Sist jag skrev en slutsignal var för ungefär ett år sedan. Den handlade om ett mindre smickrande frilansjobb där jag både körde vilse och tappade bort grejer till min systers systemkamera. Jag var inte populär. Jag tänkte även denna gång bjuda på ett lite annorlunda självförnedrande ögonblick i mitt liv.
Att flytta till Kaggeholm är inte riktigt som man tror att det ska vara när man flyttar till Stockholm. Det ligger efter en lång skogsväg, det är fem kilometer till närmaste butik och därifrån är det nog lika långt till nästa. Bussarna går med ungefär en och en halv timmes mellanrum så ibland sitter man lite fast.
Jag satt som jag brukar helt ensam i den sista buss 309 ut mot ”Kaggeholms slott” och hade ungefär en mil hem när bussen skulle köra upp för en lite brantare backe på en smal och lite krokig väg mitt i natten. Halvvägs upp i backen tog det stopp. Bussen bara spann på det hala underlaget och vi kom bokstavligt talat ingenstans.
Jag vet inte om jag med ord kan beskriva hur extremt less jag blev när jag då insåg att jag mitt i den kolsvarta natten, i storm, utan tröja under jackan och i converse skulle gå den sista milen hem.
När jag gått ungefär fem kilometer och hade hälften kvar hade jag hunnit tänka igenom exakt alla scenarion (tror jag) som kan uppstå så såg jag plötsligt en stor skepnad längre fram på sidan av vägen. Jag stannade upp och det gjorde även mitt hjärta. Jag började sakta gå framåt och skepnaden kom bara närmare, men ändå lite på sidan av vägen. ”Vad f*n gör jag nu” tänkte jag och började lite diskret byta sida av vägen. Då gav skepnaden ifrån det ljud som gjort mig mest rädd i hela mitt liv. ”GNÄÄÄÄÄÄÄGG!!!”. Jag var säker på att det var slutet för mig. Nu var det över, men strax efter den värsta paniken lyckades jag ändå lugna mig lite och gå lite närmare. Jag kände igen ljudet. Då ser jag, bakom några inhängnande linor som var totalt omöjliga att se i den mörka natten att det står en stor j*vla häst gnäggandes och stirrade på mig.
1. Buss 309 och dess busschaufför är INTE min favorit.
2. Jag är sjukt glad att de har lampor på Bodentravet eftersom att det är jag som jobbar på V75 i kväll. För hästspöken är inte att leka med.