VM-historik i modern tid

VM 1978, Lahtis, Finland:
Sven-Åke Lundbäcks stora mästerskap med den sagolika femmilstriumfen och tuff körning på första sträckan i guldstafetten. Vid sidan av Sven-Åkes lopp var förstås det stora g-u-l-d-r-y-c-k-e-t av Thomas Magnusson den riktiga höjdaren. En kilometer före mål slog Thomas Magnusson till och knäckte hemmanationens drömmar. Christer Johansson åkte andra och Tommy Limby tredje sträckan.
Positivt för länet var också Lena Carlzon-Lundbäcks sjundeplats på 10 km och Lennart Elimäs tionde plats i 70-metersbacken.
VM 1982, Oslo, Norge:
Stor hemmadominans men även två svenska guld genom Thomas Wassberg på femmilen och skrällen Thomas Eriksson på den inledande tremilen. Oslo-VM präglades av stor dramatik. Som i stafetten då hemmafavoriten Brå och ryssen Savjalov möttes i kamp på slutsträckan. Brå bröt staven och målfoto fick avgöra finishen. Efter många turer beslöts att Norge och Sovjet skulle dela guldet. Det fick också Finland och DDR i kampen om bronset!
VM 1985, Seefeld, Österrike:
Skatingtekniken gjorde på allvar sitt intåg i mästerskap. En fristilsexpert var också Gunde Svan som ville visa vart ny nya tekniken kan föra i framtiden och dök upp på arenan med en superstav på 2,10 meter dagen före tremilen som han "paddlade" sig fram med. En tankeväckare för Internationella Skidförbundet och ett skrämskott mot konkurrenterna. Gunde vann också både 30 och 50 km i stor stil och blev VM-kung.
VM 1987, Oberstdorf, Västtyskland:
Mästerskapen går till historien som det bästa genom tiderna för Sverige. Medalj på alla herrsträckor med två guld, två silver och två brons, samt ett guld och ett brons på damsidan. VM-kungen hette Thomas Wassberg som tog guld på temilen och silver på 15 km och 50 km. "Säcken" i slutet av karriären var ytterst nära storslam.
Lika roligt var genombrotten för Marie "Billan" Westin som i fristil dansade över snön mot guldet på 20 km. Stor del i det hade entusiastiske damlandslagstränaren Lars-Gunnar Petterson, Malmberget, som fick tjejerna i svenska laget att tro på sig själva.
VM:et blev också ett stort genombrott för Kiruna-grabben Christer Majbäck som tog bronset på tremilen efter att ha ringt hem på morgonen och fått värdefulla vallatips av pappa Sven. VM-debutanten var kanske också på väg mot guld på 15 km när han oturligt föll och bröt en skida.
VM 1989, Lahtis, Finland:
En folkfest utan like. Hela 460.000 åskådare betalade entré till tävlingarna som också blev glansfulla med svenska ögon. VM-kungen Gunde Svan tog två individuella guld och ett i stafett. Det svenska stafettguldet värmde oss norrbottningar, eftersom startmannen Christer Majbäck var en av guldgossarna. Christer gjorde också ett storlopp på tremilen och tog bronset efter segrande Vladimir Smirnov och tvåan Vegard Ulvang.
"Majan" var bara 12,9 sekunder från guldet och 6,5 sekunder från silvret efter att ha avslutat tremilen i raketfart. På de sista 7,5 kilometrarna var han hela 25 sekunder snabbare än Smirnov. Många var övertygade om att Majbäck vunnit om loppet varit en kilometer längre. Men ofta i sina lopp hade Jukkasjärvi-löparen en trend att öppna lite för försiktigt.
VM 1991, Val Di Fiemme, Italien:
Ännu ett svenskt höjdar-VM som fick sin kulmen på den avslutande femmilen, då Torgny Mogren och Gunde Svan slogs om guldet i en oförglömlig fristilduell som "Molle" vann. Före det hade Svan tagit guld på tremilen och silver på 15. Norrbottnisk höjdare: Christer Majbäcks härliga klassiska lopp över 10 km. Aldrig har han varit så nära det efterlängtade guldet. Norrmannen Terje Langli var bara 4,7 sekunder snabbare än "Majan".
Christer gjorde också en stark andrasträcka i stafetten där Sverige tog silver.
VM 1993, Falun, Sverige:
Två starka minnen från Lugnet:
Niklas Jonssons genomklappning på första sträckan i stafetten som fick honom att förkrossad lämna VM-staden och åka hem till Piteå redan samma kväll.
Ett öde i bjärt kontrast till Torgny Mogrens guldtriumf på femmilen där han bars fram av en entusiastisk hemmapublik.
Guldet räddade den svenska äran i ett mästerskap som fram till sista dagen såg ut att ända i ett gigantiskt svenskt fiasko.
Men en enda medalj i ett eget VM är givetvis ett sportsligt underbetyg.
Trots den magra svenska utdelningen blev ändå mästerskapen en publiksuccé med 60.000 på herrstafetten och 50.000 på femmilen.
VM 1995, Thunder Bay, Kanada:
Skrällar, blixt och dunder. Mästerskapet präglades av oerhörda temperaturväxlingar. Första veckan var det minus 20, andra 13 plus. I kombination med nedfall från traktens pappersbruk blev snön skitig och fastnade under skidorna. Ni kanske minns parodin i jaktstartloppet då åkarna körde över bensinindränkta träbitar och trasor för att få bort gegget under laggarna. Smockan var inte långt borta när servicefolk ryckte undan trasorna för konkurrenter som jagade hjälp.
Sportsligt var Vladimir Smirnov VM-kungen med fantastiska tre guld och ett brons. Den svenska äran räddade tjejerna. Antonina Ordina tog skrällbrons på tremilen och lika sensationell var den bronspeng i stafetten som kvartetten Anonina Ordina, Anette Fanqvist, "Billan" Östlund och Anna Frithioff nöp.
Bästa länsinsats: Niklas Jonssons lysande andrasträcka i stafetten där Sverige blev fyra.
VM 1997, Trondheim, Norge:
Det sämsta svenska VM:et i skidhistorien. För första gången sedan Chamonix 1937 fick svenska truppen åka hem utan medaljer och med futtiga tre nationspoäng, genom femteplatsen i stafetten och Anders Bergströms sjätteplats på femmilen. Supergutten Björn Dählie gladde jättepubliken med två guld, ett silver, ett brons och stafettseger.
I Trondheim fick vi också lära oss vad bromantan var sedan ryska stjärnan Ljubov Jegorova skickats hem under förnedrande former efter att ha avslöjats som dopingfuskare. Tragiken blev gripande när lagkompisen Jelena Välbe minuterna innan damstafetten bad kungen och hela publiken om ursäkt för den vanära som Jegorova dragit över hela VM.
Välbe som i spåret blev skidhistoriens första dam med storslam, fem guld.
VM 1999, Ramsau, Österrike:
Ännu ett dåligt svenskt VM. Äran räddades i någon mån av länshoppet Niklas Jonsson som på den avslutande femmilen var nära att följa upp OS-silvret från Nagano året innan med en ny medalj. Men Niklas fick nöja sig med fjärdeplatsen efter en härlig uppåkning på slutet (han var 23:a vid 12 km).
Stor VM-kung, finländaren Mika Myllylä som bara var en snöstorm från att ta alla de fyra individuella guldmedaljerna. Det snöade ymnigt vilket innebar att Thomas Alsgaard fick chansen åka in 57 sekunder på Myllylä och slå honom i spurten i jaktstarten. Norrbottnisk dramatik: När Sveriges medaljdrömmar i damstafetten grusades på andrasträckan när Karin Öhman plötsligt dök upp i TV-rutan liggande i skogen och förtvivlat kämpande för att komma upp ur djupsnön.
VM 2001, Lahtis, Finland:
Mästerskapen svärtades ner av en präktig dopningsskanda med de finska hemmaåkarna i beklämmande huvudroller. Den värsta dopingskandalen i skidhistorien så långt ( OS 2002 skulle sedan bli snäppet värre). Sportsligt utvecklade mästerskapet till en stor svensk succé med Per Elofsson, som tog två guldmedaljer i spetsen. Guldet fö Per och silvret för Mathias Fredriksson på den första VM-distansen, 15 km klassiskt, slog an tonen. I det loppet var dessutom Piteås Magnus Ingesson fin-fin åtta. Ingesson lyckades inte lika bra på sin stafettsträcka, men kunde glädja sig åt VM-silver tillsammans med sin klubbkompis Urban Lindgren efter segrande Norge. Stafettsilvret fick dock länsåkarna vänta på till diskningen av det hemohesproppade finländska laget var klar.
VM 2003, Val di Fiemme, Italien:
Nytt guld i VM-historiens första skiathlon ( 10 + 10 km masstart med skidbyte) för Per Elofsson. Guld också till Thobias Fredriksson i sprintlopet. Men största dramat utspelades i herrstafetten då blågult såg ut att gå mot en given seger när Jörgen Brink gick in i väggen i den sista backen och konkurrenterna bara svischade förbi. Brink