kuriren också finns på plats med ett slagkraftigt reportage-team.
Sven-Åke Lundbäcks stora mästerskap med den sagolika femmilstriumfen och stentuff körning på första sträckan i guldstafetten. Vid sidan av Sven-Åkes lopp var förstås det stora guldrycket av Thomas Magnusson den riktiga höjdaren. En kilometer före mål slog Thomas Magnusson till och knäckte hemmanationens drömmar. 1982 Oslo, Norge:
Stor hemmadominans men även två svenska guld genom Thomas Wassberg på femmilen och skrällen Thomas Eriksson på den inledande tremilen. Dramatiskt i stafetten då hemmafavoriten Brå och ryssen Savjalov möttes i kamp på slutsträckan. Brå bröt staven och målfoto fick avgöra finishen. Efter många turer beslöts att Norge och Sovjet skulle dela guldet. 1985 Seefeld, Österrike:
Skatingtekniken gjorde på allvar sitt intåg i mästerskap. En fristilsexpert var också Gunde Svan som ville visa vart nya tekniken kan föra i framtiden och dök upp på arenan med en superstav på 2,10 meter dagen före tremilen som han "paddlade" sig fram med. En tankeväckare för Internationella Skidförbundet och ett skrämskott mot konkurrenterna. Gunde vann också både 30 och 50 km i stor stil och blev VM-kung. 1987 Oberstdorf, Västtyskland:
Mästerskapen går till historien som det bästa genom tiderna för Sverige. Medalj på alla herrsträckor med två guld, två silver och två brons, samt ett guld och ett brons på damsidan. VM-kungen hette Thomas Wassberg som tog guld på temilen och silver på 15 km och 50 km. "Säcken" i slutet av karriären var ytterst nära storslam. Lika roligt var genombrotten för Marie "Billan" Westin som i fristil dansade över snön mot guldet på 20 km. Stor del i det hade entusiastiske damlandslagstränaren Lars-Gunnar Petterson, Malmberget, som fick tjejerna i svenska laget att tro på sig själva. VM:et blev också ett stort genombrott för Kirunagrabben Christer Majbäck som tog bronset på tremilen. VM-debutanten var kanske också på väg mot guld på 15 km när han oturligt föll och bröt en skida. 1989 Lahtis, Finland:
En folkfest utan like. Hela 460.000 åskådare betalade entré till tävlingarna som också blev glansfulla med svenska ögon. VM-kungen Gunde Svan tog två individuella guld och ett i stafett. Det svenska stafettguldet värmde oss norrbottningar eftersom startmannen Christer Majbäck var en av guldgossarna. Christer gjorde också ett storlopp på tremilen och tog bronset efter segrande Vladimir Smirnov och tvåan Vegard Ulvang. "Majan" var bara 12 sekunder från guldet efter att ha avslutat tremilen i raketfart. Många var övertygade om att Majbäck vunnit om loppet varit en kilometer längre. Men ofta i sina lopp hade Jukkasjärvilöparen en trend att öppna lite för försiktigt. 1991 Val Di Fiemme, Italien:
Ännu ett svenskt höjdar-VM som fick sin kulmen på den avslutande femmilen, då Torgny Mogren och Gunde Svan slogs om guldet i en oförglömlig fristilduell som "Molle" vann. Före det hade Svan tagit guld på tremilen och silver på 15 km. Norrbottnisk höjdare: Christer Majbäcks härliga klassiska lopp över 10 km. Aldrig har han varit så nära det efterlängtade guldet. Norrmannen Terje Langli var bara 4,7 sekunder snabbare än "Majan". 1993 Falun, Sverige:
Två starka minnen från Lugnet: Niklas Jonssons genomklappning på första sträckan i stafetten som fick honom att förkrossad lämna VM-staden och åka hem till Piteå redan samma kväll. Ett öde i bjärt kontrast till Torgny Mogrens guldtriumf på femmilen där han bars fram av en entusiastisk hemmapublik. Guldet räddade den svenska äran i ett mästerskap som fram till sista dagen såg ut att ända i ett gigantiskt svenskt fiasko. 1995 Thunder Bay, Canada:
Skrällar, blixt och dunder. Mästerskapet präglades av oerhörda temperaturväxlingar. Första veckan var det minus 20, andra 13 plus. I kombination med nedfall från traktens pappersbruk blev snön skitig och fastnade under skidorna. Det var parodi när åkarna körde över bensinindränkta träbitar och trasor för att få bort gegget under laggarna. Smockan var inte långt borta när servicefolk ryckte undan trasorna för konkurrenter. Sportsligt var Vladimir Smirnov VM-kung med tre guld. Bästa länsinsats: Niklas Jonssons lysande andrasträcka i stafetten där Sverige blev fyra. 1997 Trondheim, Norge:
Det sämsta svenska VM:et i skidhistorien. För första gången sedan Chamonix 1937 fick svenska truppen åka hem utan medaljer och med futtiga tre nationspoäng. I Trondheim fick vi också lära oss vad bromantan var sedan ryska stjärnan Ljubov Jegorova skickats hem under förnedrande former efter att ha avslöjats som dopingfuskare. Tragiken blev gripande när lagkompisen Jelena Välbe, som tog fem guld, minuterna innan damstafetten bad kungen och hela publiken om ursäkt för den vanära som Jegorova dragit över hela VM. 1999 Ramsau, Österrike:
Ännu ett dåligt svenskt VM. Äran räddades av länshoppet Niklas Jonsson som på den avslutande femmilen var nära att följa upp OS-silvret från Nagano året innan med en ny medalj. Men Niklas fick nöja sig med fjärdeplatsen efter en härlig uppåkning på slutet. VM-kung var finländaren Mika Myllylä som bara var en snöstorm från att ta alla de fyra individuella guldmedaljerna. I historiens ljus ska dock noteras att alla tre medaljörer Mika Myllylä, Andrus Veerpalu, Mikael Botvinov sedermera fällts eller omgetts med dopningsrykten. Många ser fyran Niklas Jonsson som den moraliske femmilsmästaren. 2001 Lahtis, Finland:
Mästerskapen svärtades ner av en präktig dopningsskandal med de finska hemmaåkarna i beklämmande huvudroller. Den värsta dopingskandalen i skidhistorien så långt (OS 2002 skulle sedan bli snäppet värre). Sportsligt utvecklade sig mästerskapet till en stor svensk succé med Per Elofsson, som tog två guldmedaljer i spetsen. Guldet för Per och silvret för Mathias Fredriksson på första VM-distansen, 15 km klassiskt, slog an tonen. I det loppet var dessutom Piteås Magnus Ingesson finfin åtta. Ingesson lyckades inte lika bra på sin stafettsträcka, men kunde glädja sig åt VM-silver tillsammans med sin klubbkompis Urban Lindgren efter segrande Norge. Stafettsilvret fick dock länsåkarna vänta på till diskningen av det hemohesproppade finländska laget var klar. 2003 Val di Fiemme, Italien:
Nytt guld i VM-historiens första skiathlon (10+10 km masstart med skidbyte) för Per Elofsson. Guld också till Thobias Fredriksson i sprintlopet. Men största dramat utspelades i herrstafetten då blågult såg ut att gå mot en given seger när Jörgen Brink gick in i väggen i den sista backen och konkurrenterna bara svischade förbi. "Brinken" kom dock tillbaka storstilat på femmilen och blev meste svenske medaljör i VM med sina tre bronsmedaljer. 2005 Oberstdorf, Tyskland:
Ett bragdbetonat norrbottniskt VM med storslam för Piteå Elit och sprinttjejerna Emelie Öhrstig och Lina Andersson, som slog till med guld och silver. Emelie hade känningar i halsen kvällen innan guldloppet, men gurglade whisky och blev frisk. Lina Anderssson var stark på upploppet och höll undan. Mästerskapen var en gigantisk norsk uppvisning med 7 guld och hela 19 medaljer. 2007 Sapporo, Japan:
Det stora ur norrbottnisk synvinkel var det internationella genombrottet för talangerna Charlotte Kalla och Marcus Hellner. Kalla blev sjua i dubbeljakten och femma på 10 km fritt och Hellner nia på 15 km fritt, och gjorde dessutom ett storlopp på tredje sträckan i herrstafetten där Sverige tog brons. 2009 Liberec, Tjeckien:
??????
Så jobbar vi med nyheter