OK Renen-orineteraren Hanna Lundberg har värdens alla hörn som sin tävlingsscen. Men efter EM i Ungern ville hon hem till Luleå och Norrbotten för att hitta tillbaka till sig själv som person och glädjen till orienteringen igen. Vi träffade henne uppe på Ormberget där hon tränat under hela sin karriär.
Det har inte blivit den säsong som världsstjärnan Hanna Lundberg, 22, hoppades på. Hon som alltid levererat på tävlingar genom hela sin karriär och älskat både att träna och tävla.
Glädjen till sporten har alltid funnits där.
Därav var det många som kanske höjde på ögonbrynen när hon i samband med EM-stafetten (bronsmedalj) 20 augusti brast ut:
Det kändes väldigt olikt dig att säga så?
– Man blir ju inkastad i de här intervjuerna direkt efter loppet och jag kom i mål och kände att jag har sumpat för Sverige och nu blir det ingen medalj (Lundberg sprang andrasträckan). Jag har lärt mig så pass mycket om mig själv att jag kände att jag måste åka hem till Norrbotten. Jag ville hem till lugnet där jag bara får vara mig själv och inte bara idrottaren, säger Hanna Lundberg.
Det blev hemfärd till familjen i Luleå direkt från EM i ungerska Mór. Numera bor OK Renen-orienteraren i Falun men hon kände att det var i Norrbotten hon behövde ladda om.
Vi träffar Lundberg i hennes rätta element uppe vid Ormbergets elitspår. När vi sätter oss ned på en klipphäll vid en grillplats öppnar hon upp om säsongen som gått.
Rubrikerna har inte varit som brukligt när det handlar om OK Renen-orienteraren. I stället för att handla om guld i gröna skogar har det handlat om skador, tårar och misslyckade resultat.
Vi har med oss rubrikerna från 12 artiklar som vi skrivit om henne under säsongen (se faktaruta). När hon läser igenom skrattar hon samtidigt som hon skakar på huvudet i solgasset.
– Oj, det är mycket här. Det börjar med strypkoppel, går över till bruten tå, till sjukhus efter krasch, i tårar, diskades, floppen (skratt), besviken, frustrerat och käftsmäll. Det var en salig blandning, säger hon och fortsätter:
– Jag får lite drama queen-vibbar över det här (skratt).
Även om säsongen inte är helt över ännu ger rubrikerna en talande bild hur säsongen sett ut.
– Det är mycket som har hänt sedan i maj, det blir tydligt nu när jag får det uppradat för mig. Jag har hunnit med mycket och det är inte konstigt att det har kokat över i skallen. Det är mycket som har byggts på och jag tror det var det som hände nu på EM. Det blev för mycket helt enkelt.
Skönt att var "hemma" nu?
– Norrbotten betyder jättemycket för mig och jag är i grunden en person som behöver lugn och ro och framför allt älskar att träna på i lugn och ro. Det är då jag tycker orientering är som roligast och jag hade inte fått den tiden i år, allt hade handlat om uppladdning med höghöjdsläger, snabbt vända hem till Falun för att sedan åka på nästa läger och så vidare.
Trots att Hanna Ludnberg numera bor i Falun tävlar hon alltjämt för OK Renen på de nationella tävlingarna.
Men det var inte bara ett uttalande i affekt där efter EM-stafetten. Redan tidigare under veckan i Ungern hade hon en känsla hon inte var van vid.
– Jag tänkte där under veckan att orientering inte var så jättekul. Det byggde mycket på dels att jag inte var förberedd på terrängen eftersom jag hade gått "all in" för VM och inte EM, dels för att branta backar upp och ner inte passar mig över huvud taget. Jag vill vara redo när jag står på startlinjen.
Efter ett misslyckat VM i Edinburgh var EM det sista mästerskapet för säsongen. Sista chansen att försöka rädda säsongen med en individuell medalj.
– Det var lite att jag måste prestera på EM men jag var ju inte förberedd alls. Då kan jag ju inte tro att jag oförberedd ska ställa in skorna och gå och bli bäst i världen. Det går ju inte.
Det är en del märkliga saker som hänt?
– Exakt. När man planerar för en säsong så stakar man ju ut perioder där man ska träna mycket, ha formtoppar på vissa ställen och så vidare. Det behöver inte vara att jag bryter tån (i dörrstoppet veckan före världscuppremiären i Schweiz i maj) utan det kan vara att man blir sjuk eller annan skada, säger 22-åringen.
Hanna Lundberg, 22, OK Renen.
I och med den brutna tån redan i maj månad blev träningsupplägget ruckat, något hon lidit av.
– Det blev bara mer och mer och jag har legat back träningsmässigt. Du bygger man upp en stressnivå i grunden som egentligen är obefogad, för när man tittar på alla andra aktiva så har ju de också problem. Det är väldigt få som går igenom en säsong obehindrat, säger hon och gör jämförelsen med en annan världsstjärna från länet.
– Ta Charlotte Kalla som exempel. Man tänker bara henne som en av världens mest framgångsrika idrottare och det är hon, men hon har också haft tuffa perioder. Nu har jag inte pratat med Charlotte om just det men jag tänker att hon lärde sig minst lika mycket om de säsongerna som var tuffa.
Under senior-VM 2023 vann Hanna Lundberg, fortfarande 19-årig junior, en bronspeng i medeldistansen.
I den hårda konkurrensen som finns i det svenska landslaget gäller det att leverera på de stora tävlingarna för att på så sätt säkra platsen i mästerskapen. Det är den krassa verkligen, något som Lundberg så klart är medveten om.
– Jag bryter ett ben i foten sex dagar innan jag ska börja tävla och hade jag inte sprungit den tävlingen hade jag inte blivit uttagen till VM som ju var mitt stora mål den här säsongen och det är det som mina sponsorer vill se. Så i mitt huvud blev det som att jag måste till VM, säger Lundberg.
Nu tittar hon tillbaka på beslutet att delta i världscuppremiären. Visserligen tog hon sig till semifinal i knock-out sprinten och blev femma i sprinten, men det hade sitt pris.
– När jag ser tillbaka på det i efterhand så skulle jag inte ha sprungit. Det är klart att kroppen inte läker fortare när jag är ute springer i världscupen, säger hon och fortsätter:
– Men där och då tog jag ett beslut jag trodde på. Jag har tänkt på VM hela vintern och tränat med VM i sikte varenda förmiddag, varenda eftermiddag, varje dag. Och så sparkar jag i ett jäkla dörrstopp, det är ju nästan komiskt, säger hon skrattar.
Under O-ringen i Oskarshamn tidigare i somras blev Hanna Lundberg totaltvåa efter vinnaren Tove Alexandersson (bilden).
Lundberg har genom ungdoms- och juniorklasserna dominerat i Sverige och internationellt, både i orientering och skidorientering. När hon sedan slog till och vann i sin världscupdebut för seniorer som 19-åring i Idre 2021. Där och då besegrade hon bland annat annars omöjliga Tove Alexandersson på medeldistansen. Nu var hon i den absoluta världstoppen.
– Efter segern i världscupen gick ju snacket "Wow, här har vi nya Tove" och det säger folk fortfarande. När man tittar på andra idrottare är det lätt att se att de bara har haft framgångar.
Samma år som hon vann i Idre slutade hon trea i den totala världscupen trots att hon fortfarande var junior.
Året efter drogs hon med skador och missade senior-VM. Dock var hon tillbaka till JVM i Portugal på hösten där hon vann två individuella guldmedaljer och en guld i stafett. Vid sin VM-debut på seniorsidan 2023 sprang hon hem ett brons på medeldistansen och hon fanns dessutom med i det stafettlag som ordnade en guldmedalj till Sverige.
2023 sprang Hanna Lundberg förstasträckan i VM-stafetten och gav Sverige ett försprång som Tove Alexandersson och Sara Hagström kunde utnyttja och säkra guldet.
De eviga framgångarna genom åren har, förutom gett en massa glädje och stolthet, även medfört pressen och förväntningarna skruvats upp.
– Det gick lätt och jag vann och vann och vann. Sedan kommer jag upp och vinner världscuptävling som junior vilket man ju inte ska kunna göra. Då tänkte jag lite att är det det här som förväntas av mig nu? Jag kan inte kräva det av mig själv och jag bryr mig inte jättemycket om vad andra tycker. Den största pressen jag har det är den jag sätter på mig själv.
Att leva och verka i en cynisk resultatorienterad värld sätter sina spår.
– Jag identifierar mig med resultat, vilket är ganska naturligt då jag har tävlat i 15 år. Jag testade gå lite över gränsen på fel sida under säsongen och har nu insett att jag inte kan det så seriöst, det finns trots allt en person bakom ett resultat också. Men visst, den hårda sanningen är att ingen bryr sig om prestationer utan det är resultat som gäller, det måste man lära sig hantera, säger OK Renen-orienteraren.
Vad tar du för lärdom av det här året?
– När jag och min tränare (Thomas Landqvist) har analyserat det här har vi försökt se till prestation i stället för resultat. Ett exempel är att jag aldrig sprungit så fort för att ta ett VM-guld, det gjorde i somras. Tyvärr sket det sig. Men också vad som varit bra eller mindre bra i uppladdningar, var har varit kul och inte kul, säger hon och fortsätter:
– När jag tittar tillbaka på säsongen nu när jag inte är i tävlingsbubblan så har jag ändå gjort väldigt mycket saker som varit bra (ligger fyra i totala världscupen) och jag har lärt mig mycket om många olika situationer. Men resultatmässigt har inte alls varit där jag velat och det är jag fortfarande irriterad över.
Hanna Lundberg jobbar, likt många andra elitidrottare i världstoppen oavsett sport, med en idrottspsykolog. Något som sätter saker i perspektiv som får Lundberg på rätt tankebana.
Hur hanterar du prestationsångest?
– Det är den viktigaste drivkraften jag har för att prestera. Kanske inte ångest utan mer prestationsvilja. Men de två krafterna är väldigt tajt sammansvetsade. Hade jag inte brytt mig hade jag inte haft i världstoppen att göra, säger hon.
Men det är en tunn linje mellan de krafterna?
– Så är det. Men jag ska inte tycka det är kul när jag står på startlinjen. Samtidigt ska jag också kunna gå bort från mållinjen och känna att jag är samma Hanna även om det sket sig, jag kan inte grina hur länge som helst bara för det. Vi har jobbat mycket med att inte trycka bort det utan snarare hantera det.
I skogarna på Ormberget har Hanna Lundberg tränat under hela sin karriär, både sommar- och vintertid. Efter EM i Ungern för ett par veckor sedan valde hon att åka hem till familjen i Luleå för att hitta lugnet igen.
Det återstår några tävlingar innan säsongen är slut. Under lördagen jagar hon medalj på SM i medeldistans i Nyköping och sista veckan i september är det världscupavslutning i finska Kuopio.
Inför tävlingen i Kuopio ligger Hanna Lundberg femma i den totala världscupen och i Finland kommer hon springa medel- och långdistans.
Att hon kommer tillhöra världstoppen i många år framöver står helt klart – i alla fall om vi får tro Hanna själv. Ett motigt år kommer inte stoppa henne.
– Jag kan säkert hålla på tills jag är 37 år så jag har 15 år på mig, då får man ha tuffa säsonger. Jag har jättebra stöd runt mig och jättefina lagkompisar, säger Hanna Lundberg.
Hanna Lundbergs vardag i skogarna. Här under O-ringen i somras där hon blev totaltvåa efter Tove Alexandersson.
Hanna Lundberg, 22, OK Renen.
Hanna Lundberg, 22, OK Renen.
Trots att säsongen får ses som en bevikelse när det gäller de stora mästerskapen kan Hanna Lundberg ändå se på det med perspektiv. Det har också varit bra resultat. "Jag ligger ju ändå totalfemma i världscupen", säger hon.
Hanna Lundberg, 22, OK Renen.