Tossers slutsignal
Sommaren 2003.Jag och tre kompisar befann oss i ett regnigt Stockholm för att se Sverige säkra en plats till fotbolls-EM i Portugal. När vi reste oss upp ur stolarna på Råsundas långsida hade vi fått se en grym match där Polen besegrats med 3–0.
Innan avspark hade den rödvita sektionen på nationalarenan låtit mycket och högt – 0–3 i baken och ett uselt polskt spel hade av naturliga skäl dock ändrat på det.
Lyckliga och förväntansfulla polacker var plötsligt uppgivna och sura polacker.
För mig och mina kompisar kunde inte kvällen däremot inte fått en bättre start. Med en säkrad EM-biljett i ryggsäcken skulle vi fortsätta ut i Stockholmsnatten – och för att ta oss dit skulle vi passera bortaläktaren.
Polackerna fick syn på oss
Fyra glada, då 20-åriga, luleåbor med blågula matchtröjor gick runt Råsunda och pratade kanske lite för högt. Samtidigt vällde rödvita supportrar ut från den södra läktaren – dit vi var på väg.
När vi kommit runt hörnet såg vi en stor klick med polska supportrar och ganska snabbt fick de även syn på oss.
En välbyggt man med snaggad skalle och ansiktet helt målat i sitt lands färger såg ut att leta efter något – eller någon. När hans blick nått oss stannade han till, han hade hittat vad han sökte. Den stora mannen hade fyra kompisar med sig, majoriteten av gänget var minst lika stora som honom och alla var målade i ansiktet.
Han gav sin polaren närmast honom en lätt armbåge i sidan och höjde armen. Sedan riktade han pekfingret mot oss.
Kompisen uppfattade snabbt situationen och plötsligt var hela femmannagänget på väg tillsammans mot oss med raska steg ...
I sommar är det dags för fotbolls-EM igen.
Efter publiksuccéerna i Portugal-EM och VM i Tyskland för två år sedan har intresset för att följa Sverige i ett mästerskap på plats ökat ännu mer.
Ligisterna tog över
Intresset för fotboll går naturligtvis upp och ner i landet. Men att intresset är stort just nu är inte anledning nog för att hela Olympiastadion i Berlin skulle målas gul, som den gjorde under VM 2006.
Under 1980 och -90-talet var fotbollsarenorna runt om Europa ingen plats för barnfamiljer direkt. De stora mästerskapen blev en möjlighet för ligister från kontinentens alla hörn att mäta sina krafter med varandra.
Men deras hårda sparkar gjorde knappast någon glad och ledde inte till att någon läderboll skruvades upp i krysset. I stället knäcktes ben i misshandlade kroppar och i vissa fall släcktes människoliv.
Men så är det inte nu.
De senaste åren har en rejäl uppstädning skett i och kring arenorna. På Portugals gator behövde ingen vara rädd för att bli nerslagen och i Tyskland var den största faran för hälsan mängden med öl. I sommar vågar plötsligt familjer åka ner till Österrike för att njuta av EM:s egentliga huvudattraktion. Fotboll.
Därför tror jag att intresset är större än någonsin.
Men tillbaka till Råsunda.
Mannen som pekat ut oss, och verkade vara gängets ledare, är den som får tag i oss först.
Han stirrar på min kompis och säger:
”Can you take picture of us?”
Så jobbar vi med nyheter